av 
För mig är konsten ett språk som alltid känns spännande och väldigt ofta lite svårt. Jag går på utställningar och tänker att med dårens envishet så lär jag mig. Jag är en observerande och analyserande person som gärna vill veta. Kunna. Så kommer man då till konsten – där det handlar om att öppna sina sinnen, fundera ett varv till och plötsligt så finns där en känsla eller ett sammanhang som gör upplevelsen till något mer än alla enskilda beståndsdelar. Så var det på Moderna igår. Louise Borgeouis konst drabbar, stenhårt.
[quote]I hela mitt liv som skulptör har jags strävat efter att förvandla kvinnan från objekt till ett aktivt subjekt.[/quote]
Louise Bourgeois
Kvinnan på mitt foto skulpterade hon som 94 – åring och för mig var alla de textila skulpturerna som hon gjorde på ålderns höst totalt fantastiska. Provocerande och humoristiska och vackert hantverk. Synd bara att jag inte har orden att beskriva min upplevelse. Kanske är det ändå så att konsten ska upplevas, inte analyseras och dissekeras in till minsta beståndsdel. Konsten språk är kanske helt enkelt känslan.
