Måste kolla… om det där ofoget som tar all min tid

carolina-top

Veckans tema är “fångad, fängslad och fjättrad”, och efter en stunds vandringar på Alcatraz och Montecristo hade mina tankar landat i mig själv och vad jag är fångad i, eller av. Jag har förstås många ovanor som jag kanske borde ha lagt av med (säger bara: ostbågar och annat okynnesätande…) men som alla är delar av mig och tillsammans gör mig till den där godisälskande och egentligen rätt lata bibliotekarien som därför ofta måste ut i skogen och springa för att inte alldeles förfalla i dekadens. Jag trivs med henne.

Men en sak är jag fast i och slav under, och denna fångenskap stör mig, tar min tid och är väääldigt svår att sluta med:

Kollandet.

All tid jag lägger på kolla-loopen! Jo: Kolla facebook, kolla instagram, kolla hur många som läst mina senaste blogginlägg och gillat dem, kolla mailen för att se om några fantastiska livsmöjligheter har uppenbarat sig de senaste 15 minutrarna, eller om någon har kommenterat på någon av mina bloggar. Hm. Kolla vädret? Kolla vädret i Göteborg och Kalix också, bara för att jämföra? Kolla nyheterna, kolla trafikverkets uppdateringar om vägnätet (jo, de där dagarna det är lite snöstormsrisk). Kolla facebook igen (kan ju ha hänt något, det lyser en liten röd siffra på appen på telefonen, måste släckas), kolla antal gillningar igen, kolla in på någon annas blogg för att se om kommentaren jag har lämnat där har blivit besvarad, kolla instagram igen. Hm. Paus för Candycrush. Läsa bok 3 minuter. Komma till kapitelslut. Dags för att kolla igen! Facebook, instagram, mailen, nyheterna. Läsa andras bloggar på Feedly! Titta in på twitter som omväxling? Facebook! Mailen! Nyheterna! Bloggstatistik! Facebook! Mailen! Har jag ställt väckarklockan inför morgondagen? Bästa att kolla! Och så Facebook! Instagram! Och så läsa lite igen i boken… men nä. Kli i kroppen. Kolla nyheterna. Mailen. Kolla. Kolla. KOLLA. 

Och… ja. Så där ungefär. Min telefon är ett fantastiskt hjälpmedel på många sätt, men det här kollandet är fantamej inte klokt och går ofta helt överstyr. Jag är helt fången. Det tar alldeles för mycket av min tid och mitt liv, tid jag hade kunnat lägga på att läsa böcker (utan att avbryta mig), gå på mjuk mossa i skogen, tjata på barnen och allmänt leva. Istället för att var femte minut kolla upp hur alla andra just nu lever sina liv.

Varför håller jag på? Det mesta av detta kollandet är ju så onödigt? Det hade definitivt räckt med att kolla av mailen en gång om dagen (och viktiga facebookuppdateringar och bloggkommentarer aviseras ju dessutom i mailen…). Så mycket av allt det där andra kollandet är ju bara en massa sökande efter bekräftelse på mig själv. Hur många som läst det jag skrivit. Hur många som sett mina foton. Om de gillar det. Om jag märks. Om jag syns. Om jag finns.

Men jag konstaterade ju just att jag var rätt nöjd med den där godisälskande och rätt lata bibliotekarien, och helt nöjd med ett bokläsande liv, så varför detta bekräftelsesökande? Jag blir så arg när jag tänker på det, egentligen.Så mycket tid!

NU ska jag lägga av med det där.

(ska bara kolla hur många som läst det här inlägget om en timme)(och om det är någon som gillat det på facebook)

Heh.

Kanske de här kan få mig att tänka till lite?

Vem bestämmer över din tid? av Petra Brask

Innan väggen av Anna Voltaire

Mamma är bara lite trött av Sara Beischer

Do A Social Media Detox på jasondoesstuff.com

Tio tankar om tid av Bodil Jönsson

 

Bild: Handheld Devices av Health.mil

8 comments Add yours
  1. Åh, vad jag känner igen mig. Detta eviga kollande. Tänk så många böcker jag kunnat läsa på den tiden jag bara kollade. (Och vad gör jag nu? Jag kollar istället för att läsa.)

  2. Oj vad jag känner igen mig. När man tänker på det så spenderar jag nog mer än en timme “kollandes” på saker varje dag. Jag har en misstanke om att det är en grov uderdrift.

    1. Jag tror (fruktar…) att det säkert handlar om mer än en timme om dagen… huga! All denna lästid!!

  3. Igenkänning (gillar också att jag såg inlägget när jag skulle kolla ett annat inlägg, hehe)!
    Fick lämna in min telefon på reparation förra veckan och då använda min gamla, mycket långsammare, variant så länge. Det fick mig att vakna lite eftersom jag blev så otroligt irriterad på att den var så långsam och drog så mycket batteri att jag ju faktiskt inte hann kolla något någon gång. Men det är ju samtidigt så roligt, och ibland så stressande.
    Nähä, nu ska jag sluta att kolla i ett par minuter och jobba lite så att jag kan få kolla igen. 😉

    1. Om jag glömmer telefonen någonstans (det händer liksom knappt inte, men OM…) så är min första tanke egentligen: vad skönt! Den varar i ungefär 2 minuter. Sen kommer nästa impuls: måste kolla upp det där [insert valfritt ämne] på Google. Och NEJ jag har inte min telefon. Hm. Och efter två minuter till: kli i hela kroppen, måste måste måste kolla…
      Jag hade verkligen behövt lämna in min telefon på lagning en vecka eller något för att komma ur det där tror jag. Om det hade hjälpt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.