Kategorier
Romankoll

Wakenhyrst och andra fördömda platser

helena-top

Jag har precis avslutat läsningen av Michelle Pavers nya roman, Skräcken på Wakenhyrst och den fick mig att tänka en del på sådana där härligt gotiska ruvande hus. I Skräcken på Wakenhyrst heter huset Wake’s end (varför boken inte heter Skräcken på Wake’s end övergår min fattningsförmåga, Wakenhyrst är byn så den borde ju heta Skräcken i Wakenhyrst i så fall, men ok, tillbaka till det jag ska skriva om här) och det är verkligen ett klassiskt kråkslott. Murgrönan, mörkret, träsket som ruvar utanför, mystiska och oroande ljud om nätterna och framförallt människor lika instängda i sig själva som i det där huset. Det får mig oundvikligen att tänka på andra hus med liknande kvaliteter. Jag tänker exempelvis på:

Hill house och det där slottet i We have always lived in the castle. Ingen är så fantastisk på att skrämma en halvt till döds med hjälp av hus som Shirley Jackson. I The haunting of Hill house mer direkt, men det vete sjutton om inte det där övervuxna och näst intill bortglömda huset i We have always lived in the castle skrämde mig mer med sitt försåtliga lugn och sitt kvardröjande mörker.

Overlook hotel. Såklart har Stephen King skrivit en av litteraturhistoriens mest klaustrofobiska byggnader (och det här är förstås inte det enda). Egentligen är det ju inte själva huset som skrämmer i The shining/Varsel, det är vad det gör med människor. Men det går inte att komma ifrån att själva huset också är jäkligt läskigt.

Thornfield. Ok Jane Eyre är ingen skräckroman och Thornfield är inget självklart skräckhus, men när man tänker lite på det så inser man ju att det nog är det ändå. Av värsta sort. Det där som gömts och stängts in på vinden säger ju mer om den värsta skräcken och det mörkaste mörkret än det mesta i skräckgenren.

Northanger abbey. Är förstås inte hemsökt annat än i Catherine Morlands fantasi. Men där är det sannerligen så ljuvligt hemsökt att jag inte kan utelämna det här.

Exemplen är förstås fler, många, många fler. Där finns Huset som gud glömde och det där i Poltergeist och hur mycket som helst. Vilket är ditt allra mest och bäst fördömda hus som du inte kan låta bli att återvända till? 

Bild från Pixabay

Kategorier
Romankoll

Och så blir det (indiska) barnvampyrer

helena-top
Varthän en vecka som denna när man inte har så stor koll på vare sig Bollywood-film eller de stora indiska författarna? Jo, om man är jag så fulgooglar man sig förstås fram till att det finns en särskild sorts indiska barnvampyrer som kallas masan. Om man korsar masans skugga blir man hens nästa offer, om man är ett barn vill säga eftersom masan livnär sig uteslutande på andra barns blod. Mycket otrevlig typ, mycket oemotståndlig att ta som utgångspunkt till ett inlägg som ska handla sorgligt lite om Indien…

Barnvampyrer är som vi alla vet sjukt obehagliga och sorgliga. Tusenåriga varelser som fastnat i sin lilla kropp och kanske också med sitt barnjag kvar där inne. Möjligen är det för att vampyrer ofta skrivs med en stor dos erotik som författare som regel håller sig borta från barnvampyrerna. Kanske är det ett utslag för sunt förnuft och självbevarelsedrift. Hur det än är så är det nog tur att barnvampyrerna är få, men det är också fint att de som finns finns, de kan nämligen vara rätt magnifika för berättelsen när de skrivs rätt.

Stephen King ägnar sig åt monstervampyrer och han har naturligtvis koll på att det läskigaste som finns är onda barn, därför låter han barn bli vampyrförvandlade och likt indiska masans hemsöka andra barn i Staden som försvann. Det är skrämmande, men som vuxen är det dessutom svårt att stå emot den där sorgen som skapas genom Kings osentimentala berättande. När John Ajvide Lindkvist skrev om Eli i Låt den rätte komma in var det på ett helt nytt och annat sätt, men också där hade jag mycket svårt att värja mig mot sorgen.

Möjligen var Anne Rice först (som med så mycket annat), i alla fall var hon först med att skriva ett vampyrbarn på det sättet hon gjorde det och dessutom hantera konsekvenserna av det i berättelsen på ett så fint sätt. Hennes Claudia i En vampyrs bekännelse är i sig själv ett bevis på vilken förbrytelse det är i vampyrvärlden att skapa en barnvampyr, hon är ett monster. Hennes ilska mot alla som får växa upp till kvinnor är hemsk och hjärtekrossande. Hon är fasansfull i sin barnslighet, och man vill bara krama henne, mot bättre vetande, samtidigt som man vill sätta en påle i hennes gnälliga hjärta.

Kanske är barn i odödlig version så obehagliga för att barn per definition är ofärdiga, de har ju hela livet framför sig och ska utvecklas till sig själva, uppnå sin fulla potential. Att beröva dem den möjligheten och frysa dem mitt i steget så att säga är väl det allra värsta man kan ta sig för som författare kan jag tänka. Men som sagt, jag är glad att vissa vågar och gör det så bra. Jag tror att det är bra att då och då konfronteras med känslorna som sådana förfärliga skevheter väcker.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Våra favoriter av Stephen King

helena-top
En lista är utlovad till idag och en lista ska det bli. Jag är så väldigt glad över engagemanget hos alla Stephen King-älskare där ute, svaren vi fått på veckans utmaning är såväl intressanta som välskrivna och resonerande. Dessutom visar det sig att bokfavoriterna varierar kraftigt (filmfavoriterna inte lika mycket) så vi får en väldigt matig och blandad lista. Tack för att ni ville dela med er!

Jag är ju också en sån som gillar Stephen King mycket, inte alls för skräcken, men för småstaden, pojkarna och det där odefinierbara som är Stephen King. Vill ni läsa litegrann om min läsrelation till kingen får ni gärna klicka er vidare till inlägget jag uppdaterat och (åter)publicerar på min blogg idag.

Om jag själv skulle välja en favoritbok blir det förstås genast svårt. Det är nog min allra största läsupplevelse, men de avslutande 300 sidorna drar ner den från piedestalen och jag tror istället att Lida är den bästa jag läst om man ser till helheten. Min film blir Nyckeln till frihet. Den gröna milen och Stand by me är också fantastiska, men Nyckeln till frihet är ändå den som ligger mig allra varmast om hjärtat.

Sen finns det förstås sånt som jag inte läst än men verkligen vill ta mig an, det mesta finns med i listan som blev när jag samlade ihop alla utmaningssvaren (obs att länken går till den som tipsat, men den leder inte alltid till ett inlägg eftersom vissa skrivit sina favoriter i kommentarsfältet till utmaningen, alla svar och länkar hittar du alltså här). Här kommer listan, låt er inspireras!

Böcker
Jurtjyrkogården (Bibliotekskatten och Beroende av böcker *själv har jag inte vågat läsa den än…*)

Duma key (Beroende av böcker)

Eldfödd (Bibliotekskatten).

Carrie (Bibliotekskatten).

Maratonmarschen (Bibliotekskatten).

Varsel (Bokhyllan)

Dolores Claiborne (Bokhyllan, Tommy)

Drakens ögon (Bokhyllan i pepparkakshuset)

Lida (Klimakteriehäxan)

On writing (Klimakteriehäxan)

The Dark Tower-sviten (Elin Säfström)

The Stand (Boklandskap)

Liseys story (Boklandskap)

Filmer
Bland filmfavoriterna intar Stand by me en särsställning, många är ni som valt den till favorit (Det här har jag läst, Bibliotekskatten, Bokhyllan och Beroende av böcker).

Filmer som nämndes av färre, men som ändå tillhör favoriterna är min bästa Nyckeln till frihet/The Shawshank Redemption (Bokhyllan i pepparkakshuset, Tommy), Den gröna milen (Tommy), Köplust (Bokhyllan) och den gamla filmatiseringen av Carrie (Boklandskap)

Alla svar och länkar till inlägg hittar du här i kommentarerna. Missa inte heller Helena Dahlgrens bästa King-tips från i torsdags, du hittar dem här.

Kategorier
Kulturkoll

Jag gillade i alla fall Cujo

Lotta

Alltså vad ska jag skriva om Stephen King? Jag gillar honom inte som författare och har inte gjort det på 30 år. Jag gillade honom som barn, då jag som 10-åring lät mig skrämmas av Cujo och utvecklade en rädsla för rabies som hållt i sig till vuxen ålder.

Men mer då? Ja… The Shining var förstås bra. Mest som film. Men jag har redan skrivit om min favoritskrämselscen i trappan mer än en gång så det vore fantasilöst att skriva om den igen. Och Lida var också bra. Även den mest som film.

Men i övrigt så lyckades inte King varken skrämma mig eller intressera mig. Jurtjyrkogården? Meh. Det? För lång. Talismanen? För tråkig. Knackarna? Ha ha ha. Benrangel? För seg. Sömnlös? Knappast. Zzzzz. Ja sådär höll det på. Jag och en kompis läste massor av King under tonåren – han älskade, jag försökte. Jag kämpade på med mina King för jag hoppades trots allt på en ny Cujo, men alla böcker spårade iväg åt konstiga håll och jag blev inte det minsta skrämd.

Min sista King läste jag på tidigt 2000-tal: Drömfångare. Sen la jag ner det här med King. Vi klickar inte, han skräms inte, han intresserar mig inte. Jag fattar inte grejen med honom helt enkelt. Vem blir skrämd av King som passerat 12 år tänker jag? Äcklad? Ja möjligen? Förvirrad? Säkert. Uttråkad? Definitivt.

Så förlåt mig alla King-älskare. Men jag gillade i alla fall Cujo.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

So darling, darling stand by me…

Jag ska villigt erkänna att det var länge sedan nu. Länge sedan jag plockade upp en King-bok eller för den delen såg någon filmatisering. Som barn var det dock en ev de första vuxenförfattare jag upptäckte och så verkar det fortfarande vara för många när jag tittar på vad det är för vuxenböcker mina elever lånar.

Som 12-åring+ plöjde jag Carrie, Cujo, Christine och novellsamlingarna. Det mesta efter att ha sett dem som film först. Jag älskade The shining, Det osv och 80- och 90-talet var ju verkligen Kings tid. Att jag nog var för liten för att förstå en hel del, det struntade jag lika glatt i som barnen gör idag. Jag slukade det. Mina absoluta favoriter var nog filmatiseringarna av Eldfödd med Drew Barrymore, och Död zon. En berättelse som blivit hopplöst bortglömd. Nu var det länge sedan jag såg den sistnämnda men det känns som att den skulle kunna vara aktuell än idag. Har ni läst/sett? En man hamnar i coma och vaknar efter 5 år. Han inser att han kan se in i en persons framtid bara genom att ta dem i handen. När han skakar hand med en manlig politiker ser han hur mannen kommer att bli president en dag men också att han kommer att starta ett nytt världskrig. Jag ska inte avslöja slutet men den sitter etsad i mitt minne trots att det är säkert 25 år sedan jag såg den. Rackarns vad läskig och bra jag tyckte att den var. Det är lite som det där tankeexperimentet “Om man hade levt på 20-talet och vetat vad det skulle bli av Hitler, hade man tagit saken i egna händer då?”.

Vilken King föredrar ni? Klassikerna eller hans senare verk? Filmatiserad eller i bokform? Jag skulle nog gärna ta ett nostalgiskt filmmaraton om jah kunde få tag i de gamla filmerna men livet med barn gör det tyvärr omöjligt. Kanske om 10-12 år någon gång. Känner inte riktigt att jag kan utsätta mina barn för Sissy Spacek i grisblod riktigt än…

Fotot är från postern till den fantastiska filmatiseringen av Carrie av Brian DePalma. Även han en gammal favorit för övrigt.

Kategorier
Kulturkoll

Veckans utmaning: Det allra bästa av Stephen King

helena-top
Veckans tema på Kulturkollo är kort och gott Stephen King och vad passar bättre än att matcha detta med en kort och koncis utmaning?

Den här veckan vill jag helt enkelt att ni ger mig er bästa Stephen King-bok och er bästa Stephen King-filmatisering. På söndag sammanställer jag era svar med mina egna favoriter och resultatet kommer förstås bli en sprakande inspirationslista.

Lämna en kommentar till det här inlägget eller pinga oss om du skriver på sociala medier så att jag hittar ditt inlägg och kan lägga dina titlar till listan.

Bild från Pixabay.com

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Välkomna till en vecka med Stephen King!

helena-top
Vi försöker ofta vara lite aktuella här på Kulturkollo och med veckans tema kan vi inte hamna fel. Ingen är så aktuell som Stephen King! Om det funnes ett aktualitetsindex och man tittade på det vilken tidpunkt som helst så skulle Stephen King ligga i topp.

Det är inte bara det att han skriver böcker i en takt som ingen annan (utom möjligen Joyce Carol Oates) orkar hålla – hans senaste är romanen Törnrosor som han skrivit tillsammans med sonen Owen King, den kom på svenska för några veckor sen. Böckerna blir också omvandlade till tv-serier och filmer hela tiden. Just nu är premiärerna för filmatiseringar av Pet sematary och Det (del 2) nära förestående och om du tittar på Stephen Kings imdb-sida ser du att det är en smått galen mängd filmatiseringar på gång.

Man kan säga mycket om Stephen King, och det ska vi göra under veckan, men ingen kan påstå att han inte är aktuell…

Bild: Copyright/fotograf Shane Leonard (Albert Bonniers förlag)

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 45 2018

linje-kulturkollo

Den här veckan har vi försökt lysa upp mörkret med en massa kärlek och så har vi självklart läst och skrivit en rad recensioner på våra egna bloggar.

En dag i december av Josie Silver (Lotta)

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer (Anna)

Inte längre min av Ann-Helén Laestadius (Linda)

Jag kallade honom slipsen av Milena Michiko Flasar (Anna)

Midsommarbrud av Elisabeth Östnäs (Helena)

Skendöda av Louise Boije af Gennäs (Linda)

Slutet av Mats Strandberg (Carolina)

Springpojken av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Totalskada av Helena von Zweigbergk (Anna)

Viggo och rädslolistan av Lisa Bjärbo (Carolina)

Väckelse av Stephen King (Linda)

Kategorier
Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 41 2018

linje-kulturkollo

Det är fredag och dags för samlingsinlägget över de böcker vi läst och bloggat om på våra egna bloggar. Tycker ni att det har blivit för mycket hundfokus den här veckan kanske ni hittar andra lästips här nedan. Varsågoda!

Bilder av henne av Karin Slaughter (Lotta)

Den sista flickan av Nadia Murad (Anna)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Anna)

Doktor Bagges anagram av Ida Jessen (Helena)

En bokhandlares dagbok av Shaun Bythell (Helena)

Ensamfjäril av Gabriella Ullberg Westin (Lotta)

Höstgärning av Stephen King (Anna)

Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri (Lotta)

Red Sister (Book of the Ancestor 1) av Mark Lawrence (Carolina)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Ulrica)

30 dejter på 30 dagar av Sarah Title (Ulrica)

Utan dig av Pernilla Alm (Ulrica)

Kategorier
Kulturkoll

Helena listar 2017

helena-top
Av oklar anledning har jag haft svårt att lista 2017. Kanske för att allt är så absurt med Donald Trump och världen. Kanske för att det mesta i min verklighet hänt under andra halvan av året. Kanske beroende på något annat. Jag vet inte och inte spelar det någon roll heller för det blev ju förstås en lista i år också. 

Årets klassiker: Stoner av John Williams. Länge höll jag emot, mångas tips höll jag ifrån mig tills det äntligen var dags i våras. Och ser man på – den var precis så bra som alla sagt.
Årets klassiker med en tvist: När Colm Toibin kommer med en ny roman upphör Helena med all övrig verksamhet (gammalt djungelordspråk). I somras kom Colm Toibin med en maffig nytolkning av historien om Electra, Orestes och Clytemnestra betitlad House of names och jag upphörde naturligtvis med allt annat och läste helhjärtat. Och det var väldigt bra. Colm Toibin är fortsatt min favoritförfattare nummer ett.
Årets tröst: I min samhälleliga förtvivlan har jag funnit stor tröst hos John Oliver under året. Jag har sett alla hans säsonger av Last week tonight sen jag i februari skaffade HBO enkom för att få tillgång till honom. Det har betalat sig i styrka, igenkänning och tröst.
Årets knock out: #metoo förstås, revolutionen kom till slut! När det kommer till kvinnokraft och bokvärlden så mötte jag den redan i somras. Naomi Alderman The power tilldelades Women’s prize for fiction precis när jag klickade hem den och det är sannerligen en knock out-läsupplevelse.