Veckoutmaning: Vilken småstad vill du flytta in i?

carolina-top

Vi pratar småstäder och småstadsliv den här veckan på Kulturkollo, och tänker låta veckoutmaningen handla om alla de småstadsmiljöer vi kan uppleva i böcker och på film. Vissa av dem är väldigt mysiga och lockande medan andra bara är rätt aptråkigt vidriga. Och det där tycker vi väldigt olika om – tänk att det som jag skulle vilja flytta in i skulle du kanske aldrig ens vilja se mer än möjligen på bild?

Så utmaningen lyder:

Vilken boks eller films småstad skulle du vilja flytta in i?

Vilken boks eller films småstad vill du aldrig ens besöka, någonsin?

Själv skulle jag vilja flytta in i grannhuset till vilken Astrid Lindgren-figur som helst som bor i ett stort trähus med äppelträd och en tomt som slutar vid en å eller något annat man kan trilla i för att få blöta kläder. Alla dessa idylliska byar där det alltid är lagom varmt eller lagom mycket snö, och där det finns hål i häcken man kan krypa igenom till grannbarnen. Där vill jag bo! (någon annan får dock klippa gräsmattan och måla om det där trähuset med lagom tidsintervaller)(och putsa fönstren i glasverandan)

Och det här är mitt aldrig, aldrig, aldrig: liten amerikansk håla mitt ute i ingenstans-prärien där det bara är ödsliga kaktusar på vindpinade ytor där det rullar förbi sådana där taggbuskhärvlor, och där det finns typ en bensinmack (risig) och en livsmedelsaffär (sömnig) och kanske ett motell (med lik i källaren). Never. Ever. En typisk sådan (fast det är nog inte prärie runtom när jag tänker efter) är Three Billboards Outside Ebbing, Missouri.

 

Bild: pxhere

Carolina

Läser allt. Läser jämt. Läser börja läsa-böcker blandat med tunga klassiker, frossar i fantasy, romance och historiska romaner. Läser nytt inom barn- och ungdomslitteraturen och gamla deckare. Blandar allt och kan inte leva utan. En dag utan någon läsning är en misslyckad dag.

Visa alla inlägg av Carolina →

6 svar på “Veckoutmaning: Vilken småstad vill du flytta in i?

    1. Alltså, ja, filmen i sig gillade jag rätt mycket. Det var bara den där stadsmiljön som gav mig obehagskryp längs ryggen.

Kommentarer är stängda.