Dagens kulturkollotips: Den åttonde dödssynden

Linda
Rebecka Edgren Aldén är en författare jag följt sedan boken Skriet från kärnfamiljen som kom 2009 och när hon i höstas släppte sin första skönlitterära bok läste jag den självklart. Nu har Den åttonde dödssynden kommit i pocket och är dessutom nominerad till Crimetime Specsavers Award i kategorin Årets deckardebut.

I Den åttonde dödssynden möter vi Nora, som på ytan är helt perfekt och lever det perfekta livet med den perfekta mannen. Hon gillar att ha kontroll, men när en mycket speciell kvinna flyttar in i huset bredvid tappar hon lite av den. Klara, som kvinnan heter, blir älskad av alla och Nora är rädd för att hennes egen status ska sjunka. Just leker med perfektionism är en intressant del av handlingen, men spänningen handlar om en händelse tio år tidigare, då Nora föll flera våningar och höll på att dö. Hon börjar misstänka att det kanske inte var en olycka trots allt. En välskriven och spännande bok om ytans betydelse. Hur var det att skriva den? Hur hinner man med att skriva när jobb och familj egentligen tar all tid? Läs några tankar kring skrivande av Rebecka Edgren Aldén, som sedan intervjun gjordes sagt upp sig och börjat skriva på heltid. I slutet av juli väntar nytt uppdrag. 

Du har jobbat som journalist, skrivit en fackbok tillsammans med Tinni Ernsjöö Rappe och nu en skönlitterär bok. Vilka likheter och skillnader fanns mellan skrivprocesserna?den-attonde-dodssynden

Att skriva debattbok som jag gjorde först var mycket mer likt mitt vanliga journalistiska jobb. Det var ämnen som låg nära mig, jämställdhet, föräldraskapsfrågor, feminism, synen på moderskap och faderskap. Det var som att skriva väldigt många artiklar, något jag är van vid, om ett ämne jag kan. Det var också mycket, mycket mer research till den boken, eftersom det är så otroligt mycket statistik, fakta, forskning och andra referenser i den boken. Men sådant är jag ju också van vid som journalist.

Att skriva skönlitterärt var något helt annat. Och här kände jag mig som en total nybörjare. Jag pendlade mellan att tycka att jag faktiskt kanske hade en historia att berätta till att det var totalt värdelöst. Det ÄR otroligt svårt att skriva en roman, att variera språket, att hålla ihop alla trådarna, att skriva det drivet och intressant, att ge lagom med information/ledtrådar utan att avslöja för mycket, men heller inte vara för hemlig. Det var en rejäl utmaning. Jag gick verkligen utanför min komfortzon när jag skrev den här boken. Man utsätter sig för risken att bli totalt sågad. Det är mer personligt på något sätt. Det var ofta jätteläskigt! Men jag är så glad att jag lyckades ta mig förbi alla mentala hinder och faktiskt slutföra boken, och förstås helt överväldigad av att ett stort förlag ville ge ut den och att den har fått bra kritik!

Hur ser en typisk skrivstund ut?

Eftersom jag har ett mer än heltidsjobb, tre barn och en hund, är gymnastiktränare för barn i truppgymnastik och tränar mycket själv så hinner jag inte skriva i terminerna. Jag skriver enbart på semestrar och långhelger. Så egentligen kan skrivstunderna se helt olika ut. Är jag på landet sitter jag i köket, eller i en solstol, eller vid trädgårdsmöblerna på altanen. Är vi på segelbåten, sitter jag i sittbrunnen eller inne i båten. Hemma sitter jag ofta i min fåtölj i vardagsrummet. För mig handlar det egentligen inte om hur, utan jag skriver oavsett var jag är. Jag kan skriva i bilen också om vi är på väg någonstans! Jag tänker att ingenting ska hindra mig från att skriva de stunder jag har sagt att jag ska skriva. Så jag skriver. Oavsett omständigheter 😉

Till vardags är du andreredaktör på Damernas värld. Vilken roll har skrivandet i ditt jobb?

Jag är ju journalist. Men som andreredaktör skriver jag inte så mycket som tidigare. Men jag mejlar mycket och skriver många samarbetsförslag och sammanställningar och rapporter. Och en och annan artikel och recensioner (recenserar böcker då och då). Sedan läser jag mycket texter, med kritiska ögon, och det är nästan lika viktigt att läsa som att skriva, tror jag. Så även om jag inte egentligen skriver så mycket så har jag ju en vana att skriva och jag skriver väldigt fort. Det kanske låter löjligt, men det tror jag faktiskt underlättar för mig. Har märkt det när jag har pratat med andra som också försökt skriva bok. De säger att det tar sådan tid att få ner allt. Jag kan skriva nästan hur fort som helst (sedan måste jag förstås redigera och så lika mycket som alla andra).

Foto: Caroline Tibell

Dagens_liten

Dela gärna: Share on FacebookTweet about this on TwitterShare on Google+Pin on PinterestEmail this to someone

Skrivet av:

Publicerat: 29 juni, 2016

Kategori: Aktuellt, Romankoll

Visningar: 1268

Taggar: ,

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *