Härifrån till verkligheten – Eva Rydinger

linje-ulrica

När jag läser förlagstexten till boken som landat i min brevlåda fångas jag av frågorna som ställs till läsaren.

[quote]Har vi rätt att bestämma över våra föräldrars livsval? Har vi rätt att bestämma över andras sorg? Och var börjar och slutar egentligen ett moderskap?[/quote]

I Härifrån till verkligheten skriver författaren Eva Rydinger om de sköra relationerna i en familj.

När Marianne vinkar av sin dotter Karin och sitt barnbarn som tillbringat flera sommarveckor hos henne, drar hon en lättnadens suck. Visst är det trevligt att ha besök, men måste de stanna så länge? Hon längtar efter att få göra vad hon vill, efter något nytt. För ännu har väl livet mer att bjuda på trots att hon börjar bli till åren. När en sympatisk rörmokare dyker upp i hennes lilla hus kommer plötsligt känslor som Marianne inte hade trott att hon skulle känna igen.

När Karin kommer hem till Stockholm suckar hon över att hon ännu en sommar känt sig tvungen att tillbringa semestern i sitt föräldrahem så att hennes mamma inte ska känna sig ensam. Den gamla skånelängan i Vejbystrand skulle hon dock inte ha något emot att ha som sommarhus. Kanske kan hon förmå sin mamma att flytta till en trevlig och lättskött lägenhet? Karin blev änka för tre år sedan och lever nu ensam med sin son. Hon sörjer sin man djupt och hållet stenhårt fast i minnet av honom och gör allt för att sonen inte ska glömma sin pappa. Sorgen gör att hon får svårt att hantera både vardag och arbete.

Fokus ligger på de två kvinnorna Marianne och Karin, på deras respektive liv och på deras mor/dotter-relation. Marianne är lätt att sympatisera med och det är intressant och lite befriande att få läsa en bok där tankar om kärlek och sex kommer in på ett naturligt sätt även hos en äldre huvudperson. Det finns också mycket sorg hos Marianne. Sorg över saker som inte blev som hon hade hoppats och över tillfällen som gått förlorade. Karin är inte lika lätt att tycka om. Hennes sorg är nästan manisk och det är svårt att läsa om hur den påverkar sonen. I relationen till mamman och bröderna vill hon bara att allt ska vara som det alltid har varit. Minnet av pappan som gick bort för många år sedan ska bevaras och saker ska göras på samma sätt som alltid.  I hennes sorg göms dock ett enormt samvetskval och Karins agerande är lättare att förstå vartefter den bilden blir allt klarare. Jag gillade också att läsa de delar av boken som utspelades på Karins arbete på bokförlaget. Det är kanske i mer privat intresse att jämföra med min egen jobbvardag, men kul att se hur den världen framställs.

I Härifrån till verkligheten tecknas två riktigt intressanta kvinnoporträtt.  Frågeställningarna är tankeväckande och visar en familjesituation som säkert inte är ovanlig. Det här är en lågmäld men stark roman om förväntningar, låsta roller och brist på kommunikation. Jag hoppas att den hittar många läsare.


Efter avslutad läsning fick jag chansen att ställa några frågor till Eva Rydinger:

Eva Rydinger - lågFamiljen som motiv i skönlitterära berättelser är ofta tacksamt och jag tror många kommer känna igen sig i den här boken vad gäller förväntningar och brist på kommunikation. Hur tänkte du när du började skriva ”Härifrån till verkligheten” och var hittar du inspiration?
Familjen är som du säger ett vanligt och tacksamt motiv. Relationerna finns runtomkring oss och det är bara att lyssna och hämta hem inspirationen. Och jag älskar relationer för att det är lika svårt som det ljuvligt! Just denna roman började faktiskt som en novell där Mariannes hemlighet och dilemma kring hennes man stod i centrum. Så började jag nysta i trådarna och lärde känna Karin som också visade sig bära på en hemlighet. Det blev en annan historia – och så är det ju ofta – våra liv går aldrig längs med en utstakad väg, utan sidospår leder oss ofta in på vägar där vi aldrig varit.

Du är ju från Ängelholm och boken utspelas delvis i det vackra Vejbystrand. Var det ett självklart val att placera Marianne och hennes hus där? Och finns huset på riktigt?
Det blev så för att jag älskar att vara där. Tillsammans med min familj har vi ett litet hus i Vejbystrand där jag tillbringar all min semester och gärna också andra tider under året. Jag älskar havet och naturen längs med Bjärehalvöns kust och det är underbart att få återkomma dit, även om det bara är i skrivandets värld. Det finns två skånelängor som Marianne skulle kunna bo i där längs Tångvägen – Marianne bor nog i en korsning av dessa två, en fantasi alltså.

Karin är extrem i sin sorg och många gånger svår för mig som läsare att förstå mig på. Ibland är hon rent av osympatisk. Tvekade du inför att skriva om henne och hennes sorg på det här sättet?
Nej, egentligen inte, hon är tilltufsad och trasig. Hon har en mörk hemlighet som tynger henne. Vem vet vem man själv blivit? Men jag önskar henne ett bättre öde. Den hela tjejen finns där om hon bara vill, och jag hoppas att mina romankaraktärer har hjälpt henne något att se klarare och att vara lite ödmjukare.

Får jag lov att fråga – hur är din egen mamma/dotter-relation?
Jag förstår att du frågar om detta – du är inte den första! Men jag har en jättefin relation med både min mamma och min snart tjugoåriga dotter. Kanske är det ett sätt för mig att undersöka hur vi inte ska vara? Hur mycket får jag lägga mig i mina nära och käras livsval? Var går gränsen då omsorgen har övergått i en kränkning? Hur mycket kan jag begära och ta för givet i mina relationer till mamma och barn? Var går min egen gräns då jag känner att andra kommer för nära? Som svar på det tror jag att respekt och integritet är nyckelord som vi måste bära med oss.

[box type=”tick” icon=”none”]Titel: Härifrån till verkligheten
Författare: Eva Rydinger
Förlag: Ordberoende förlag
Utgivningsår: 2016[/box]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.