Temat för veckan – som i detta nu har nått sitt slut – är Nördar och noobs, vilket har bidragit till att nörderi såväl har bekräftats som avslöjats. På ett eller annat sätt kan vi dock konstatera att vi är nördar allihopa – vanligast förekommande är så klart boknörden då vi alla har något slag/grad av besatthet av detta ämne, men andra sidor har kommit till daga. Anna till exempelvis skriver i ena sekunden att hon “bara” är läsnörd, men i andra så erkänner hon hur hon “vandrar Fabriksgatan upp och ned iklädd pyjamas och kappa tidigt en lördagsmorgon för att fånga en Snorlax.”. Besatthet kontra nörderi – var går gränsen, egentligen? Carolina försöker skylla hela nörderifrågan på resten av familjen, men nog kan vi läsa mellan raderna att hon är inte bara är en boknörd utan en smurfnörd, eller hur? Alla dessa smurfar – vem kunde ana?
Att Helena är lite av en samlare är inget nytt, men jag kan ana att samlingarna är fler och mer omfattande än vad som framkommer i inlägget. Har jag fel? När jag var liten så var jag en samlare av rang – som så många andra – och jag samlade på luktsudd, gnuggisar, stenar, vykort, bokmärken, snäckor och servetter(!) m.m. Servetter hörrni – är ett enda stort “varför”? Men där och då så självklart. Jag har (tyvärr eller tur?) inte riktigt fört över det här samlandet i vuxen ålder. Jag fick precis frågat sambon om jag samlar på något (jag kanske är en omedveten samlare tänkte jag) och svaret kom fort och i ett frustskratt: “trasiga mobiler”. Tja jag kan nog inte förneka detta, men det är inget medvetet och/eller något jag vill samla på – det bara blir så p.g.a. ovanligt halkiga händer liksom… Annars tillhör jag den större gruppen boknördar och språknördar, precis som Linda.
Ulrica blev nyfiken på det här med fandom och intervjuare ett par entusiaster, som berättade mer om detta fenomen. Detta berörs också i veckans utmaning tillsammans med sedvanligt nörderi, olika grad besatthet och fascinationer av olika slag.
Jag avslutar med att citera mig själv (!) från min egen blogg:
Temat var osannolikt kul att spåna fram, men när jag försöker titta på mig själv så är jag tyvärr otroligt tråkig och mainstream när det kommer till nörderi. Visst kallar jag mig själv boknörd och språknörd, men det är inte att jämföra med alla er som går ”all in” och besöker konvent, cosplays eller har fullständiga kunskaper och samlingar av t ex Star Wars, Harry Potter och Star trek. Eller i jämförelse med alla ni som med brinnande entusiasm kan diskutera Pokémon Go och CP eller som hänger på Swebricks forum.
Fast jo, visst har boknörden bokmässan som sin arena där man kan svulla i sitt intresse, så jämförelsen kanske inte är helt otänkbar. Visst har boknörden sina forum där hen får leva ut sitt nörderi, såsom bokklubbar och o(låsta) rum på sociala medier. Men det är som sagt lite mainstream om vi jämför dem som går ner på djupet, med dem som verkligen grottar ner sig i en typ av litteratur. Närmst tänker jag på Malmö fandom, som om bara några dagar [red: har pågått nu i helgen] kör igång och som är ”ett två lagar långt litteraturevenemang med diskussioner, paneler, föreläsningar och workshops inom ämnena science fiction, fantasy och skräck.” Lägg där till steampunk-kläder och du har min fulla avund!
