fö`rbereda: skapa gynnsamt läge genom att vidta åtgärder i förväg av konkret el. abstrakt slag

helena-top

Augusti 2017

Bokmässepepp-vecka! Woop woop! Snabbt skriver undertecknad upp sig på att skriva ett inlägg om bör, måste och kanske-seminarier. Resten av tiden går inte till att kolla seminarieprogram, inte att planera resan, inte att hålla koll på förlag och kontaktmöjligheter, utan resten av tiden lägger jag på att tokköpa “klänningar som att det var den sista klänningen på jorden som hängde i affären” […] Vi våndas. [läs:jag] Vi har först ingenting att ta på oss. Sen har vi köpt över budget och har för mycket att välja på.”

September 2017

Bokmässepeppen har gått in i fasen ifrågasättande av mina val, rädslan börjar komma krypande och jag ventilerar på facebook: “Den där rädslan som sipprar in, som gör mig neurotisk och liten och får mig att känna ångest, som i sin tur framkallar ett strutsbeteende bara för att orka bära den. Den där rädslan som är ingenting mot den rädsla många andra känner i sammanhanget.” och länkar till Helena Dahlgrens eminenta text. Samtidigt som jag är rädd så blir jag fruktansvärt förbannad och förtvivlad över att nazisterna marscherar på våra gator. Hur är det möjligt? Bojkott eller bokmässa? Vad är moralist rätt att göra? Jag beslutar mig efter en pepp-diskussion med mina fellow kulturkollare att jo, visst ska vi åka och stå upp för det goda. De ska inte vinna utrymmet. Idag läser jag Patrik Lundberg och blir övertygad om att jag tagit ett korrekt beslut.

Och så börjar jag reta mig på att jag inte är mer förberedd. Visst var jag superduperförberedd förra året? Tja, jag tog en walk down memory lane och min utvecklingskurva har varit allt annat än rak. Vi tar det från början (d v s från dess att jag blivit med blogg):

2012

Sannolikt är denna (bok)blogg ganska ensam om att inte ha nämnt den stundande bokmässan med en endaste stavelse. Nu gör jag det. Nämner den för att sedan gå vidare.

Eftersom att jag just för tillfället är inne i en läsperiod känns det extra vemodigt att ta beslut på att inte åka och botanisera bland alla böcker, tidskrifter, seminarium, scenframträdanden, montrar, kända och okända författare, visitkort, pennor, gratisgodis, klistermärken och tygpåsar. Det känns dock ganska skönt att slippa känslan av att alltid gå åt fel håll, hältrampar, kroppskrockar, ljudmassan, skoskav, bokaxel, boknacke och panikkänslorna av för många människor på fel ställe (= mitt ställe).

Så nu har jag nämnt den. Jag går nu vidare. Sätter på skyddsutrustning (hörselkåpor och skyddslappar) och försöker strängeligen förneka att den kommer att äga rum. Så det så.

2013

Vi kan säga att jag är fullt upptagen med att planera för Bok- och biblioteksmässan.

Vad jag egentligen gör? Öppnar och stänger mässplaneraren. Klickar upp och ner programmet. Tänker ”bil”, nej ”tåg” fast ”bil”, äh jag kollar hotell (ja, jag hör hånskratten skalla från er med bokmässerutin. Hotell bokar man ju i december. Typ.).

Vad jag också gör? ”Asså det här Netflix var ju inte dumt…”

Med andra ord: jag stimmar runt. Och får varken läst eller bloggat.

2014

Jag är natürlisch för sent ute för att boka hotell (tänkte lyxa till det iaf en natt) och inget annat är förberett som kläder, väska eller transportmedel. Jag har inga egna visitkort, badges, klistermärken eller bokpåsar. Jag har inte någon som helst koll på vilka som är där, evenemang, program, seminarier, utställare eller författare. Min förkunskap sträcker sig ungefär till att jag vet att det är Brasilien som är fokusland. Hur mycket brasiliansk litteratur jag har läst? Nada!

Är jag beredd på att åter igen hamna mitt i Korsvägen (ja-a det var traumatiskt!)? Tappa bort bilen i oändliga parkeringshus?! Är jag beredd på alla seminarium jag missar på grund av antingen ett icke existerande seminariekort, eller för att planeringen a l l t i d spricker och jag går förvirrat och utan mål på ett oändligt stort mässgolv? Är jag beredd på förköpa mig? För att inte tala om de oändliga köerna till antingen mat eller toalett (eller helt enkelt för att kunna ta sig fram).

Det kan ju också vara så att jag får träffa en massa twänner, förlagsfolk, författare, bli starstrucked deluxe, lukta på böckerna, rätta till i högarna (kan liksom inte låta bli) och kanske till och med bokbloggarmingla. Kanske till och med köpa en (eller två, tre…) böcker.

Tja varför inte.

***

En vecka kvar. E N vecka kvar till bokmässan. Peppen har inga begränsningar! Eller jo det har den visst. Undertecknad vacklar mellan total eufori och ren opepp. Jag är extremt tudelad det här med bokmässan. Jag gillar verkligen tanken med ”bok” men har något, för att inte säga mycket, stora problem med ”mässe-biten”. Å ena sidan är det fantastiskt att träffa alla fellow bokbloggare, mingla med förlagsfolk, twänner, läsare, bli totalt starstrucked av författare och knyta nya kontakter. Och dessutom är det fantastiskt att känna doften av alla böcker, bläddra igenom ett par tusen sidor, klappa på böckerna och lite i smyg gå och rätta till bland alla bokhögar och omorganisera (Hej kontrollbehov!).

Å andra sidan är det ju fasansfullt jobbigt med mässdelen: alla dessa människor som tycks gå i min motsatta riktning (Hej agorafobi!), alla dessa köer, missade seminarier och utställare, brist på syre, stolar, sötsaker och toaletter. Lägg till en boknacke, överinköp och planlöst irrande bland mässmontrar där du på tredje varvet förstår att du rör dig cirklar. Du kopplar också något för sent alla du borde ha hälsat på och går sen med ångest för att du framstår som drygheten personifierad och missar ytterligare fem för att du går och grunnar på de första.

2015

Jo, tackar som frågar, jag har börjat att pepp-peppa inför Bokmässan jag. Men ni som känner mig vet att det är med lite skräckblandad glädje. Har man begåvats med två olika tämligen ambivalenta personlighetstyper – en som är socialt och längtar efter att få träffa alla och bubbla och klappa på (och i smyg rätta till) alla bokhögar – och en som är – faktiskt – blyg, introvert och känner av såväl agorafobi, ochlofob och alla fobier som är närbesläktade med social fobi, så är det med dubbla (eller tiofalt) känslor som jag peppar.

2016

I år känner jag mig ovanligt förberedd för att inta Bokmässan 2016 – kläderna  är inhandlade, semester fixad, frisörbesök avklarat, lådor med överraskningar till Kulturkollos mingel står staplade och redo i köket, skjuts är beordrad, mässprogrammet har jag äntligen fått koll på (som visserligen därefter har reviderats men det väljer jag att bortse ifrån). Så nu kan egentligen allt gå fel, säger pessimisten.

Hand i hand med pepp-peppandet går preppandet. Alla förberedelser inför mässan. Några av oss skriver listor, någon fyller excelark efter excelark, några köper klänningar som att det var den sista klänningen på jorden som hängde i affären, någon planerar nagelvård och har beslutsamhetsångest för vilken färg som ska lysa på fingrarna under mässan. Det kulturkollarna och  jag har gemensamt är klädvalen. Vi våndas. Vi har först ingenting att ta på oss. Sen har vi köpt över budget och har för mycket att välja på. Eller jag kanske bara pratar om mig själv nu?!

2017

Jaha då var vi tillbaka i nuet och undertecknad kan landa i att förra årets totalkoll månne inte följa den annars så stabila a.k.a. oförändliga nivå av förberedelse. Undertecknad kan också landa i att: hur som haver – det blir en bokmässa i alla fall!

 

One comment Add yours
  1. Inte förberedd alls i år, men jag kommer säkert att hinna läsa de där femton böckerna jag skull läsa innan torsdag. Och frisören har säkert en sista-minuten-tid och jag kommer säkert att få ordning på klänningen som tuttarna inte fick plats i. Sedan kommer jag att glida in på Bokmässan utvilad, fräsch och otroligt påläst. Självklart!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.