90-talet. Detta ljuva årtionde som jag ständigt kommer tillbaka till i mina populärkulturella referenser. I verkligheten var det inte så himla bra vill jag minnas, ekonomisk kris, alla jag kände blev arbetslösa direkt efter studenten om de inte kom in på vad de ville plugga på högskolan. Detta var åtgärdsprogrammens årtionde. Nynazisternas och balkankrigets decennium. Allt påverkade mig enormt då det också var det årtionde då jag växte upp.
Men för att fokusera på lite roligare minnen så var det också det årtionde då TV verkligen regerade. Jag kan fortfarande komma ihåg scener ur TV-serieavsnitt, vad olika karaktärer hade på sig mm. Minnet spelar mig förmodligen en del spratt, men bilderna finns där ändå. Nyligen kom jag till exempel att tänka på Brendas Twin Peaks-period i Beverly Hills. Den råkade sammanfalla med när hon ville plugga teater vill jag minnas. Och Twin Peaks ja. Nu är det inte inte kvar innan det smäller och vi ÄNTLIGEN får bänka oss framför TVn och binge watcha Special Agent Dale Cooper dricka kaffe och äta körsbärspaj. Jag spelade in alla avsnitt på VHS och såg om med jämna mellanrum, oftast på sommaren. Om och om igen såg jag hur Leland Palmer tappade all hårfärg, hur Bobby och Shelly ”tog hand om” Leo när han blev ett kolli, hur Lucy och Andy blev ett par. Förväntningarna inför denna nya omgång är skyhöga.
Detta var också TV-serien som fick mig att upptäcka poeten Shelley. Minns ni när flickorna får olika delar av en dikt skickade till sig? See the mountains kiss high heaven… Jag kan fortfarande citera hela dikten. Och när jag lärde mig så plöjde jag ner I British Verse igen och läste vad jag kunde hitta. Sådär som TV-serie och böcker bara kunde påverka en när man var ung.
Hade ni någon favoritkaraktär när det begav sig förra gången? Som alla tonårstjejer älskade jag naturligtvis Audrey. Hon var snygg och cool och lite lagom svår och självsäker. Sådär kaxig som man önskade att man själv var. En annan riktig favorit var FBI Agent Albert Rosenfield, ypperligt spelad av Miguel Ferrer som sorgligt nog gick bort tidigare i år. Åh, vad jag och min bästa kompis tävlade i hur mycket vi tyckte om honom. Han var så cynisk men med en mjuk sida under alltihop. Han fick mig till och med att väldigt kort drömma om att bli obducent. En annan favorit är Nadine, med ögonlappen. Totalt vrickad bänder hon på alla stereotyper. Hennes tråkige men snälle man tror jag att jag skulle uppskatta mer idag. Däremot förstod jag aldrig hypen över James Hurley som satt som poster på en massa flickrumsväggar. Han var ju dötrist. Nä, Agent Cooper all the way, säger jag. Och the Log Lady går ju inte riktigt heller att komma undan i de här sammanhangen.
Tittade ni på Twin Peaks när det begav sig? Kommer ni att se igen, nu när det kommer en ny omgång? Har ni någon favoritscen eller karaktär? Minns ni det fantastiska Soundtracket av Angelo Badalamenti? Jag flyttas blixtsnabbt tillbaka till skivspelaren i mitt flickrum bara jag tänker på de där melodierna. Kan vara ett av de bästa soundtrack som någonsin har gjorts.
6 svar på ”Twin Peaks i mitt hjärta”
Ja, Twin Peaks! ATT jag kommer att sitta som klistrad intill de nya avsnitten! Och, ja – JA! – Agent Cooper framför James, alla gånger! Och soundtracket … Don’t get me started, liksom. Och alla dessa konstiga scener med scenframträdanden som är så himla Lynchska. Jag tycker ändå att Bob, jätten och dvärgen sopar mattan med resterande. Och sjukast – och bäst – av allt: Den skruvade Black Lodge-scenen i sista avsnittet.
Ja, jag är övertygad om aTT DL haft inflytande på dagens absurda TV-serier även om de skiljer sig åt mycket. Men ju knäppare desto bättre gäller ju i många fall.
Log Lady förstås! Och vackrast var Shelly. Såklart jag ska titta men jag är säker på att jag kommer bli besviken….
Ja, men Shelly var just överjordiskt vacker att det liksom nästan var för mycket. Och ja, klart man ska se.
Jag var/är väldigt svag för den mystiske och vimsige gamle rumsbetjänten (som står i något slags outrett förhållande till Jätten). Tyvärr lär han ju inte dyka upp i säsong 3, han var väl nästan 90 år gammal när de första säsongerna spelades in… Även favoriterna Log Lady och Pete Martell har ju gått ur tiden, tyvärr. Det är nog mest Cooper jag ser fram emot att återse, men han lär ju vara rätt annorlunda om han fortfarande står under inflytande av The Black Lodge. Sedan är jag nyfiken på om Lynch kommer att göra något mer av den där parallellhistorien som inleder Fire Walk With Me. (Ja, Bowie dog ju också…) Hur som helst tror jag det blir bra. Lynch har tillräckligt med integritet för att ro ett sånt här omöjligt projekt iland.
(Och Annie var mycket vackrare än Shelley.)
Jeg så Twin Peaks første gang for nogle år siden, og jeg elskede den! Men jeg har kun set den den ene gang, så jeg tror, det er tid til at tage en omgang mere snart, så jeg er klar til de nye afsnit.
Som den store X-files-fan, jeg er, elskede jeg at se David Duchovny i rollen som Dennis/Denise. Helt genialt! Det var klart en af mine yndlingskarakterer.
Podcasten ”Politikens Poptillæg” har lavet et ret fedt afsnit om serien, hvor de kommer ind på nogle virkelig interessante emner, synes jeg (http://politiken.dk/podcast/politikens_poptillaeg/art5826239/Hvordan-kunne-Twin-Peaks-skabe-25-års-hype). Det er godt nok på dansk, men hvis man kan overskue sprogbarrieren, er der fed Twin Peaks-snak at hente!
litcomprime.wordpress.com