Kategorier
Aktuellt

Det här med Adlibrispriset, igen…

Lotta

Viktoria ställde en mycket relevant fråga i sitt inlägg om Adlibrispriset – Behöver vi ett nytt pris? Näej verkligen inte, tänkte jag, i alla fall inte om det är Adlibris som delar ut det. Man vet ju hur det brukar gå när dom försöker dela ut saker i tid. Och än mer övertygad om prisets onödighet blev jag efter att precis som Viktoria försökt hitta lite mer information om priset som bara fladdrat förbi på Facebook och Instagram. DET FINNS JU INGEN INFORMATION NÅGONSTANS!

Så här ser det ut när man söker på Adlibris egen sajt:

Det är ju skrattretande, men DIY-förslaget gav mig också idén till det här inlägget. Jag instiftar härmed mitt egna pris: Kulturkollo-Lottas pris till Årets dummaste.  Det går i år till Adlibris.

I en intervju på Svensk Bokhandel svarar Adlibris PR-ansvariga Elias Vieglins på frågan vad man vinner:
“– Det är dels äran, dels att vi kommer att kommunicera boken kraftigt i våra kanaler.”

Då får man väl hoppas för vinnarnas skull att kommunikationen av vinnarna fungerar lite bättre än kommunikationen av själva priset.

Men grattis Adlibris – med det här inlägget, och med Viktorias tidigare, har ni i alla fall fått två Googleträffar på ert pris nu. Och jag inser att med det är det kanske jag som är Årets dummaste som ger uppmärksamhet till ett pris som jag faktiskt skiter i.

Kategorier
Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Nordiska rådets litteraturpris

linje-ulrica

Inte alla litteraturpris får lika stor uppmärksamhet  som Augustpriser och Nobelpriset, men den finns flera fina priser som också kan vara värda att hålla lite koll på. ALMA-priset för barn-och ungdomslitteratur är ett exempel. Jag är av någon anledning lite extra förtjust i Nordiska rådets litteraturpris som brukar delas ut i oktober varje år. Jag gillar att inte bara de “vanligaste” nordiska ländernas litteratur får uppmärksamhet utan också litteratur från t.ex. Grönland och de samiska språkområdena. Det är ett skönlitterärt pris, men täcker genrer som roman, drama, lyrik, novell och essä.

I år nominerades 13 böcker och priset delades ut till Jonas Eika från Danmark och hans novellsamling Efter solen. Kanske fick författarens tacktal den här gången mer uppmärksamhet än själva boken då han ha använde tillfället till ett politiskt brandtal. Själv har jag inte läst något av Jonas Eika, men några av tidigare års vinnare har varit väldigt fina läsupplevelser för mig – till exempel Ärr av Auður Ava Ólafsdóttir (2018), Hägring 38 av Kjell Westö (2014), Utrensning av Sofi Oksanen (2010) och Händelser vid vatten av Kerstin Ekman (1994). Men även att bara titta på listan över nominerade titlar är spännande och ger möjlighet att upptäcka nya författarskap. Trots att Kjell Westö är en av mina favoritförfattare höll jag 2014 tummarna som en tok för att den grönländska författaren Niviaq Korneliussens starka roman Homo Sapienne skulle ta hem priset.

Är det här ett pris du följer och har du i så fall några favoriter bland vinnarna eller de nominerade?

Nordiska rådet delar för övrig inte bara ut det här litteraturpriser, utan också ett för barn- och ungdomslitteratur och andra kulturpriser i musik och film, samt ett miljöpris.

Foto: Norden.org
Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Normala människor

helena-top

Men oj, det här läsupplevelsen var jag inte beredd på. Den kom, slog till och lämnade mig i tillstånd av saknad och melankoli. Och den var alldeles, alldeles för fort över. Av en ren tillfällighet klickade jag igång ljudboken Normala människor av Sally Rooney och “the rest is history” så att säga.

Connell och Marianne växer upp i samma småstad. Han är utåt sett typexemplet på en populär fotbollskille. Hon är rik, smart men ensam. Connell och Mariannes vägar korsas – de pratar, snart ligger de med varandra, sen gör de slut – eller var de ens ihop? Så fortsätter det – de dras till varandra, glider isär, kan inte vara tillsammans, kan inte vara utan varandra – hela vägen till universitetet i Dublin.

På universitetet händer dock något. Maktstrukturen dem emellan ruckas. Nu är det Marianne som har många vänner medan Connell blir allt mer ensam och introvert. Vad händer med deras förhållande när omvärlden ser och ter sig annorlunda?

Karaktärsskildringen! Det är de små nyanserna som gör det. Jag känner så med dem och de är fullständigt normala i sin komplexitet och närvaro. Jag vill bara hålla om dem samtidigt som jag tvingas bevittna hur de ständigt går runt varandra, missförstår och lämnar varandra – som att bevittna en oundviklig och ständig tragedi samtidigt som det blir så fint. Roonye lyckas verkligen fånga det mänskliga i de små, till synes, obetydliga tingen och skiftningarna.

Normala människor är i grund och botten en kärlekshistoria – en lycklig sådan, ett sorgespel, en mänsklig sådan. Men den handlar också om klass, vänskap och människans samspel. Dessutom lyckas författaren att dissekera det subtila maktförhållande och maktspelet som sker mellan Marianne och Connell.

Den här var jag inte beredd på. Den kom, slog till och lämnade mig i tillstånd av saknad och melankoli. Och så klart alldeles hjärtevarm.

Kopplingen till prisa, prisade prisat? Normala människor vann 2018 The Specsavers National Books Award och blev samma år nominerad till The Costa Book Award och The Man Booker Prize och just nu nominerad i Annual Goodreads Choise Awards i kategorin Best fiction.


Titel: Normala människor
Originalutgåvans titel: Normal People
Författare: Sally Rooney
Översättare: Klara Lindell
Förlag: Albert Bonnier förlag
Originalutgåvans utgivningsår: 2018
Omslagsformgivare: Elin Michaelsdotter
Författarporträtt: Jonny Davies

Kategorier
Aktuellt Romankoll

Prisböckerna jag inte kan stå emot

carolina-top

Jag skrev för ett par år sedan ett inlägg här på Kulturkollo om hur jag vandrar fram i världen utan att vara särskilt medveten om eller intresserad av litterära eller kulturella priser av diverse slag. Fast sedan kom jag ju fram till att en hel del av böckerna jag läser brukar skryta om nomineringar till Hugo, Nebula och World Fantasy Awards på sina omslag. Därför tänkte jag nu att jag kunde kolla vilka böcker som i år nominerats och vunnit just dessa priser för bästa roman – det är ju ett ytterst bra sätt att få boktips om fler böcker jag borde läsa. (för jag hade ju nästan tomt i min vill-läsa-lista?)(eller i min ska-läsa-snart-hög i bokhyllan?)(eller i min kindle?)(eeeh… nej)

The Hugo Awards

Nominerade:

The Calculating Stars av Mary Robinette Kowal
Record of a Spaceborn Few av Becky Chambers
Revenant Gun av Yoon Ha Lee
Space Opera av Catherynne M. Valente
Spinning Silver av Naomi Novik
Trail of Lightning av Rebecca Roanhorse

Vinnare: The Calculating Stars av Mary Robinette Kowal

 

The Nebula Awards

Nominerade:

The Calculating Stars av Mary Robinette Kowal
The Poppy War av R. F. Kuang
Blackfish City av Sam J. Miller
Spinning Silver av Naomi Novik
Witchmark av C. L. Polk
Trail of Lightning av Rebecca Roanhorse

Vinnare: The Calculating Stars av Mary Robinette Kowal

 

World Fantasy Awards

Nominerade:

In the Night Wood av Dale Bailey
The Mere Wife av Maria Dahvana Headley
Witchmark
av C.L. Polk
The Poppy War av R. F. Kuang
Trail of Lightning av Rebecca Roanhorse

Vinnare: Witchmark av C.L. Polk

 

Av dessa har jag bara läst Spinning Silver av Naomi Novik, och den tyckte jag mycket om. Det jag nu definitivt lägger till min vill-läsa-lista är den som vann två av priserna: The Calculating Stars av Mary Robinette Kowal. The Poppy War av R.F. Kuang som är nominerad till två av priserna har jag sneglat på ett par gånger – nu måste jag läsa. Trail of Lightning av Rebecca Roanhorse är nominerad till alla tre, den kommer med på min lista, liksom Witchmark av C. L. Polk som vinner ett pris och nomineras till ett annat.

Så där ja – fyra titlar till på min vill-läsa-lista, och fyra författare till att utforska. Life is good.

 

Bild: Pixabay

 

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

10 bra böcker av nobelpristagare

Linda

Trots de senaste årens kalabalik i och kring Svenska Akademien går det inte att komma ifrån att Nobelpriset i litteratur är något speciellt. Många av de absolut bästa böcker jag läst är skrivna av nobelpristagare och här är tio favoriter (som krävde att väldigt många fler valdes bort). Årtalen inom parentes är det år författaren tilldelades priset.

Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf, Sverige, (1909)

En myllrande berättelse med den före detta prästen Gösta Berling i centrum. En fantastisk bok med så många detaljer att den kan läsas om och om igen.

Lång dags färd mot natt av Eugene O’Neill, USA, (1936)

En fantastisk pjäs som jag både läst och sett. Vi får följa familjen Tyrone under en lång dag och ta del av en mängd konflikter och hemligheter.

Pion av Pearl S. Buck, USA, (1938)

En bok som utspelar sig på 1800-talet i Kina där den unga kvinnan Pion säljs till en judisk familj där hon fungerar som hushållerska. När hon efter några år blir förälskad i sonen David och kärleken visar sig vara besvarar uppstår problem.

I väntan på Godot av Samuel Beckett, Irland, (1969)

Ännu en pjäs som jag absolut älskar. Jag har både läst och sett den flera gånger och är väldigt sugen på att se föreställningen som går på Dramaten just nu där Jonas Karlsson och Johan Ulvesson spelar Estragon och Vladimir.

En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn, Sovjetunionen, (1970)

En självbiografisk och kontroversiell bok om livet i ett sovjetiskt arbetsläger under 1950-talet som är både välskriven och viktig.

Sena dikter av Wisława Szymborska, Polen, (1996)

En samlingsvolym bestående av Szymborskas tre sista diktsamlingar Ett kolonHär och Nog nu. En fin samling som förstärker min kärlek och beundran till denna fantastiska poet.

Blindheten av José Saramago, Portugal, (1998)

I en stad drabbas större delen av befolkningen av en plötslig blindhet. När de tror att ingen ser dem förändras invånarna till det sämre och gör de mest gräsliga saker för att klara sig själva på bekostnad av andra.

Onåd av J. M. Coetzee, Sydafrika, (2003)

I ett Sydafrika där apartheidsystemet är ett minne blott finns fortfarande en spänning mellan svarta och vita. När universitetsläraren David blir uppsagt från sitt jobb flyttar han till sin dotter Lucy som driver en gård. På landet är konflikten ännu mer tydlig.

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek, Österrike, (2004)

En fascinerande berättelser om två kvinnor och deras drömmar om ett lyckligt liv och framför allt ett lyckligt äktenskap. Jelineks språk är helt klart något utöver det vanliga.

Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro, Kanada, (2013)

En fantastisk novellsamling om vanliga kvinnors ovanliga öden. Till mina favoriter hör novellerna “Tröst” och “Flytande bro”.

 

Vilka är dina favoritverk av de författare som fått nobelpriset?

 

 

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Ikväll är det augustgala!


Anna: Om några timmar så vet vi vilka titlar som fått Augustpriserna i år. Jag personligen tycker mycket om just det här priset, det är ofta böcker som är nominerade som passar min smak och jag försöker ofta att läsa alla nominerade i den skönlitterära klassen. I år kom livet emellan så jag kan inte göra en särskilt välunderbyggd gissning. De som jag har läst är Testamente, Osebol och Ålevangeliet som är nominerad i den fackboksklassen. Alla tre är fantastiska på sitt eget vis och alla tre vore välförtjänta vinnare. Ska jag önska mig någon av dem så får det bli Marit Kaplas Osebol. Om den skrev jag i somras:

Med ett vackert och utmejslat språk har Kapla gestaltat svensk landsbygd och man känner att berättelserna är äkta. Texterna bygger på intervjuer som hon gjort med de 40 vuxna som fortfarande bodde kvar i hennes uppväxtby för något år sedan. Allt mellan förlusten av byns livsnerv, bron, till vargens vara eller inte vara, ensamhet och kraften som finns att hämta i naturen avhandlas. Bristen på arbete, skola och annan service som försvunnit och hur befolkningen blir allt äldre blir som ett sluttande plan och skillnaden mellan vi och de, stad och landsbygd blir så uppenbar. Minnen av en svunnen tid, tankar om framtiden och samtid blandas och huvudpersonen i den här boken är platsen, byn.  

Helena: Jag gjorde det oerhört lätt för mig inför kvällens gala. Jag har läst tre bra böcker, en ur varje kategori så jag kan ju bara hoppas på att de prisas av juryn. I barnboksklassen kammar således Sara Stridsberg och Sara Lundbergs Dyksommar hem priset och i skönlitterära och facklitterära klasserna blir det Osebol av Marit Kapla respektive Jag vill sätta världen i rörelse av Anna-Karin Palm (men bland faktaböckerna säger den oförklarliga magkänslan att Ålevangeliet får priset). Dessa tre är alltså mina tre lästa bland de nominerade, de förtjänar alla att prisas, men jag håller det inte för omöjligt att någon av de andra böckerna också är bra, jag ska lästa några av dem längre fram så får vi se sen om jag är enig med juryn på lång sikt.

Linda: Jag har svårt att tänka mig att Dyksommar inte vinner priset för årets bästa barn- och ungdomsbok, men då har jag några titlar kvar att läsa. Det är dock en så ovanlig och så vacker bok att den känns självklar. Däremot är det inte någon självklar bok att läsa för barn, vilket kanske låter märkligt. Årets bästa skönlitterära bok är en kategori som jag läst ovanligt få böcker ur i år. Faktiskt bara en och en halv. Till skillnad från alla andra har jag inte lyckats komma igenom Testamente av Nina Wähä, som annars får ses som en favorit. Jag håller istället mina tummar för Barnet: en sonettkrans av Olivia Bergdahl, som knockade mig fullständigt. Fackboksklassen är som vanligt ganska ointressant för mig, men jag tror på Ålevangeliet, då den verkligen sticker ut, men hoppas ändå på Anna-Karin Palms biografi om Selma Lagerlöf.

Anna: Fler kollomedlemmar har skrivit om några av titlarna. Kika gärna vad Ulrica tyckte om Mitt storslagna liv och Fannys tankar om Testamente.

Nyligen så nådde nyheten oss alla att 2017 års vinnare i fackboksklassen, den mycket spännande biografin över Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer nu har sålt fler än 200 000 exemplar. Ett jävla solsken  är en av de titlar som verkligen nått ut till många. Om jag tänker på årets nominerade så är det nog ändå Ålevangeliet som skulle kunna göra precis det – nå ut till många och blir en julklappsbok under många granar.

Ikväll får vi se vilka titlar som vunnit. Jag sitter framför datorn och följer utdelningen!

Kategorier
Romankoll

“Den kvinnliga erfarenhetens epiker”

helena-top
När Doris Lessing 2007 förärades nobelpriset i litteratur löd motiveringen ”Den kvinnliga erfarenhetens epiker, som med skepsis, hetta och visionär kraft har tagit en splittrad civilisation till granskning”. Jag hade inte läst Lessing än då, men jag minns att jag hajade till inför motiveringen. Män som tilldelas priset får det alltid för att de är någon sorts mänsklighetens uttydare (jag har inte orkat läsa alla motiveringar, det ska erkännas, kanske finns det en ”den manliga erfarenhetens epiker” där också?), men Doris Lessing fick nöja sig med att vara någon sorts kvinnosymbol. Nuförtiden har jag läst lite Doris Lessing och jag kan bara ana hur jäkla arg hon troligen var över den där formuleringen.

Att Doris Lessing skulle ha fyllt 100 år i år är bara ena halvan av förklaringen till att jag tänker i dessa banor.

Under hösten har jag umgåtts intensivt med Selma Lagerlöf, dels när jag läst om hennes Kejsarn av Portugallien för fjärde gången och dels genom Anna-Karin Palms biografi Jag vill sätta världen i rörelse. Doris Lessing och Selma Lagerlöf har inte mycket gemensamt om man ser till teman och stil, men ändå… De är båda människor jag hyser en enorm respekt (väldigt nära gränsen till rädsla) för, jag skulle aldrig i livet våga möta dem i ett samtal. De skulle stirra igenom min själ på fem röda, de är två människor som skrämmer mig med det jag tolkar som stränghet och intelligens. En annan sak de har gemensamt är just det här med att förminskas till representanter för något enbart kvinnligt rakt igenom sitt författarskap. Selma Lagerlöf beskrevs av sin samtid som något av en sagotant, någon som lite intuitivt slängde ihop sedelärande historier. Den som tänker så kan inte ha läst vare sig om Kejsarn av Portugallien eller Anna Svärd. Jag är så glad i hur Anna-Karin Palm placerar Selma Lagerlöf i en kontext och visar att hon var långt mer än det hon ansågs.

Jag vet inte hur mycket Selma Lagerlöf eller Doris Lessing brydde sig om detta, men visst bör de ha varit rätt sura över att inte få vara författare i sin egen rätt. Jag är rätt sur över det i alla fall. Och så tänker jag ett varv till och inser att det förstås är en strategi för alla som känt som jag. Det finns inte ett bättre sätt att avväpna någon som man misstänker är överlägsen i såväl stränghet som intellekt än att förminska henne och göra henne till sitt kön och bara det. Doris Lessing blev väl kanske lite mindre farlig, lite mindre att räkna med som ”den kvinnliga erfarenhetens epiker” kan jag tänka.

Bild tillhör Forum förlag

Kategorier
Kulturkoll

Udda litterära priser

Lotta

Den här tiden på året svämmar det över av alla olika litterära priser som försöker överträffa varandra i att vara finast, bäst och creddigast. Blä säger jag. Då föredrar jag de lite mer udda litterära priserna. Här kommer tre exempel:

The Bookseller/Diagram Prize for Oddest Title of the Year delas i år ut för 41:a gången. Röstningen stänger den 22 november, så det finns ännu lite tid att rösta. Bland årets nomineringar hittar vi bland annat Ending the War on Artisan Cheese, How to Drink Without Drinking och Noah Gets Naked: Bible Stories They Didn’t Teach You at Sunday School. Bland tidigare vinnare återfinns kreativa titlar som Strangers Have the Best Candy ,The Big Book of Lesbian Horse Stories och How to Poo on a Date. Visst blir man lite lässugen? Här kan du lägga din röst

The Bulwer Lytton Fiction Contest utser varje år sedan 1982 den värsta tänkbara inledningsmeningen. Tävlingen har fått sitt namn, och inspiration, från Edward Bulwer-Lytton och hans klassiska öppningsmening från 1830-talsromanen Paul Clifford:

It was a dark and stormy night; the rain fell in torrents—except at occasional intervals, when it was checked by a violent gust of wind which swept up the streets (for it is in London that our scene lies), rattling along the housetops, and fiercely agitating the scanty flame of the lamps that struggled against the darkness.”

Vem som helst kan skicka in ett bidrag, och redan nu kan du skicka in ditt eget bidrag för nästa år. Det stora priset för 2019 gick till denna mening: “Space Fleet Commander Brad Brad sat in silence, surrounded by a slowly dissipating cloud of smoke, maintaining the same forlorn frown that had been fixed upon his face since he’d accidentally destroyed the phenomenon known as time, thirteen inches ago. ” Vinnare utses också i flera subkategorier, som till exempelvis romance, krim, sci-fi och förstås “dark & stormy”-kategorin.

Literary Review’s Bad Sex in Fiction Award har delats ut sedan 1993 och går till den sämsta sexscenen. Förra årets pris gick till James Frey för Katerina, och en av de många sexscenerna finns att läsa här. Vilka som är det här årets nominerade har jag inte lyckats hitta, kanske James Frey tog knäcken på hela tävlingen?

 

Kategorier
Barnbokskoll

Jordgubbsbarnen

Linda

 

Första lektionen har vi matematik. Fröken kan allt, jag ska bli som hon. Jag lyssnar så att hjärnan darrar av all kunskap som springer in i mitt huvud. När klockan ringer och det blir rast låtsas jag att jag sätter en kork i hålet där all kunskap gått in så att den inte läcker ut igen.

 

Maria bor med sin bror Gabriel och sina föräldrar i en vanlig liten by i ett land som jag tänker är Rumänien även om det inte står någonstans. De lever ett enkelt liv och hästen Bobbi är den som tar dem fram, inte någon bil. Ibland räcker brödet bara till frukost och de får gå och lägga sig utan mat. Sylten tar också slut och vattenmelontuggummi (det längsta ordet Maria kan) är något som de sällan har råd att köpa. Men det finns ljusglimtar också. Fröken i skolan är snäll och kan allt, hundenBetty flyttar in och får valpar, Iulia lär Maria och Gabriel att simma i floden och Aurelia i affären ger dem några kycklingar som snart blir hönor som värper ägg. Som barn lever de i en värld ganska fri från elände, men de vet också att många barn i byn blir lämnade av sina föräldrar, som tvingas resa till Sverige för att plocka jordgubbar stora som äpplen och tjäna pengar att ta med hem. Maria vill verkligen inte bli ett jordgubbsbarn.

Så går det hål i taket och Gabriel hamnar på sjukhuset efter en olycka. Pappa reser iväg med Bobbi och när han kommer hem är farmor med, men Bobbi är borta. För pengarna som han fått för hästen köper han bussbiljetter till sig och mamma så att de kan åka till Sverige. Farmor bor kvar hos Maria och Gabriel och sommaren blir till höst, som blir till vinter. Ibland kommer det brev och paket från mamma och pappa och de berättar om alla jordgubbar de plockar och hur varmt och skönt det är i Sverige. Maria tror på berättelsen tills Sorin i skolan berättar för dem att de är snö och kallt i Sverige och att deras föräldrar inte alls plockar jordgubbar, utan är smutsiga tiggare. Hela Marias värld rämnar när hon förstår att hennes föräldrar har ljugit.

Jordgubbsbarnen av Sara Olausson är en berättelse om fattigdom och ett porträtt av vår samtid, som trots eländet faktiskt håller sig ganska ljus och hoppfull. Det är dock uppfriskande att Olausson trots allt inte på något sätt skönmålar, men ändå lyckas balansera det hemska och det som faktiskt är ganska så bra trots allt. Hon berättar om en vardag som är långt ifrån de flesta svenska barns vardag och hon gör det bra. När jag var liten älskade jag att läsa om fattigdom och mina barn, speciellt äldste sonen, hade en liknande period då vi plöjde Rasmus på Luffen, Kulla-Gulla och Katitzi. Men Jordgubbsbarnen får de en chans att förstå hur barn i andra länder kan ha det. De vars mammor och pappor kanske sitter utanför mataffären och försöker få ihop pengar att skicka hem. De föräldrar som är människor som du och jag, men som tvingats lämna sina barn för att överleva, hur svårt det än är att överleva utan dem.

Innehållet i Jordgubbsbarnen berör, men det som imponerar mest är språket. Det är kreativt och lekfullt, med så många fyndiga formuleringar att jag är tvungen att le. Jag kan tänka mig att det är en fantastisk bok att läsa högt för sina barn om och om igen. På måndag delas Augustpriset ut och Jordgubbsbarnen är en av de nominerade titlarna. Utan att ha läst de andra nominerade i kategorin för årets bästa barn- och ungdomsbok måste jag säga att jag blir glad om den vinner. Sara Olausson har skrivit en fin bok om barn som vi ofta glömmer bort, trots att deras föräldrar finns här mitt ibland oss.

 


Titel: Jordgubbsbarnen
Författare: Sara Olausson
Utgivningsår: 2019
Förlag: Rabén & Sjögren

 

 

Photo by Jessica Ruscello on Unsplash

Kategorier
Barnbokskoll Evenemangskoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll

Prisa, prisade, prisat – nu är det prisernas tid!

Hösten är prisernas tid och ett återkommande tema här på Kulturkollo är när vi tar oss an de nominerade och vinnarna till ett gäng olika priser. Vi återkommer till Prisa, prisade, prisat! Det är komplicerat det där med priser, kan man egentligen jämföra kulturyttringar och är det ens någon vits? Det som är prisernas förtjänst är trots allt att det skrivs om kultur och litteratur under några dagar inför och runt det aktuella prisets utdelning, media och sociala medier fylls av författare och samtal, det är mer än positivt!

Ett riktigt rabalder blev det när Nordiska Rådets Litteraturpris delades ut för några veckor sedan, Jonas Eika fick priset för sin novellsamling Efter solen. Hans tacktal var en politisk markering mot etablissemanget och min spaning är att allt oftare används prisceremonier för att markera i olika politiska frågor. Frågan är om det gynnar litteraturen och kulturen eller tar fokus från den?

Nordiska rådet verkar för att sprida kunskap om de nordiska länderna och de delar ut fem priser: språk, film, litteratur, musik och miljöinnovation. Priset där gick till Greta Thunberg, hon vägrade att ta emot det och meddelade att det är dags att sluta dela ut priser och istället agera. Handling är det enda som är värt något för framtidens generationer. Ännu ett politiskt ställningstagande i ett prissammanhang som kanske tog fokus från kulturen … Jag är tudelad. Minns någon nu Kristin Roskiftes fina barnbok Alle samman teller, filmen Drottningen eller artisten Gyda Valtýsdóttir?

Prisernas pris – Nobelpriset i litteratur är i år tillbaka, omdiskuterat som alltid. Man Booker har redan delats ut och om en vecka är det Augustprisutdelning. Årets bästa kriminalromaner och en mängd andra priser är på gång. Det kan hända att vi skriver om dem här, eller så blir det något annat.

Våra teman kan ta sina egna vägar och det gäller att hänga med i svängarna, välkoma till prisa, prisade, prisat.