Strålade morgondag – Ishmael Beah

”We must live in the radiance of tomorrow, as our ancestors have suggested in their tales. For what is yet to come tomorrow has possibilities, and we must think of it, the simplest glimpse of that possibility of goodness. That will be our strength. That has always been our strength.”

I Ishmael Beahs debutroman Strålande morgondag  får vi följa hur livet i den lilla staden Imperi sakta återgår till någon slags normalitet. Inbördeskriget har drivit invånarna på flykt, människor har lemlästats och den lilla staden är förstörd av kulhål och bränder. Den har stått övergiven i sju år, inte för att människorna inte velat ta sig tillbaka och starta om livet utan för att kriget, den grymma väpnade konflikten mellan folkgrupper i landet har lärt människorna att inte våga lita på något. De första som återvänder till Imperi är en gammal kvinna som tröttnat på livet i flyktingläger och snart möter hon en granne som också är på väg. När de ses påminns de genast om att livet aldrig blir sig likt, det traditionella sättet att hälsa när man förhör sig om hälsan hos fru, barn och barnbarn går inte längre att använda. Familjerna är splittrade och det enda åldringarna kan förmå sig att tänka är:

Här står vi, livs levande, och vi måste leva vidare. 

Snart fylls staden med återvändare som alla försöker bygga en ny och bättre morgondag. Floden röjs med gemensamma krafter från lik, husen repareras och skolan öppnar igen. Sakta men säkert byggs framtidstron och hoppet för invånarna i staden, ända fram till den dag då de stora grävmaskinerna invaderar. Det internationella gruvbolaget har fått tillstånd att bryta mineraler och inget blir sig längre likt. kampen mot de multinationella kapitalet blir om möjligt ännu svårare att vinna än den över rädslan för nya krig.

Beah har skrivit en roman som kan ge en liten glimt av hur det kan vara att leva i ständig skräck och ovisshet och ändå behålla hoppet om en bättre morgondag. Han väver in sagor och sägner från sitt hemland och kärleken till miljöerna och människorna som han mött där lyser upp den här romanen. Han berättar i en intervju att den gamla sagoberättande kvinnan delvis är baserad på hans egen mormor och att han hämtat stoff från hennes berättelser. Där finns också skildringar av krigets grymheter, människornas maktlöshet och våld. Sådant har han själv upplevt som barnsoldat under 90-talet och jag är så tacksam över att han vill och kan berätta. Jag hittade alltså till Ishmael Beah via hans självbiografiska bok A Long Way Gone . I den berättar han om sitt liv som barnsoldat i Sierra Leone och det är en berättelse som är så grym att läsa att man mår fysiskt dåligt,. Han arbetar nu för att sprida kunskap genom sitt arbete som UNICEF Goodwill Ambassador for Children Affected by War och jag uppmanar alla att lyssna.

Ytterligare en roman om livet som barnsoldat som jag kan rekommendera är Biyi Bandeles Burma boy där han berättar sin morfars historia och så kan jag inte glömma att nämna Leonora Mianos Nattens inre och  Konturer av den dag som nalkas.  Läs, läs, läs!