Det ska pirra ordentligt

Linda

Det finns inget som går upp mot en riktigt bra historia om kärlek. Gärna om unga människor, men det finns en del för vuxna också. Det ska vara utan vardagens stress, utan gnälliga ungar, utan brustna äktenskap och otrohet.  Med smygande romanser, snarare än vild  passion. Jag är inget fan av det allt för explicita. Kanske gör det mig pryd, men för mig är den oskyldiga, pirriga kärleken den bästa, i alla fall när det handlar om kärlek i böcker eller filmer. Faktum är att jag står ut med nästan vilka sliskigheter som helst, bara jag får romans med tillhörande pirr.

Som att två personer bara råkar hamna bredvid varandra på ett flygplan över Atlanten. Ett plan som den ena av de inte ens borde vara på, om hon inte missat sitt ordinarie plan. Det händer Hadley och Oliver The Statistical Probability of Love at Fist Sight av Jennifer E. Smith. Otroligt smörigt, så övergulligt att det nästan blir för mycket, men det kan vara världens sötaste bok. Jag älskar den nu och jag hade läst den om och om igen som tonåring. Tillfälligheter har betydelse även i lyrikromanen The Day before av Lisa Schroeder. Två personer befinner sig på samma plats under en för båda mycket speciell dag. Bara en dag, som möjligen leder till fler, men det får vi aldrig reda på. Bitterljuv kärlek när den är som bäst. Liksom i filmen Bara en natt (Before sunrise) där vi får följa med till Wien och träffa Jesse och Celine. De vandrar runt i staden och vi med dem. En film jag älskar så mycket att jag faktiskt inte vågat se om den på mycket länge. Inte heller uppföljarna Before sunset (2004) och Before midnight (2013) i sann Linda-logik. Det borde jag kanske, men jag blir så nervös för att förstöra en bra film genom att se en dålig uppföljare.

Det är viktigt var en bok eller film utspelar sig. Just nu läser jag Lola and the Happily Ever After av Stephanie Perkins, som utspelar sig i Paris om än på en amerikansk skola. Kärlek, mssförstånd, många promender, mycket fransk mat och efter halva boken några försiktiga kyssar, men massa, massa pirr. Precis som jag vill ha det. Lola finns med som en bifigur i fantastiska Anna and the French Kiss, som är något av det mest pirriga jag läst på länge. Även hennes kärlek finns med där och när Anna, Etienne, I vår kommer den på svenska och heter självklart Anna och den franska kyssen. Tyvärr har Modernista valt det sliskiga omslag, som fick mig att undvika Perkins bok väldigt länge. Jag gillar smör och slisk, men det måste vara välskrivet och just det här omslaget signalerar tyvärr dålig slisk. Jag lovar att det inte är Jackie-Collins-dåligt, utan riktigt bra.

Miljön i serien Downton Abbey gör att pirret står i fokus. Överklassen är definitivt inte kära offentligt och allt annat än den mycket diskreta flirten sker i det fördolda. Nu har lady Mary, min favorit i serien, tappat den oskuldsfullhet hon möjligen haft någon gång, men också sin stora kärlek. Det finns liksom inget som kan likna det hon och Matthew hade. Kärlek som deras är just den kärlek som pirrar så mycket att det smittar av sig. På samma sätt som som den mellan Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Extra mycket i tv-serien där Jennifer Ehle och Colin Firth gestaltar dem. Pirr deluxe. En annan pirrig bok för vuxna är Etthundra mil av Jojo Moyes. En kärlek som liksom smyger sig på. Även hennes Sista brevet från din älskade passar ganska bra in i kategorin, men kanske är det mer av kärlek på avstånd än något annat.

Egentligen är det konstigt att jag gillar den här sortens böcker, då jag egentligen är ganska så cynisk när det gäller romantiska kärlekshandlingar i verkliga livet. Ibland är det dock skönt att bara få sitta och le, kanske gråta en skvätt och följa personer som hittar varandra. Även en cyniker behöver en paus ibland.

One comment
  1. Jag älskar också att läsa (och se) den där sortens pirriga romantik som du skriver om. Pirr-nivå!! I just det fallet är jag så fullt nöjd med kramar, hålla handen och kyssa – eftersom författaren får det att bli pirrigt nog utan allt det fysiska. Gör mig så glad att läsa!

Comments are closed.