När jag tänker på Ryssland

helena-top

Under min gymnasietid för miljoners miljoner år sedan väcktes mitt intresse för rysk litteratur (intresset är dock inte lika starkt idag). Den bok eller rättare sagt långnovell som öppnade mina ögon var En dag i Ivan Denisovitjs liv av Aleksandr Solzjenitsyn. Jag blev djupt fascinerad av med den avskalade stil (enkel, rättfram och befriad från värdeord) som Solzjenitsyn beskrev en dag i ett sovjetiskt arbetsläger – ett så kallat Gulag. Du får följa Ivan Denisovitj, även kallad Sjuchov, under en dag där gråhet, terror och omänskligheten är högst närvarande. Det som mest fascinerade mig var dock den påverkan som novellen hade på sin samtid.

En dag i Ivan Denisovitjs liv publicerades i Sovjetunionen 1962 och slog ner som en bomb. Det var först nu som allmänheten i väst fick kunskap om Gulaglägren och under de miserabla förhållanden som fångarna tvingades leva. Det var först nu som Stalins terror mot det ryska folket avslöjades.

Gulag – eller “Huvudstyrelsen för korrektions- och arbetsläger” som det egentligen hette – var det sovjetiska system av koncentrationsläger, som påbörjades under Lenins tid och som sedan byggdes ut i stor omfattning under Josef Stalins ledning. Under 1930-talets utrensningar och efter andra världskriget fylldes läger med miljontals fångar. Det fanns tre olika typer av gulag – en del var endast för kvinnor och barn, andra betecknades som mentalsjukhus och den tredje formen gick under namnet dödsläger på grund av det hårda arbetstempot och extrema förhållandena som rådde runt ishavsområdet eller i Centralasien. Syftet var inte bara att tränga undan politiska motståndare utan att skapa ett jämnt flöde av slavarbetskraft.

År 1970 tilldelades Solzjenitsyn Nobelpriset i litteratur. Efter publicering av GULAG-arkipelagen i december 1973 tvingades han i exil och bodde fram till 1994 i Vermont, USA.

När jag tänker på Ryssland idag så har jag svårt att tänka på något annat än hur de mänskliga rättigheterna allt jämnt försämras. Människor fängslas och förföljs för att de älskar “fel” och för att de kämpar för allas lika värde och mänskliga rättigheter. År 2013 införde Putin ”anti-gay propaganda law”, för att skydda ryska barn och ungdomar från material som visar homosexualitet i samhället. Samma år beslutades det också att samkönade par inte får adoptera barn från Ryssland, med argument som för att skydda barnen från “complexes, emotional suffering and stress.” Det är – tyvärr – vad jag tänker på när jag tänker på Ryssland.

One comment Add yours

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.