3. En decemberhälsning från deltidsgrinchen

helena-top
Kan jag få lov att vara grinchen en liten stund? Det är inte som att jag kommer baktala hela december eller proklamera julstopp. Jag älskar december för att det inte är november. Jag älskar december för ljusen och förväntan och advent och allt det där tindrandet. Och sen blir jag också väldigt, väldigt trött ibland.

För att trubba av alla de där kraven som i alla fall jag känner på mig (allt ska vara rent, fixat, ordnat, bakat, lagat och fridfullt i precis rätt tid) så har jag utvecklat en perfekt flyktplan. Jag tänker i år ge mig in i ett läsprojekt som ska garantera sinnesro, ett mastodonttegelstensläsningsprojekt. Jag tänker att detta ska få mig att prioritera bort precis allt som inte är livsnödvändigt (städning, städning, städning) och hjälpa mig fokusera på det som är bra för lässituationen (godis, massor av godis!). Jag känner i hela kroppen att det kommer funka, jag är inte ens orolig för att alla lusselinnen ska passa… Vilken bok det är? Spiran och svärdet av Ken Follett.

Ett annat tips jag har och som jag själv brukar följa när jag känner mig alldeles särskilt grinchig (när det tio minuter innan luciafesten visar sig att lusselinnena inte alls passar och att någon glömt köpa glitter) är att fokusera på nyår! Då kan jag släppa julen och all logistik och bara sikta på helgen då lugn och ro och långtråkig frid sänker sig över hemmet. Ibland firar vi uppklätt, ibland är det pyjamasnyår och framförallt har vi många härliga timmar av läsro tillsammans.

Nr_3Så är det för mig, men jag älskar julen också. Jag älskar att få klä granen med barnen, att få umgås, att få köra stora pepparkaksbakningsdagen och allt det där. Så länge det är med min familj och så kravlöst som det bara går. Då är december som allra, allra bäst och då är jag nästan inte lik grinchen alls. För en stund.

5 comments
  1. FANTASTISKT bokval! Om inte den hjälper så då vet jag inte vad…. 😉
    Jag är väldigt bra på att bara njuta – har väldigt låga krav på städning och fix och annat grejs. Dammet syns inte i skenet av levande ljus och i år är första året utan lusselinnestress. Saknar det dock lite…

    1. Du har helt rätt i att det mesta döljs i mysbelysning, det brukar jag ofta tänka på 😉 Och visst är det märkligt det där att man saknar sånt som mest orsakar stress när det pågår, det är ju en sån stark symbol för något…

  2. Grinchen <3 Och håller med dig fullständigt! Julen och december är till för mys och inte stress och hur vi uppnår myset är olika för alla. Ditt mastodontprojekt låter som en überbra idé, för det är ju ändå läsning som vi boknördar gör allra bäst ^^

  3. Möjligen älskar jag december för att det inte är november, men just nu är jag skeptisk. Men ledig är jag gärna.

Comments are closed.