The naming of cats is a difficult matter

Katter, Katter, Katter. Om det någonsin fans ett djur som var så tätt sammanlänkat med litteraturen så är det väl katten. T S Eliots kända dikt är bara ett exempel på det otal kattskildringar som pälsälskande författare klämt ur sig för att hylla sina fyrfota vänner. Och i bokbloggarvärlden verkar katten också vara överrepresenterad som favoritdjur. Te, en bok och en katt, vad mer kan man behöva, liksom? Jo, en katt till naturligtvis. Och kanske ännu en. Jag har själv tre stycken pälsänglar här hemma. Alla har de haft för vana att lägga sig på mina böcker när jag försökt läsa. Alla har de klampat över tangentbordet när jag försökt skriva. Men de har också alla lagt sig till rätta och värmt mitt knä när jag försjunkit i en riktigt bra bok eller film. Och nu är de småbarnens bästa vänner också.

Kattvänner är dessutom ofta djurvänner lite generellt så där. Jag är inte ensam om att gråta hysteriskt när hjältens katt blir uppspikad på dörren i en läskig deckare, eller lämna rummet när någon hotar att skjuta sin hund (som i ett avsnitt av Endeavour jag såg igår, hunden klarade sig). Jag har skummat hästplågeri i Elly Griffiths Ruth Galloway-serie och jag hoppade helt sonika av Game of Thrones efter ja, vad var det, två avsnitt eller något? När vargen fick stryka på foten? Sedan klarade jag inte av den serien mer.

Och jag är som sagt inte ensam. VI är en härlig skara medmänniskor som framför allt på twitter gärna delar med oss av spoliers och trigger-varnar varandra när vi läst som kan väcka upprörda känslor. Speciellt i kända serier, som Elly Griffiths t ex. ”Hör ni, hoppa över s 72-73, man hänger med i handlingen ändå och slipper sitta och hulka på toaletten med ett paket näsdukar i en halvtimme”.

”Ok, ca halva boken in så förekommer en scen med två grisar, förbered er på att det kommer gå blodigt till.” ”Hundvänner ska nog inte läsa den här boken om man inte har stark mage.”

Och katterna är förstås överrepresenterade eftersom författare älskar att skriva om katter. Det finns ju inget enklare sätt att framställa en människa som riktigt ond på än genom att låta hen ha ihjäl en kattunge. Personligen förstår jag inte kritiken mot trigger warnings och i det här fallet är det ju briljant. Att förvarna andra så att man kan stålsätta sig och kanske inte läsa det blodigaste hamstermordet på pendelbussen och man inte har vattenfast maskara. Trigger warnings är ju inte samma sak som censur.

Avslutningsvis tänkte jag bidra med en film som inte kräver någon som helst trigger warning. Fatta att fenomentet kattvideos och kattbilder har knäckt porren på nätet sedan flera år? Det känns som att det finns hopp om mänskligheten när det helt enkelt finns mer katter än snusk på nätet. (Ska dock erkänna att jag helt medvetet valt att inte granska den uppfattningen så värst källkritiskt) Så var så goda, min favoritkattvideo från youtube. Tyvärr är det här den andra versionen (eller tredje) och den förra var ganska mycket bättre. Och den första, orginalvideon, med katten Alska, är tyvärr bortplockad. Den var helt underbar, utan pålagd röst.