När filmen är bättre än boken

Nu ska ju det här föreställa en blogg som handlar om annan kultur än böcker men vi har verkligen inte rört oss långt utanför vår trygga litteraturzon hittills. Jag ska inte kasta mig allt för långt ut jag heller, men i alla fall försöka föra in lite tv och film i sammanhanget. Film och tv som är BÄTTRE än boken.

Vi känner alla till uttrycket “boken är bättre än filmen” och visst stämmer det i de allra flesta fall. Det är ju inte så konstigt heller. Det är många faktorer som ska prickas in för att en roman ska göras rättvisa på vita duken. Först och främst har vi det rent praktiska: tiden. Att koka ner en 500-sidig roman till en 2 timmars film och få med hela handlingen är omöjligt. Den måste kortas, händelser och karaktärer måste strykas eller smälta samman. Om romanen istället blir en tv-serie spelar inte tidsfaktorn lika stor roll – där är det snarare pengar som styr. Hur många avsnitt får boken lov att bli? Hur mycket pengar kan vi lägga ner på detaljer?

Sen kommer vi till det som inte går att mäta: fantasin. Varje läsare skapar en egen film i sitt huvud när hen läser. Hen skapar miljöer, karaktärer och scener baserade på författarens ord och beskrivningar. Och det är ingen lätt uppgift att få alla de där pusselbitarna att falla på plats i filmversionen. Ett pussel som dessutom är unikt för varenda läsare. Ofta faller det på castingen tycker jag, man har valt helt fel skådespelare i huvudrollen. Nästan alltid kan jag köpa att omgivningarna ser helt annorlunda ut från mitt huvud, men att huvudpersonen har annan kroppsbyggnad/ålder/hårfärg brukar jag ha svårare att smälta. (Till exempel Douglas Henshall i rollen som Jimmy Perez. Ack så fel!)

Och så har vi tolkningen. Regissörens version kontra författarens, manusförfattarens och läsarens. Hur trogen boken måste filmen vara? Hur mycket får skrivas om och ändras på? Är det okej att ändra på ett slut?  Jag skulle vilja säga nej men ibland blir det riktigt bra. Allt beror nog på om saker som jag älskar ändras på…

Ibland faller alla de här pusselbitarna på plats och skapar magi som film eller tv-serie. Boken är inte alltid bättre. Det finns massor av exempel där filmatiseringen blivit lika bra, eller faktiskt ännu bättre. Till exempel:

Stolthet och fördom. Jag älskar verkligen Jane Austen och Stolthet och fördom är en av mina favoritböcker. Men det är också en av mina favorit-tv-produktioner. Jag talar förstås om BBC-versionen från 1995 med Colin Firth som Fitzwilliam Darcy. Det går inte ens att säga Mr. Darcy utan att bilden av Colin Firth poppar upp i huvudet. Filmatiseringen har helt tagit över alla mina känslor och intryck.

Borta med vinden. Det är precis samma sak där. Jag älskar boken och jag älskar filmen, men Scarlett O’Hara och Rhett Butler är så intimt förknippade med skådespelarna Vivien Leigh och Clark Gable att de är omöjliga att separera. Leigh och Gable ÄR Scarlett och Rhett. Boken och filmen skiljer sig egentligen åt en hel del, men det gör ingenting. En älskad bok kan bli en älskad film trots att filmen inte är boken trogen.

Twilight. Där tycker jag filmerna ger mer än böckerna. Jag hade så svårt att föreställa mig hur Bella skulle vilja hångla med den bleke mannen vars bröstkorg var kall och hård som marmor. Hur omysigt känns inte det? På film kan jag förstå hångelsuget bättre.

The Shining. Stephen Kings bok var visserligen läskig men den gjorde inget bestående intryck på mig. Det är möjligt att jag var för ung när jag läste den. Jack Nicholson i rollen som Jack Torrance gjorde desto större intryck.

Lida. För att fortsätta på Stephen King-spåret så blev filmversionen av Lida helt galet bra med Kathy Bates som psykopaten Annie Wilkes.

Längtans blåa blomma. Minns ni den tv-serien från 1998 med Eva Röse och Reuben Sallmander i huvudrollerna? Jag tycker tv-versionen var bättre än Alice Lyttkens bok, men kanske beror det på att jag läste boken först efteråt.

Nord och Syd. Den svulstiga 80-tals-tvserien om familjerna Main och Hazard överträffar vida John Jakes böcker. (Dock var varken tredje boken Himmel och helvete eller den mini-serien särskilt bra).

P.S I love you. Cecelia Aherns bok var si så där, och jag påstår inte att  filmen är något mästerverk men den har trots allt Gerard Butler. Och är bättre.

Broarna i Madison County. Den tunna, snabblästa lilla boken (så liten att den knappt ens bör kallas bok) av Robert James Waller blev till en stor film. Det är främst tack vare den fantastiska Meryl Streep (som också belönades med en Oscar för sin roll som Francesca), men också för att boken faktiskt fick ett liv och karaktärerna en själ. Vilket boken saknade.

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Jag har aldrig riktigt förstått hypen kring Jonas Jonassons bok, den var väl underhållande och så, men det var inte direkt min typ av humor. I filmform funkar det mycket bättre.

Åter till Cold Mountain. Krig och kärlek brukar vara en vinnande kombination både i bok- och filmform. Trots, eller kanske på grund av, att filmen inte helt följer Charles Fraziers bok så vinner den.

Hur ser din lista ut?

18 comments
  1. S & F och Borta med vinden finns med på min lista också. Jag tror att jag skulle vilja ha med The Commitments också för jag älskar den filmen, har sett massor av ggr. Men jag har ju inte läst boken. Det har Linda och hon påstår av boken är bättre!? Gudfadern vill jag ha med på listan också.

    1. Gudfadern, ja! Med musiken också… 🙂
      Och Stolthet och fördom – älskar också boken men precis som Lotta ser jag numera bara Colin Firth framför mig som mr Darcy.
      Men resten av listan – jag ser ju väldigt sällan på film eller tv-serier så jag inser ju här hur mycket jag har att upptäcka.

    2. Ja, Commitments gillar jag med! Men har inte läst boken… Gudfadern har jag varken sett eller läst.

  2. Men åååh Nord och syd! Nostalgin! Och jag håller med dig om att Colin Firth och Kathy Bates ÄR Darcy och Annie.

    McCarthys The Road gör sig faktiskt nästan lika bra på film som i bok. En riktigt bra filmatisering.

  3. Håller med om Darcy och S&F – absolut! Jag tycker att Bridget Jones-filmerna funkar bra även om de skiljer sig lite från böckerna och min favvo The Jane Austen bok club tycker jag är riktigt bra som film och bok men de är ganska olika.

    1. Bridget Jones är också en favorit. Jane Austen book club har jag nog bara läst. Men jag tror rent generellt att ju sämre bok desto bättre film… 😉 då har filmen inte lika mycket att leva upp till.

  4. Jag tycker att det ofta blir bättre filmatiseringar av korta böcker, kanske för att man inte behöver ta bort lika mycket av handlingen, som Nyckeln till frihet, Revolutionary Road.
    Däremot förstår jag inte hur man kan förstå Harry Potter-filmerna utan att ha läst böckerna, där har de verkligen tagit bort viktig information

    1. Det tror jag stämmer, med korta böcker. Harry Potter är jag inget fan av varken i bok eller filmform. Orkade mig igenom de två första men sen.. nä, inte min grej.

  5. Stephen King är en författare jag visst inte klarar av att läsa längre, vare sig på svenska eller engelska. Och det beror _inte_ på att jag blir rädd … Försökte nyligen m uppföljaren till hemska hemska Shining, Doktor Sömn, men ja’ ba’ äh, jag väntar på filmen 😉 Blev i ungdomen dock mycket rädd för Jurtjyrkogården o har inte vågat se den filmen.

    Håller också med ang Borta med vinden, har läst o sett hur många ggr som helst, alltid lika bra.

    1. Jag har inte läst Stephen King på typ 15 år, den sista jag läste var Drömfångare och den var rätt usel. Inser att vi har växt ifrån varandra. Men jag minns Cujo och Lida.. brrr. Jurtjyrkogården gillade jag inte varken som bok eller film.

    1. Jag har inte läst boken men sett filmen. Tyckte den var sådär, men jag har hört många som håller med dig att den var betydligt bättre än boken.

  6. A Clockwork Orange tyckte Anthony Burgess själv var bättre än boken. Själv tycker jag det är 50/50.

Comments are closed.