Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Kungliga minnen

linje-ulrica

Nu börjar den kungliga veckan veckan att gå mot sitt slut. Tittade ni på det brittiska prinsbröllopet igår? Det gjorde jag. Inte i direktsändning för då var jag ute med familjen i det fina vädret, men lite senare på kvällen (tack svt/play) tittade jag på delar av evenemangen. Framförallt är jag intresserad av att de de fina kläderna och bruden var verkligen vacker och klassiskt elegant.

När jag satt där framför min dator och tittade så blev jag plötsligt mycket nostalgisk och började tänka på en person som hade älskat hela spektaklet och inte missat en sekund av det. I mitt inledningsinlägg nämnde jag min mormor som var en ivrig rojalist och som verkligen gillade allt som hade med kungahuset att göra – inte bara vårt eget utan även de övriga europeiska kungahusen. Hon samlade på ”kungakort”, alltså vykort med kungligheter på, minnesböcker, broschyrer och stora praktverk med bilder på kungliga slott och liknande. När hon reste skickade hon alltid vykort till oss med kungligheter på. När jag var liten och besökte mormor bläddrade vi ofta i albumen med kort och i böckerna och förundrades över vackra smycken, kläder och rum. Så jag marinerades tidigt i kungaprakt och säkert är det därför jag fortfarande fascineras av det livet. När mormor gick bort för många år sedan packade min mamma ihop hela ”kungasamlingen” och sparade den åt mig tills jag blev vuxen. Igår gick jag upp på vinden och rotade fram den. Det var från början två banankartonger fulla, men en av dem gick tyvärr förlorad i ett vattenskadad källarförråd. Jag tittar som ni förstår ganska sällan på de här sakerna nu, men jag kan för allt i världen inte göra mig av med dem.

I veckans utmaning har ni bjudit på inlägg om spännande kungliga personligheter och även de av er som inte alls är rojalister har ofta någon relation till en bok eller film om de historiska kungligheterna. Ni får inte missa att titta in hos Marias bokhylla som delade med sig av en bild på sig själv som slottsguide på Vadstena slott då hon brukar vara utklädd till Katarina Vasa. Det inlägget fick mig i sin tur att tänka på en väldigt fin historisk roman som utspelas just på Vadstena slott. Är du intresserad av den tiden och tycker om kvinnohistoria så rekommenderar jag Den gyllene hårnålen av Maria Gustavsdotter.

Apropå historiska kungligheter på bok och film så listade Fanny sina film/TV-serie favoriter och Lotta skrev om sin bästa askungesaga på TV – den serien blir jag verkligen sugen på att leta upp! Helena bloggade om sin längtar efter nästa del i Hilary Mantels bokserie om Cromwell och Tudor-släkten. Själv har jag fortfarande bok två att sysselsätta mig med i väntan på trean.

För dem som tycker att det här med kungligheter är lite gammalt och rostigt, kanske Carolinas inlägg om en annan slags kunglighet kan passa.

Vi hoppas att ni har haft trevlig tillsamman med oss den här veckan. På måndag är vi på gång igen med ett helt nytt tema!

Bild: pexels.com

Kategorier
Kulturkoll

Min bästa askungesaga

Lotta
Genom årtusenden och genom alla länder har det berättats askungesagor. Det var inte Disney som var först, om nu någon trodde det. Redan de gamla grekerna kunde. Någon gång runt år 7 f.Kr berättades historien om Rhodopis, en egyptisk slavflicka vars sandal blev stulen av en örn när hon badade. Örnen flög till Memfis och släppte sandalen i kungens knä, varpå kungen tyckte att den var så vacker och förstod att det var ett tecken på att han måste gifta sig med ägarinnan.

Och så har det fortsatt genom åren, i olika tolkningar. Men ofta har askungesagorna innehållit ingredienser som en borttappad sko, en magisk fe och styvsystrar.

Min favorit bland askungesagor är Cinderella ’80, (från 1984) en italiensk produktion som visades på SVT i fyra delar någon gång runt 1986-87. Jag blev som besatt. I hela serien, i Cindy som spelades av Bonnie Bianco och Mizio, som spelades av Pierre Cosso. Cindy som var tuff och kaxig, och läckra Mizio med sin långa lugg och fräcka vespa.

På den tiden kunde man inte direkt googla fram fakta, eller se den igen på någon streamingtjänst, utan jag såg den, den enda gången, men glömde den aldrig. Jag läste sedan allt jag kom över – svenska tidningar typ OKEJ som skrev en del, men jag köpte också tyska tidningen Bravo som skrev massor, och försökte tyda vad det stod. Jag köpte LP:n med soundtracket och spelade den om och om och om igen.

Sen, när internet så småningom kom, fortsatte jag mitt letande efter tv-serien. Mailade SVT och frågade om den fanns att få tag på, vilket den inte gjorde, men till slut fick jag tag på dvd:en i tysk utgåva. Cinderella 80 var kult även i Tyskland. (Fast där hette den Cinderella ’87) Så någon gång i början på 2000-talet fick jag ÄNTLIGEN återigen filmfrossa i Cindy och Mizio.

Och okej, i ärlighetens namn hade den kanske inte åldrats fläckfritt. (Men hey vem gör det?) Här finns en del överdramatik och handgripligheter som känns väldigt märkliga i sammanhanget, men här finns också en av filmhistoriens bästa slutscener: på en flygplats, i regnet. Alldeles, alldeles underbar.

Och om någon väcker mig mitt i natten utan förvarning så kan jag utan problem sjunga hela texten till Stay.

Kategorier
Romankoll

Den kungliga väntans tid

helena-top
Fortfarande inget besked om när Hilary Mantel kommer med sin tredje bok om Thomas Cromwell… Inget besked om när jag behöver boka in min Stratford-resa för att se teateruppsättningen av boken jag inte vet när den kommer. Inget besked om den på den frånvarande boken baserade nästa säsongen av tv-serien.

Så jag ser om, läser om, ältar. Wolf hall och För in the döda rör jag inte än (jo, det händer kanske att jag klappar på dem när jag går förbi dem i bokhyllan), de tänker jag ha som uppvärmning när jag vet att nästa bok är på väg. Jag läser några kapitel här och där i annat jag redan läst, lite håglöst. Och så ser jag om The Tudors (inte jättebra) och Wolf hall (jättejättebra). Vad ska man göra liksom? Har ni några tips på hur jag ska överleva den här oändliga väntan och längtan? Och kanske ännu viktigare, är det någon som hört något om den är på väg än boken?

Kategorier
Kulturkoll

Kungen ute i skogen

carolina-top

Jag kan vara en av de sämsta någonsin på att hålla reda på kungligheter av några som helst slag (om de inte är historiska, och dör i dimman i Lützen eller något, då har jag stenkoll på år, datum och orsaker). En gång, på ett sommarjobb på Öland, sålde jag varsin glass till de tre kungabarnen som råkade ha vägarna förbi kiosken jag jobbade i (jo, faktiskt, den låg precis intill Sollidens slott…). Detta var på 80-talet, och är mitt samlade skryt om, och intresse av, kungafamiljen. Sedan rann tiden iväg, Viktoria tog studenten och sedan började de skaffa barn allihop. Jag har ingen som helst koll. Vare sig på äkta hälfter till kungligheterna, barn eller någonting. Så därför lämnar jag raskt den glamorösa delen av kunglighetstemat för veckan innan jag gör bort mig ännu mer, och beger mig ut dit där jag vet vad jag håller på med. Nämligen ut i skogen.

I skogen har vi också en kung: skogens konung, älgenSka vi vara helt ärliga har jag väl mött ungefär lika många älgar i mitt liv som glassätande kungabarn – men älgarna fascinerar mig lite mer. De är så vansinnigt stora och bara tänk att de lufsar runt i samma skog som jag så ofta springer i utan att jag egentligen är rädd för dem? Jag är bara rädd för dem när jag kör bil pga just det där ”vansinnigt stora”. Jag vill inte vara den lilla, lilla människan i den hopknycklade bilen under den stora, stora älgen som äntligen ville springa över vägen vid precis fel tillfälle.

Fast det är klart. Annars blir den ju stående där. I flera, flera veckor. För det fick jag lära mig när jag gick i lågstadiet och det var dags för musiklektion. Då sjöng vi nämligen om älgar. Fler som minns den här, av James Hollingworth & Karin Ljungman, om älgstackaren som inte kommer över vägen?

Hur ska jag göra för att komma över vägen.
Hur ska jag göra för att komma över dit
Här har jag stått nu och väntat fler veckor
och alla bilarna dom bara kör förbi.

Det finns Volvo det finns Fiat det finns Morris
Det finns Saab och det finns Opel Kapitän
Det finns Volkswagen och en och annan Valiant
Det finns massor av Mercedesar med släp.

Hur ska jag göra för å komma över vägen
Hur ska jag göra för å komma över dit
Jag har stått nu och väntat i flera veckor
men alla bilarna dom bara kör förbi.

Det gäller rå- det gäller rå- det gäller rådjur.
Lika väl som det kan gälla en älg
Det gäller rävar och kaniner och små smådjur
Likaväl som det kan gälla dig själv.

Hur ska jag göra för å komma över vägen
Hur ska jag göra för å komma över dit
Jag har stått nu och väntat i flera veckor
men alla bilarna dom bara kör förbi.

Om det var älgar som bestämde här i världen
Då skulle världen se annorlunda ut
Då skulle träden få växa mitt i vägen
och allting skulle bli som förut.

Hur ska jag göra för å komma över vägen
Hur ska jag göra för å komma över dit
Jag har stått nu och väntat i flera veckor
men alla bilarna dom bara kör förbi.

Märk väl att att den här ska sjungas med schvung. Den ska ackompanjeras på gitarr, och det ska göras paus före ”vägen” och ”dit” där gitarristen dramatiskt ska smälla till gitarren för markering:

”Hur ska jag gÖra fÖr att kOmma Över… (gitarrklatsch)…VÄgEN
hur ska jag gÖra fÖr att kOmma Över… (gitarrklatsch)…DIIIIIT?”

Öva nu, och känn sjuttiotalets t-shirt över skjortan strama i armhålorna. Fortsätt sen gärna med den här låten (också av James & Karin) som vi också sjöng när jag var i lågstadieåldern, Älgarna demonstrerar:

När jag ändå är inne på älgdramatik vill jag gärna passa på att tipsa om en barnbok som kom för några år sedan, en börja läsa-bok som faktiskt handlar om hur en far och son på far-och-son-utflykt (pappan vill gärna testa på det där tydligen manligt tuffa att få istappar i skägget, sonen är den som tänker på praktikaliteter som mat och sovsäckar och slikt) kör på en älg. Fadern och sonen (och bilen) klarar sig bra – älgen får dock ett sår på knäet och måste tas hand om så att inte kommunens (eller polisens, minns inte exakt) skyddsjägare kommer och gör älgbiff av honom. Alltså, det låter komplicerat men är faktiskt väldigt kul. OCH lättläst. Den här är det (och även om den inte längre finns att köpa så finns den säkert på ditt bibliotek):

Som avslutning lämnar jag älgdramatiken och återvänder till den där konungsliga och imponerande älgen som är en del av den stora och oändliga skog jag älskar. Och den som verkligen kunde måla den kungen är förstås John Bauer:

ur ”Sagan om älgtjuren Skutt och lilla prinsessan Tuvstarr” av Helge Kjellin, ill. av John Bauer, i ”John Bauers sagovärld”.

Se, skogens konung!

 

Bild av Sgt Westin Warburton

Kategorier
Kulturkoll

Veckoutmaning: En kunglig personlighet

linje-ulrica

I veckans utmaning vill jag att du berättar om en kunglig personlighet – någon du gillar, någon du avskyr eller kanske någon du vill veta mer om. Det kan vara en verklig person – nu levande eller historisk – eller en fiktiv kunglighet från en bok, film eller TV-serie.

Kvinnan på bilden är den danska drottningen Margrethe som är en av mina favoriter i de europeiska kungahusen. Hon verkar vara en cool dam och känns också mycket folklig. Dessutom är hon en konstnär, illustratör och översättare.

Svara i din blogg, på sociala medier eller varför inte i en kommentar till inlägget. För att vi ska kunna se ditt inlägg behöver du lämna en länk i en kommentar nedan och/eller tagga @kulturkollo Tagga också gärna veckans tema #kungligt

Foto: Christian Meyer, Kongehuset

Kategorier
Kulturkoll

Elizabeth, who?

helena-top

”No. I am not a royalist. Not at all. I am definitely a republican in the British sense of the word. I just don’t see the use of the monarchy though I’m fierce patriot. I’m proud proud proud of being English, but I think the monarchy symbolizes a lot of what was wrong with the country.”, lär Daniel Radcliffe ha sagt. Jag är ingen ”fierce patriot” och nej, jag är ingen rojalist. Inte alls.

Detta exkluderar dock inte att jag kan tycka att det är underhållande att titta på film och serier som handlar om kungligheter, inte minst det brittiska. Vi är tämligen förtjusta i The Crown, vilken jag varmt kan rekommendera. Den första säsongen skildrar tiden från kung Georg VI:s död och Elizabeth II:s första tid som drottning, medan den andra säsongen täcker åren 1956-1963 (för övrigt är den andra säsongen makalöst bra). Någon som också är makalöst bra är Claire Foy i rollen som Elizabeth II. En drottning som skildrats åtskilliga gånger på den vita duken. Nedan följer mina favoriter av Elizabeth:or – såväl I som II. Har du någon favorit?

Cate Blanchett i Elizabeth (1998)

Cate Blanchett i Elizabeth: The Golden Age (2007)

Helen Mirren i The Queen (2006)

Claire Foy i The Queen (2016)

 

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

En vecka med kunglig glans

linje-ulrica

Den här veckan kallar vi temat för ”kungligt” och som ni ser här ovan har jag ägnat helgen åt grundliga förberedelser. Jag blev faktiskt själv lite förvånad när jag upptäckte att det fanns inte mindre än åtta tidningar eller magasin som bara handlade om kungligheter och när jag tittade vidare fanns det ytterligare 11 omslag där man kunde se en eller fler bilder/rubriker om någon kunglig person. Så visst verkar det som att det kungliga lockar och intresserar. Här på Kulturkollo försöker vi att vara aktuella och det finns flera anledningar till att vi har valt det här temat den här veckan.

I ”vår egen” kungafamilj händer det mycket just nu, framförallt på grund av att släkten Bernadotte firar 200 år på Sveriges tron i år och det firas med föreläsningar och annat under Bernadotte-året. Det var i februari 1818 som Jean Baptiste Bernadotte (som tidigare hade ”importerats” från Frankrike) blev kung Karl XIV Johan och lade grunden för Bernadotte-släktens långa regeringstid. Själv har jag alltid varit mycket mer intresserad av hans fru, drottning Desideria, som föddes som Désirée Clary. Hon var dotter till en silkeshandlare från Marseille och var först förlovad med Napoleon, men kom sedan alltså att bli drottning av Sverige – ett land som hon innerligt avskydde. Jag har läst berättelsen om hennes liv många gånger i boken Désirée av Annemarie Selinko (och den har tydligen också har filmatiserats).

Med jubileumsåret i full gång passar det extra bra att uppmärksamma att kung Karl XVI Gustav torsdagen den 26 april hade varit kung i Sverige i 44 år och 223 dagar. Där passerade han en historisk regeringstid som den regent som suttit längst tid på tronen under tusen år av svensk historia, och klår med det Magnus Eriksson som var kung 1319-1364 (44 år och 222 dagar). Han har dock en bit kvar till den engelska drottningens 66 år på tronen.

Dessutom har kungen fått sitt sjunde barnbarn i år och prinsessan Adrienne döps i Drottningsholms slottskyrka den 8 juni, så de kungliga kalasen avlöser varandra.