Kategorier
Kulturkoll

Hej då landsbygd, glesbygd och hembygd! På återseende!

Den här veckan har vi besökt landsbygden, hembygden och glesbygden. Och det är verkligen olika sorters platser vi besökt. Carolina varnade för det livsfarliga Gotland och Linda återbesökte Dalarna och Sundborn. En gästtext fick vi den här veckan också, och vilken text! Robert Wangeby skrev väldigt fint om landsbygden och dess egenheter, och om det där med att komma hem. Jag gick på strövtåg i min Värmländska hembygd och Johanna skrev om ungdomsböcker från utanför storstäderna. Vi uppmärksammade att en av våra största, Torgny Lindgren, firar jubileum och så recenserade Anna den Augustnominerade novellsamlingen Bli som folk. Jag fördjupade mig i dialektala mysterier och Lotta avslutade det hela med ett inlägg om Norrland (och att Norrland alltid hamnar oförtjänt i skymundan och sist…).

Veckans tisdagsutmaning handlade om hembygds- och landsbygdsskildringar, här hittar du alla deltagare
Fröken Christina
Bokföring enligt Monika
Skrivrobert
Bokhyllan i pepparkakshuset
Stories from the city…
Boklysten
Lottens bokblogg
Fiktiviteter
Enligt O

Nu lämnar vi landsbygden för den här gången, men naturligtvis inte helt – vi är ju ett gäng som lever med den hela tiden och silar alla våra kulturella upplevelser genom den. Landsbygden kommer tillbaka! Men nu avslutar vi i alla fall temat och imorgon kommer det ett sprillans nytt.

Bild: 6F6A8208x.jpg av Mariask

Kategorier
Kulturkoll

“…och i Norrland blir det snö, tackåhej”

Lotta
Det är förstås inte en slump att det här inlägget med Norrlandsvinkel kommer i slutet på veckan. Det är så det brukar vara. Om det blir lite tid över i vädersändningen så nämner man Norrland i svepande ordalag och gör ingen större skillnad på Gävle eller Kiruna.

Det där n-ordet förresten, det får man inte säga. Ja, ni vet vilket n-ord jag menar. Norrlänning. Man säger istället norrbottning, västerbottning, Pitbo, Bodensare och så vidare. Jag hänvisar till den vetenskapliga undersökning som VK gjorde i våras “Är det okej att klumpa ihop allt ovanför Stockholm som Norrland?” Svaret är förstås nej. Min landsända är så undanskuffad, bortglömd och missförstådd som det är, vi har mindervärdeskomplex trots att vi absolut inte borde ha det. Det finns blomstrande regioner i Norrland, såväl som utflyttningsbygder, precis som det gör i resten av Sverige, men bilden som sprids är ofta förenklad och snäv. Och stereotyp. Både när det gäller Norrland och Norrbotten och norrlänningar. Man är lite mer bakåtsträvare, lite trögare, lite tystare, lite mer macho, lite mer bidragstagare, lite gnälligare, Jägarna är en dokumentär och kulturskymning råder.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Några ord om dialekt

helena-top
Dialekt är verkligen ett kapitel för sig. Den är enastående, uteslutande, inneslutande, skrämmande, och ,har jag lärt mig, livsnödvändig för att skapa sitt själv.

Jag har växt upp i en bygd och en släkt där dialekten är viktig. Den är vilka vi är, den är inte densamma som grannbyns och den är en markör för tillhörighet (och gränsdragning). Jag ska inte säga att jag tänkte särskilt mycket kring det när jag växte upp. Jag pratade mitt rätt grova mål och jag blev förstådd. Sen flyttade jag utom och skulle plugga på högskolan. Det var en chock.

Kategorier
Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Ungdomsböcker utanför storstan

linje-johanna
Den illvillige skulle kunna säga att allt utanför de tre storstäderna och kanske en handfull mellanstora städer är landsbygd. Riktigt så dryg tänker inte jag vara men det här inlägget kommer att ha en något förenklad syn på vad landsbygd är för något och vilken roll den spelar i litteraturen för unga. Jag är själv från en liten liten bruksort i hjärtat av Södermanland och det är landsbygd som gäller som benämning på den orten. Det finns många böcker som utspelar sig i någon av storstäderna (Stockholm, Göteborg och Malmö) men som tur är finns det även de som skildrar ett liv utanför dessa städer. Jag har att gäng favoritförfattare som mig veterligen medvetet placerar sina handlingar utanför storstäderna. Författarna bor själva numera i en av storstäderna men deras karaktärer bor på ställen de själva växt upp på eller har anknytning till. Jag minns att jag tyckte det var så härligt att läsa en ungdomsbok som inte utspelade sig i storstaden för det gjorde att jag kunde känna igen mig ännu mer. Självklart finns det fler författare som låter sina böcker utspela sig bortom storstäderna men jag väljer att fokusera på tre stycken.

Kategorier
Romankoll

Ett halvsekel med orden – Torgny Lindgren jubilerar

anna-top

1965 dLindgren, T - Nåden har ingen lag - 13069999ebuterade Raggsjösonen Torgny Lindgren med sin första diktsamling Plåtsax – hjärtats instrument men det var först i början av 1980-talet som han slog igenom för den stora läsekretsen. Det var när han i Ormens väg på hälleberget (1982) återvände till sin barn och ungdoms miljöer i Skellefteälvens dalgång som genombrottet kom. Han använder sitt modersmål Norsjöbondskan och med hjälp av det säregna och ålderdomliga språket får hans romaner en vidunderlig sprängkraft. Han blandar sina vardagliga betraktelser med stoff hämtat från bibeln och i den blandningen träder människoöden och mänsklighetens sköra existens fram. För att högtidlighålla jubileumet för en av Sveriges största författare så ger Norsteds nu ut fyra av hans fantastiska romaner i samlingen Nåden har ingen lag. Den rymmer romanerna Hummelhonung, Pölsan, Dorés Bibel samt Norrlands akvavit, alla skrönor från Västerbottens inland. En liten varning måste dock utfärdas här. Det är inte ett särskilt prydligt universum som Lindgren skildrar i de här böckerna, det är snusk och diverse kroppsvätskor och det är inte subtilt beskrivet precis. Med sin röst berättar Lindgren om alla de som levt hela sitt liv i Norrlands inland och i en livsvärld som kanske inte ens länge står att finna. Livsgåtorna formulerade av originalen i de små byarna. Jag har de senaste åren lyssnat till Torgny Lindgrens memoarer i Minnen och läst om den fantastiske KlingsorJag skrev såhär i maj 2014:

Klingsor av Torgny Lindgren är boken om den grandiosa medelmåttan: Klingsor. Han var konstnären som aldrig utvecklades, han hade materien runt sig i ständig rörelse men själv målade han bara stilla liv. Stilleben – stilla liv. Han målar sin barndoms nyttoföremål gång på gång och pannåerna fylls med pressglas, spilkum och ett och annat äpple. Hans liv skrider framåt men hans konstnärskap förbliver stilla, oföränderligt.  /…/ Mycket härlig och nästan lite vemodig upplevelse blir det att lyssna till Torgny Lindgren som själv läser sin humoristiska och djupt allvarliga skröna om Klingsor. Det handlar om livet, kärleken till konsten, sanningen, livsbedrägeriet och konsten att koka en formidabel pölsa.
Ett halvsekel med orden – har ni inte läst Torgny Lindgren ännu så måste ni pröva. Underfundig humor, fantastiskt språk och så är det där med inälvsmaten. Underbart!

 

Kategorier
Lyrikkoll Romankoll

Strövtåg i hembygden – mitt Värmland

helena-top
Min landsbygd. Min hembygd. Mitt Värmland. Sån tur jag har att det finns så mycket och många som beskriver det så att jag inte behöver finna orden (eller bilderna) själv.

Lars Lerin har i sina bilder skildrat det hopplösa, ensamma, novemberdeppigt skitiga med orterna jag kommer ifrån. I och för sig har han mest återgett Munkfors (där jag förvisso inte växt upp men varit, jobbat och levt i alla fall lite), men i det här fallet är det samma lika, jag lovar.

Kategorier
Romankoll

Komma hem – en småstadsreflektion och en tävling om ett eget exemplar

linje-kulturkollo

 

RW1_Foto_Andreas_Zernell-e1444244449956
foto: Andreas Zernell

För mig bar Åmål en skepnad som liknar Cloisterham hos Dickens. Jag minns inte hur orden faller när han tecknar bilden av den dåsiga småstaden. En stad som byggts av en långsam och försiktig utveckling, och som nu bärs upp av en idé om att all utveckling redan har skett och att det är till det bästa. Det som kunde gälla för en viktoriansk småstad är lika giltigt för en svensk småstad i början av det nya millenniet. Och jag fann det tilltalande, rentav vackert, och kanske något som vi borde värna. Inte utnyttja och med lätt hand trasa sönder.

Stycket är från min senaste roman Komma hem och det är berättelsens jag, Erik Peterson, som låter orda om den hemstad han en gång lämnat och nu återvänt till. Åmål. Till Åmål for jag i slutet av oktober apropå ett arrangemang i dess underbara bokhandel. Det som inte längre är min hemstad, men väl min barndomsstad. Hur det kom sig att jag en dag fann mig utan hemstad vet jag inte. Det saknar betydelse. Komma hem kan jag inte längre göra – vem kan det – men det var, som alltid, med glädje jag återvände till staden. Glädje, men också ångest. Två känslor som inte alldeles enkelt låter sig giftas och jag har att leva med deras bristande förmåga till harmonisk samvaro. Jag ska förklara vad jag menar.

Kategorier
Kulturkoll

Följ med till Dalarna

Linda
När vi enades om temat landsbygd fladdrade tankarna mycket, men de kom ständigt tillbaka till mitt hjärtas landsbygd, med folkdräkter, dalahästar och en och annan gånglåt. Rötter är viktiga och trots att det bara är en del av min släkt som jag förknippar med Dalarna och jag alltid känt en viss tillhörighet med landskapet, där jag tillbringade stora delar av mina sommarlov.Jag samlade på dalahästar, ropade in en egen kurbitsmålning på auktionen i Gräv och håller än idag på Leksand i hockey.

Min farmor föddes i Moje, en del av Gagnef, utanför Borlänge. Hon flyttade till Göteborg med en syster, en syster och en bror bodde kvar i byn och lillasyster flyttade ända till Lycksele. På somrarna träffades alla, då fick farmor sin sjungande dialekt tillbaka och var gladare än vanligt. Vi var “göteborgarna” och alla sjöng om Ada som legat med papiljotter och Beda som hämtat sin hatt ur en pöse på vinden, till vår ära. Annars var det mest sånger om buan och det vackra landet som tillhörde dalamännen och kullorna bland älvar och berg och i dalom. Landet som alla längtade tillbaka till när de en gång sett det, som inte var rikt som söderns länder, men där hjärtat klappade för fosterlandet. Och fosterlandet var inte Sverige, utan Dalom.

Kategorier
Kulturkoll

En favorit bland landsbygdsskildringar – veckans tisdagsutmaning

helena-top
Vi skriver om landsbygden och hembygden den här veckan och om det ska naturligtvis också tisdagsutmaningen handla. Välj en av frågorna eller besvara bägge, kanske går de ihop och får samma svar?

Finns det en skildring av din egen hembygd som du gillar (eller inte)?

Vilken är din favorit bland landsbygdsskildringar? Vilken film, bok, tavla, tv-serie eller vad det nu kan vara har gett dig en ny, eller en fördjupad, känsla för landsbygden? Berätta gärna också hur och varför.

Delta i tisdagsutmaningen hur och var du vill – på din egen blogg, här i kommentarerna, på twitter, facebook eller instagram, men glöm inte att lämna en kommentar här när du svarat så att jag kan ta del av ditt tips.

Foto: PJM_0956.JPG av PenMac

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Mordstatistiken på Gotland

carolina-top

Studera bilden ovan. Det är på undertecknad bloggskribent, tagen under en av den här sommarens få dagar som tillät den här sortens sysselsättning utomhus. Men studera särskilt miljön! Visst ser det lugnt och fint ut? Tryggt? Säkert??

Hej vad ni bedrar er! Det här är min fars trädgård i Halla utanför Roma, mitt på Gotland. Och utanför häcken som utgör gränsen till trädgården så lurar allehanda faror. Hur jag ens vågar gå utanför den där trädgården för en stilla kvällspromenad längs med landsvägens blommande diken (ni vet att dikena blommar på Gotland, va?) är faktiskt en gåta. För på Gotland lurar döden. Folk blir mördade till höger och vänster i en aldrig sinande ström, tycks det. Mordstatistiken är dyster läsning. Om man läser deckare, vill säga.