Mordstatistiken på Gotland

carolina-top

Studera bilden ovan. Det är på undertecknad bloggskribent, tagen under en av den här sommarens få dagar som tillät den här sortens sysselsättning utomhus. Men studera särskilt miljön! Visst ser det lugnt och fint ut? Tryggt? Säkert??

Hej vad ni bedrar er! Det här är min fars trädgård i Halla utanför Roma, mitt på Gotland. Och utanför häcken som utgör gränsen till trädgården så lurar allehanda faror. Hur jag ens vågar gå utanför den där trädgården för en stilla kvällspromenad längs med landsvägens blommande diken (ni vet att dikena blommar på Gotland, va?) är faktiskt en gåta. För på Gotland lurar döden. Folk blir mördade till höger och vänster i en aldrig sinande ström, tycks det. Mordstatistiken är dyster läsning. Om man läser deckare, vill säga.

Vad är det som gör att denna stilla landsbygd (jo, för Visby är bara en liten, liten prick på Gotlandskartan och allra största delen av ön är väldigt mycket landsbygd) tydligen är så oemotståndligt lockande för alla onda gärningsmän att sätta kniven i/rikta pistolen mot/höja yxan över/uttala onda förbannelser över/dra snypsnaran runt sina offer? Polisen måtte ha enormt många anställda i den här delen av landet för att klara av all denna press, alla nattvak och allt merarbete. Eller så är det väl så att kanske inte finns några poliser på Gotland, och att det därför alla dessa mördare och skurkar ser att fältet är fritt för att mörda loss lite?

Men nej, poliser finns det, det kan man också läsa i alla de där deckarna. Hos Mari Jungstedt sliter kriminalkommissarie Anders Knutas och hans kollegor sitt hår över alla brott, och Anna Jansson låter polisen Maria Wern flytta till Gotland eftersom hon tydligen behövs bra där. Till och med Marias son Emil Wern är med om att bekämpa brott. Emil löser dock inga mord, men väl mysterier med stulna julklappar, klasskassor och annat intressant i en lång rad deckare för barn. Och på tal om barndeckare räcker det med att Cirkusdeckarna Kaspar och Katinka sätter sin fot på Gotland i Cirkusdeckarna och medeltidsmysteriet så vips! har någon stulit slottsnyckeln i guld från museet i Visby.

Fast det är inte alltid polisen blir inblandad i allt mördande som tydligen försiggår på denna så förrädiskt vackra ö. Nähädå, här dör gnidiga direktörer också i något som liknar olyckor – men som nog inte är det eftersom Mirjam kanske eller kanske inte har frambesvärjt dem, ivrigt påhejad av Lapplandshäxan Hervor hos Marianne Cedervall.

Det drunknas, snubblas, skjuts och huggs, allt mot en fond av gyllene åkrar kantade av vallmo och blåklint. Och denna kontrast är så lockande att det minsann inte bara är författarna jag har nämnt som bara måste skriva om mördande och skurkstreck på Gotland. Nä – hos Almedalsbiblioteket hittar jag en förskräckande lång lista över litterära mord begångna på dessa futtiga kvadratkilometer, skrivna av Håkan Östlundh, Lars Wilderäng, Per Källén och Jan Mårtensson, Annika Bryn, Bertil Falk och till och med en N.J. Crisp som har skrivit The Gotland deal.

Vågar ni åka till Gotland i sommar? De berättar vitt och brett om all sol de tydligen vräker sig i dagarna i ända… men vågar du? Tänk dig för. Tänk dig noga för.

 

Bild: privat

2 comments
  1. Haha! Ja, på gotland verkar man ju verkligen inte gå säker!!

    Undra hur mordstatistiken i deckarvärlden ser ut!? I Sverige måste ju Gotland, Norrland, stockholm och kanske västkusten ligga högt på listan. Men som land borde sverige ligga högt också. Kanske med Storbritannien. Eller vad tror ni?

    1. Det är egentligen ruskig läsning, den där statistiken, och frågan är om vi vågar gå ut i vare sig Sverige eller Storbritannien. Ystad! Tänk hur många mord som sker där!

Comments are closed.