Min bästa askungesaga

Genom årtusenden och genom alla länder har det berättats askungesagor. Det var inte Disney som var först, om nu någon trodde det. Redan de gamla grekerna kunde. Någon gång runt år 7 f.Kr berättades historien om Rhodopis, en egyptisk slavflicka vars sandal blev stulen av en örn när hon badade. Örnen flög till Memfis och släppte sandalen i kungens knä, varpå kungen tyckte att den var så vacker och förstod att det var ett tecken på att han måste gifta sig med ägarinnan.

Och så har det fortsatt genom åren, i olika tolkningar. Men ofta har askungesagorna innehållit ingredienser som en borttappad sko, en magisk fe och styvsystrar.

Min favorit bland askungesagor är Cinderella ’80, (från 1984) en italiensk produktion som visades på SVT i fyra delar någon gång runt 1986-87. Jag blev som besatt. I hela serien, i Cindy som spelades av Bonnie Bianco och Mizio, som spelades av Pierre Cosso. Cindy som var tuff och kaxig, och läckra Mizio med sin långa lugg och fräcka vespa.

På den tiden kunde man inte direkt googla fram fakta, eller se den igen på någon streamingtjänst, utan jag såg den, den enda gången, men glömde den aldrig. Jag läste sedan allt jag kom över – svenska tidningar typ OKEJ som skrev en del, men jag köpte också tyska tidningen Bravo som skrev massor, och försökte tyda vad det stod. Jag köpte LP:n med soundtracket och spelade den om och om och om igen.

Sen, när internet så småningom kom, fortsatte jag mitt letande efter tv-serien. Mailade SVT och frågade om den fanns att få tag på, vilket den inte gjorde, men till slut fick jag tag på dvd:en i tysk utgåva. Cinderella 80 var kult även i Tyskland. (Fast där hette den Cinderella ’87) Så någon gång i början på 2000-talet fick jag ÄNTLIGEN återigen filmfrossa i Cindy och Mizio.

Och okej, i ärlighetens namn hade den kanske inte åldrats fläckfritt. (Men hey vem gör det?) Här finns en del överdramatik och handgripligheter som känns väldigt märkliga i sammanhanget, men här finns också en av filmhistoriens bästa slutscener: på en flygplats, i regnet. Alldeles, alldeles underbar.

Och om någon väcker mig mitt i natten utan förvarning så kan jag utan problem sjunga hela texten till Stay.