Att leva tusen liv

Lotta

Han säger det så väl, George R.R Martin. Den som läser böcker kan leva tusen olika liv. Den som inte läser lever blott ett.

Jag har alltid varit en drömmare. Och jag har alltid varit en läsare. För mig är läsning en verklighetsflykt. Inte för att jag har ett särskilt misärartat liv, det kan jag väl inte påstå. Men jag älskar att drömma mig bort och leva i en annan värld, i en annan kropp, i en annan tid eller på en annan plats. Ganska många timmar i veckan drömmer jag mig bort. Inte bara till rosenskimrande fantasivärldar utan lika ofta grottar jag ner mig i mörka, skitiga mardrömmar.

Senaste veckan har jag varit en hockeymorsa i Björnstad, en judisk båtflykting under andra världskriget, en sjuttonårig föräldralös strippa och en femtioårig operadiva. Varje natt innan jag ska somna har jag befunnit mig i 1600-talets Danmark tillsammans med Cecilie Meiden och Alexander Paladin.

Jag älskar förmånen att kunna känna olika känslor utan att det egentligen är på riktigt. Alla sorters känslor. Känslan är på riktigt, en stund i ditt huvud, ditt hjärta och din kropp, men oftast kan du stänga av och återgå till verkligheten relativt omgående.

Jag älskar att jag själv kan påverka miljöer och karaktärer på ett helt annat sätt om jag ser en film där allt är serverat. När jag läser en bok är det jag som bestämmer hur huvudpersonen ser ut, det är jag som möblerar deras hus och det är jag som bygger deras omgivning. Författaren lägger givetvis grunden, men sen händer resten i mitt huvud.

Jag har flera favoritteman när jag längtar bort. Antingen läser jag något svulstigt, historiskt, äventyrligt och romantiskt typ Diana Gabaldon. Eller så läser jag om äventyrare som kämpar mot elementen, av typen den lilla människan på det stora havet. Tryggt förankrad hemma i soffan drömmer jag mig bort och överlever allt. Liv efter liv.

En kommentar Lägg till din
  1. Håller med dig om ungefär allt (utom just det där om den lilla människan på det stora havet eller ensam på isiga vidder eller sånt…). Särskilt det där med att jag själv får bestämma hur saker och ting ska se ut när jag läser en bok, jämfört med att få det förbestämt av någon annan när jag ser på film.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.