Konsten att ta kritik. Eller inte.

Lotta

Vissa författare / musiker / artister / konstnärer är sämre än andra på att ta kritik. Många av oss bokbloggare har varit med om att författare skrivit en snorkig kommentar till en halvnegativ recension, vi blir lika förvånade varje gång det händer men som tur är brukar det stanna i kommentarsfältet. Vi får inga elaka brev med snigelpost eller avhuggna hästhuvuden i sängen. (Väl? Berätta om det hänt, jag är nyfiken.)

Green Day drar det hela till sin spets, och långt över gränsen, med låten Platypus (I Hate You). De skrev den, tillägnad en journalist som sågat dem. Den här journalisten hyllade Green Day från början, men efter Dookie sågade han öppet deras pop-punkiga stil. Och den här låten, lyssna inte på den om ni är känsliga, är riktigt grov och ful i texten. Billie Joe Armstrong sjunger till exempel om att han hört att den här personen fått cancer och “It brings me pleasure just to know you’re going to die”.

Och fortsätter med odödliga och poetiska textrader som “dickhead, fuckface, cock smoking, mother fucking asshole, dirty twat, waste of semen, I hope you die HEY”

Nu vet jag inte vad den här journalisten gjorde, mer än att skriva kassa recensioner. Han kanske var jordens största svin, men ändå. Det finns gränser för hur kränkt man får bli. Ibland får man bara knyta näven i fickan och gå vidare. Svälja det där negativa och fokusera på några fina ord och snälla fans istället.

7 comments Add yours
  1. Nu vet jag inte om det var författaren själv som skrev en kommentar på min blogg efter en recension av dennes bok, men man kan ju misstänka. Det stod:

    “Tur att det inte är skribenten Ela som skrivit boken eftersom hen skriver som en jävla kratta.”

    Men det är också det elakaste som skrivits i kommentarerna på Beroende av Böcker. 🙂

  2. Det där är så fruktansvärt pinsamt beteende! Kommer nu att tänka på den där gången när Alice Hoffman – som jag länge räknade till en av mina favoritförfattare – lade ut adress och telefonnummer (jag tror på Twitter, hon raderade väl rätt fort men skadan var skedd) till en recensent som skrivit mindre uppskattande om en av hennes böcker. Har även personligen varit med om författare som mejlar/käftar tillbaka när man skrivit om dem. De sjunker så otroligt mycket i ens ögon när man hör sådant. Kritik är aldrig kul, men det finns gränser man inte går över. Ju.

  3. Jag har fått sura författarkommentarer på bloggen när jag skrivit om deras böcker på ett sätt som de inte gillar. Jag är alltid ganska nyanserad och konstruktiv om jag sågar men man kan räkna med att jag är ärlig. På något vis så får var och en skäms för sitt …

  4. Det är säkerligen smärtsamt att låta andra läsa det man skrivit, men det är liksom själva grejen med en bok. Och grejen med recensioner är att någon skriver vad de tycker om boken. Då kan man självklart inte räkna med att alla ska älska.

  5. En lärdom från idrottspsykologin är att tänka igenom hur man vill bli uppfattad innan man ställer sig i en pressad situation, och agera efter det, inte efter sina känslor. Vem vill bli ihågkommen som medioker författare OCH dålig förlorare?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.