Kategorier
Romankoll

När det självbiografiska blir fiktion – finns där en gräns för vad man berättar?

anna-top

Minns ni för några år sedan när Knausgårds romaner drog igång en rejäl diskussion kring autofiktion och vilka förpliktelser man egentligen hade som författare mot sina medmänniskor. Har man i fiktionens, i konstens namn, rätt att skriva vad som helst som uppenbarligen är självbiografiskt utan att ta hänsyn till andra?

I veckan som gick återkom den frågan när Geir Gulliksens hustru skrev en krönika på ämnet i norska Aftenposten. Hon känner sig utlämnad i exmakens roman Berättelse om ett äktenskap och utan möjlighet att själv påverka vilken bild som maken ger av henne och deras samliv, tankarna går förstås också till Martina Haags senaste roman Det är något som inte stämmer där läsaren så tydligt enbart får en parts berättelse. Inte blir det enklare att hantera kan tänkas när de båda inblandande parterna är kändisar. Vilken omväg till dagens ämne, det var ju två fantastiska självbiografiska romaner med kändisar som författare som dessutom handlar om hur det är att växa upp i en kändisfamilj som jag egentligen ville skriva om: De oroliga och Glöm mig.

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Författaren och texten

Linda
I veckans tema tar vi oss tillbaka till böckernas värld och grottar ner oss rejält i texter av olika slag, med fokus på författares relation till dem. Det kommer att handla om skrivande, men också om hur andra som arbetar med text blir en del av processen. Utan dem blir det inga böcker. Själv är jag också någon slags författare inom ett område där det är helt omöjligt att klara sig själv. När jag skriver läroböcker är samarbetet med redaktören livsnödvändigt. När jag är i sluttampen av ett projekt brukar jag roa mig med att läsa de första dokument som skapades, med de första ganska ofärdiga tankarna. Visst finns mycket av det med i slutversionen, men otroligt mycket har också förändrats. Ibland kan jag bli förundrad när jag bläddrar i någon av mina böcker, över att det faktiskt är jag som har skrivit dem. Ofta blir jag positivt överraskad, men ibland hade jag önskat mig en redigeringsrunda till. 

Kategorier
Kulturkoll

Postludium nördar och noobs

helena-top

Temat för veckan – som i detta nu har nått sitt slut – är Nördar och noobs, vilket har bidragit till att nörderi såväl har bekräftats som avslöjats. På ett eller annat sätt kan vi dock konstatera att vi är nördar allihopa – vanligast förekommande är så klart boknörden då vi alla har något slag/grad av besatthet av detta ämne, men andra sidor har kommit till daga. Anna till exempelvis skriver i ena sekunden att hon “bara” är läsnörd, men i andra så erkänner hon hur hon “vandrar Fabriksgatan upp och ned iklädd pyjamas och kappa tidigt en lördagsmorgon för att fånga en Snorlax.”. Besatthet kontra nörderi – var går gränsen, egentligen? Carolina försöker skylla hela nörderifrågan på resten av familjen, men nog kan vi läsa mellan raderna att hon är inte bara är en boknörd utan en smurfnörd, eller hur? Alla dessa smurfar – vem kunde ana?

Att Helena är lite av en samlare är inget nytt, men jag kan ana att samlingarna är fler och mer omfattande än vad som framkommer i inlägget. Har jag fel? När jag var liten så var jag en samlare av rang – som så många andra – och jag samlade på luktsudd, gnuggisar, stenar, vykort, bokmärken, snäckor och servetter(!) m.m. Servetter hörrni – är ett enda stort “varför”? Men där och då så självklart. Jag har (tyvärr eller tur?) inte riktigt fört över det här samlandet i vuxen ålder. Jag fick precis frågat sambon om jag samlar på något (jag kanske är en omedveten samlare tänkte jag) och svaret kom fort och i ett frustskratt: “trasiga mobiler”. Tja jag kan nog inte förneka detta, men det är inget medvetet och/eller något jag vill samla på – det bara blir så p.g.a. ovanligt halkiga händer liksom… Annars tillhör jag den större gruppen boknördar och språknördar, precis som Linda.

Ulrica blev nyfiken på det här med fandom och intervjuare ett par entusiaster, som berättade mer om detta fenomen. Detta berörs också i veckans utmaning tillsammans med sedvanligt nörderi, olika grad besatthet och fascinationer av olika slag.

Jag avslutar med att citera mig själv (!) från min egen blogg:

Temat var osannolikt kul att spåna fram, men när jag försöker titta på mig själv så är jag tyvärr otroligt tråkig och mainstream när det kommer till nörderi. Visst kallar jag mig själv boknörd och språknörd, men det är inte att jämföra med alla er som går ”all in” och besöker konvent, cosplays eller har fullständiga kunskaper och samlingar av t ex Star Wars, Harry Potter och Star trek. Eller i jämförelse med alla ni som med brinnande entusiasm kan diskutera Pokémon Go och CP eller som hänger på Swebricks forum.

Fast jo, visst har boknörden bokmässan som sin arena där man kan svulla i sitt intresse, så jämförelsen kanske inte är helt otänkbar. Visst har boknörden sina forum där hen får leva ut sitt nörderi, såsom bokklubbar och o(låsta) rum på sociala medier. Men det är som sagt lite mainstream om vi jämför dem som går ner på djupet, med dem som verkligen grottar ner sig i en typ av litteratur. Närmst tänker jag på Malmö fandom, som om bara några dagar [red: har pågått nu i helgen] kör igång och som är ”ett två lagar långt litteraturevenemang med diskussioner, paneler, föreläsningar och workshops inom ämnena science fiction, fantasy och skräck.” Lägg där till steampunk-kläder och du har min fulla avund!

Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll

Om vi ska smurfa nördar så måste vi smurfa om smurfarna

carolina-top

Faktiskt har jag själv inget så där jättestort nörderi. (förutom mina tekoppar då)(fast vadå? Att vilja ha många olika tekoppar är väl helt normalt, bara de är fina?)(eller roliga, eller annorlunda, eller har en fin form, eller är fina ihop i en serie, eller…)(okejrå, jag är lätt nördig med mina tekoppar) Däremot lever jag tillsammans med några stycken som nördar loss en hel del. I vårt hus finns till exempel den i pärmar insatta och med register försedda orienteringskartsamlingen,  (bra att ha! Man vet aldrig när de kan komma till nytta!) gosedjurssamlingen, (nä, mamma, jag är INTE för gammal för att ha kvar dem, lägg av…!) det encyklopediska vetandet av precis allt i Harry Potters värld: allt som har hänt, som kommer att hända, vilka som kan bli ihop med vilka och vad som händer då, alla karaktärer och deras egenskaper, deras kusiner, barn och släktingar till fjärde led – råkar man få igång den här fandom-medlemmen om något Potter-relaterat är det svårt att få stopp på det hela… Vi har även enorma kunskapsdjup i World of Tanks: strategier, tekniska detaljer och allt möjligt jag inte vill veta mer om. Och om Pokémon. Oj, så mycket kunskap det finns om Pokémon i vårt hus, sedan många år tillbaka. Och om Star Wars. Och så har vi då det som precis alla kommenterar när de kommer hem till oss första gången, och det är det nörderiet jag väljer att skriva om just nu:

Smurfarna.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v.42 2016

linje-kulturkollo Somliga av oss älskar hösten, andra avskyr den. Men hösten är här med allt vad det innebär, vare sig vi gillar det eller ej. Det verkar ändå som den innehåller en hel del lästid att döma av veckans samlade recensioner.

Anna Tizianna – Sommaräventyr och trolleri av Emma Fäldt (Ulrica)

Annie John av Jamaica Kincaid (Anna)

Avskedsfesten av Anna Fredriksson (Linda)

Den tredje hustrun av Lisa Jewell (Viktoria)

Kategorier
Kulturkoll

En liten samling bara

helena-top

Jag är en samlare. Min boksamling har jag visat upp några gånger, men jag samlar också annat. Doctor Who– säsonger till exempel, jag har alla nya utom den senaste eftersom den kom till Netflix innan jag kom mig för att se den (på grund av falnande kärlek tyvärr). Netflix har annars också tvingat mig (jo, faktiskt – det är viktigt att ha något /någon att skylla på) samla Supernatural, att ta bort en serie just precis när jag tittar på den är faktiskt inte ok.

På bilden ovan syns min Joss Whedon-samling där det saknas ytterst lite. Buffy-filmen som han skrev manus till har jag aldrig kommit mig för att köpa (men jag ska nog någon dag, om inte annat för skämsfaktorn), men annars tror jag allt ska finnas där. Och lite till (Agents of S.H.I.E.L.D är ju till exempel inte hans projekt längre, om det någonsin var)…

Kategorier
Evenemangskoll Kulturkoll

Fem frågor om fandom

linje-ulrica

Den här veckan har vi temat Nördar och noobs här på Kulturkollo. Och med nördar menar vi då personer som är experter på, och entusiaster över, olika saker. Det kan vara grejer som andra upplever som något väldigt smalt och specialiserat, men själv är jag väldigt fascinerad av personer som har ett riktigt djup och uppriktigt intresse i något och helhjärtat engagerar sig i det.

Jag fick chansen att ställa några frågor till Nahal Ghanbari och Anna Bark Persson som är engagerade i fandom och Swecon. De förbereder för fullt Kontur 2017 – som är en science fiction- och fantasykongress. Jag är ju en total noob på det här med fandom, så jag bad dem att ge mig grundkursen.

Vad är fandom?
Nahal: Fandom är en kollektiv beskrivning över den gemenskap som uppstår när folk samlas och entusiasmeras kring något. Det betyder ju inte på något vis att man måste gå upp i intresset fullt ut, men det betyder i alla fall för mig, att man är delaktig i det community som finns kring ens intresseområde.
Anna: SF-fandom är helt enkelt ett slags samlingsnamn för personer som läser och tycker mycket om litteratur som faller under kategorierna science fiction, fantasy och övernaturlig skräck – det sammanfattas numera ofta med paraplybegreppet ”fantastik”. Vi träffas för att diskutera litteraturen och intresset inom olika forum, till exempel kongresser, bokcirklar, fikor och pubkvällar eller i olika typer av nätbaserade sammanhang.
Traditionellt har såklart SF-fandom främst avsett science fiction-läsare, men numera är det ganska svårt att skilja science fiction- och fantasy-fans åt, så allt har samlats i samma rum, så att säga.
Nahal: Ja, och det har ju också börjat inkludera andra medier, så oavsett hur nischat ens fandom är så utvecklas och växer det hela tiden.

Kategorier
Kulturkoll

Det kräver ihärdighet och ståndaktighet för att få nördstatus

anna-topimg_2836

Alltså – först av allt. Stamina var ordet jag hade valt till rubriken och när jag, som den språkperson jag är, dubbelkollade om det var möjligt att använda på svenska så fick jag mig en lång text från språkrådet till livs. På svenska skall vi använda uthållighet, ihärdighet eller ståndaktighet. Då gör jag det.

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: Nördar och noobs

helena-top

Veckans utmaning är tämligen enkel i sitt utförande, men kanske svår för den som vågar ta den. Det handlar om att komma ut, att erkänna, att vidkännas och stå för sitt nörderi. Vad brinner du för? Vad är du storsamlare av? Vad är din fandom? Vad kan du allt om? Och för all del: när är du noob (d.v.s. nybörjare och dålig, men samtidigt kan du inte låta bli)?

Svara i din egen blogg, Instagram eller annat socialt media (och lämna länk i kommentarerna nedan så att vi kan läsa ditt svar och/eller tagga oss @kulturkollo), eller så svarar du direkt i kommentarsfältet nedan. 

Bild: John Stephen Dwyer (CC BY-SA 3.0)

Kategorier
Kulturkoll Sakprosakoll

Att vara lite knäpp och älska det

Linda
Som svensk- och engelsklärare är min uppgift inte sällan att tillsammans med mina elever uppmärksamma språket. Ord i alla dess former får mig att gå igång totalt. Att vrida och vända på orden och hitta det perfekta ordet som skapar den perfekta meningen är riktigt roligt. Ibland tittar mina elever på mig som vore jag helt galen och kanske är jag knäpp, men jag är utan tvekan stolt språknörd.

En av de böcker som jag fortfarande kommer ihåg från min utbildning och fortfarande återkommer till är Att lära ut författarens hantverk av Ralph Fletcher. Där beskriver han bland annat hur han samlar på fina, roliga och vackra ord för att sedan kunna använda dem i texter. Ibland får han vänta riktigt länge på att det perfekta ögonblicket ska infinna sig. Jag samlar också på ord. Vackra ord, roliga ord, gamla ord, nya ord. Ord som jag älskar på engelska är till exempel haphazard, flabbergasted, unputdownable och thus. På svenska tycker jag till exempel om onekligen, skimrande, tillika och förgätmigej.