Generationer och om kultur som definierar oss

helena-top
I idéstadiet inför veckans tema så tänkte vi på allt som formar en generation och vilka böcker, filmer m.m. som skildrar denna genration på ett trovärdigt sätt. När väl första texten skulle skrivas, d.v.s. denna, så slog det mig snart att det här med generation är ett luddigt begrepp. Vissa tänker direkt -60-talister, -70-talister, -90-talister och så vidare – alla som råkar vara födda samma decennium. Andra tänker på släktled då barn i ett led kategoriseras samman, vilket blir svårt då folk tenderar att inte synka sitt barnavlande här i landet. Vissa tänker på begrepp som generation X, generation Y och den ironiska generationen, som har andra tidsperioder än förut nämnda uppdelning. Själv tillhör jag -70-talisterna och inte minst generation X och den ironiska generationen. Som tonåring slängde jag mig gärna med de två sistnämnda begreppen då de lät så himla mycket häftigare än -talist. Men jag hade egentligen ingen aning om vad de kom ifrån. Eller ja, en kompis lyssnade på punk, vilket bidrog till att jag lyssnade på punk (ni vet den självklara kopplingen)och någonstans snappade jag upp dessa identifikationsord.

Generation X är en beteckning på personer födda mellan tidigt -60-tal till sent -70-tal (eller tidigt -80-tal, de lärda tvistar) och vi är vanligtvis barn till den stora baby boom-generationen -40-talisterna. Generation X är också synonymt med den ironiska generationen och dagisgenerationen (Det sistnämnda väljer vi att inte uppmärksamma mer än så här då det låter ofantligt tråkigt). Vi lär vara den generation som i högre grad än tidigare använder sig av, förstår och uppskattar ironi. “Intresseklubben antecknar” är ett slående och karaktäristisk formulering av min uppväxt (användbar, effektiv, kan tysta de flesta och något elak om inte personen i fråga själv tillhör den ironiska generationen).

Sannolikt är det fotografen Robert Capa som myntade generation X, men har sedan blivit mer känt via Billy Idols första band (med just detta namn) och fick som störst genomslagskraft med Douglas Couplands bok från 1991 Generation X, som för övrigt kommer i nyutgivning och översättning i januari 2016. Så trots att jag varken lyssnade på Billy Idol eller läste Couplands bok identifierade jag mig med orden – ordet förmedlade en känsla av tillhörighet samtidigt som ett avståndstagande från föräldragenerationen, vilket självklart sögs upp av mitt tonåriga jag.

Vi – denna vecka – använder ordet i en salig blandning och det får vara okej. Ibland handlar det om föräldrar-barn-generation, ibland vilken generation du själv känner att du tillhör och ibland kanske vi inte ens definierar vad vi pratar om. Må så vara.

Nu börjar vi närma oss vad veckan faktiskt kommer att handla om. Det blir mycket “begrepp” och “generation” här, men håll ut vi var tvungna att grotta ner oss en stund i definitionsfrågan! Generationsroman eller generationsfilm är inget litteraturvetenskapligt begrepp, men ändå är det ett ord som förekommer överallt. Idag är det tyvärr så att ordet generationsroman tenderar att bli uttjatat. Vissa verk står dock ut. Vissa verk kanske kommer att definiera oss som en generation. Vissa verk kommer att skildra vår uppväxt eller tillvaro på ett oväntat slagkraftigt sätt. Det är här vi vill stanna upp under veckan. Böcker, filmer, TV-program, konst som är typiska för vår generation. Kultur som berättar för andra om oss. Kultur som hittar kärnan av vilka vi är.

Ni kommer att få läsa listor på generationsromaner, om gamla och nya barnprogram, om läsvanor som skiljer sig åt (eller kanske är helt och hållet detsamma), förhoppningsvis en intervju med en ung tatuerar och i sedvanlig ordning kommer ni under morgondagen att få en tisdagsutmaning. Bidra gärna! Kommentera, skriv egna inlägg under temat Generationer och länka in dig så vi andra finner dig och ge förslag på kultur som definierar dig och din generation.

Välkommen in i temavecka Generationer!

Foto: privat

5 comments
  1. Bara en liten kommentar, så länge: jag vet inte hur många gånger jag har läst och hört folk nämna olika -talister. Men, man pratar/skriver om 40-talister, 60-talister, 70-talister etc. En -talist som alla verkar glömma bort och som jag då givetvis tillhör: 50-talisterna. De enda som då och då uppmärksammas är dem s.k. 56-orna, den årgång med extremt många duktiga idrottare. Undrar varför 50-talister aldrig nämns annars? Är vi ointressanta :-)?

      1. Det var inte meningen att kritisera dig utan det var mer en reflektion att 50-talister ofta glöms bort. Tack för att du tipsar om mitt inlägg!

        1. Du har dock en poäng. Kan vara så att man undermedvetet gör ett val. Men jag hoppas och tror att jag gjorde det av utrymmesskäl. 🙂

Comments are closed.