Månad: augusti 2019

Kategorier
Lyrikkoll

Lyrik? Nej lyric!

Lotta

Visste ni att lyrik heter lyrik för att till en början framfördes verken ackompanjerade av lyra? På engelska betyder “lyric” som bekant fortfarande låttext. Och jag skulle vilja stanna vid det.

Jag har redan berättat allt om min okunskap och mitt svala intresse för lyrik i inlägget “En poesianalfabets bekännelser“. Men lyrics, det gillar jag.

Men ibland blir det fel. Jag vet inte hur många av de gamla 60-, 70- och 80-talslåtarna jag sjungit fel ord till för att jag inte fattat det rätta. Eller hur många som betyder något helt annat än vad jag trodde. Eller såna som jag först i efterhand fattat hur skeva de är.

Ta till exempel Bryan Adams Summer of 69. Denna nostalgiska återblick till sommaren 1969 då Bryan fick sin första gitarr och livet var lätt, nej den handlar om en sommar med sex och lust och 69:an, berättade han härom året. Jag är i chock!

Och så har vi den populära sommarhiten In The Summertime med Mungo Jerry, med klassiska låtrader som:

Have a drink, have a drive
Go out and see what you can find.
If her daddy’s rich, take her out for a meal
If her daddy’s poor, just do what you feel.

Um ja, drick lite, sätt dig i bilen, åk ut och ragga, bjud de rika tjejerna på middag men gör vad du vill med de fattiga. Kanske inte den charmigaste sommarhiten i historien.

Men värre ändå är Inner Circles Sweat (A la la long) som i mina öron är en våldtäktslåt.

Girl I want to make you sweat
Sweat ’til you can’t sweat no more
And if you cry out I’m gonna push it
Push it push it some more

En låt som jag glatt sjungit med till i alla år, tills jag för några år sedan hörde en av mina ungar sjunga den och insåg men vänta vad sjunger dom EGENTLIGEN?

Eller den om di stackars människorna i Afrika, där inget någonsin växer och vet dom inte ens att det är jul?? Stackars!

And there won’t be snow in Africa this Christmas time
The greatest gift they’ll get this year is life
Where nothing ever grows, no rain or rivers flow
Do they know it’s Christmas time at all?

 

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar, v. 35 2019

linje-kulturkollo

Så har vi kommit till de allra sista skälvande dagarna på sommaren, och hösten står och knackar på. Sista augustiveckan har vi ägnat åt lyrik, vad första septemberveckan ska handla om är ännu en djup hemlighet, men vad vi än skriver om här på kollot så läser vi själva vilt våra egna böcker. Här är det vi läst och recenserat på våra egna bloggar i veckan:

 

Ett enklare liv av Anna Fredriksson (Linda)

Geniet från Breslau av Lena Einhorn (Anna)

Hej då, vi ses väl? av Linda Åkerström (Linda)

Moonrise av Sarah Crossan (Helena)

Nörd av Mina Lystad (Carolina)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Linda)

The Lost man av Jane Harper (Linda)

Transit av Rachel Cusk (Anna)

Villa Havsbris av Carolina Säfstrand (Linda)

Älskarinnorna av Elfriede Jelinek (Linda)

Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll

Min syster är ett spöke och andra dikter

Jag läser väldigt sällan lyrik, egentligen är det bara när jag är på jakt efter texter att arbeta med i skolan som jag närmar mig dikter. Senaste årens favorit-favorit är förstås Djur som ingen sett utom vi med text av Ulf Stark och bilder av Linda Bondestam. Tänk att jag lyckades få mitt exemplar signerat på bokmässan 2016! Jag har arbetat med dikterna i alla årskurser 1 – 6 och de är underbara att läsa också för vuxna. Det där att man tar barn på allvar och skriver texter som både barn och vuxna kan trösta sig med, underhållas av och växa tillsammans med är viktiga komponenter när jag  väljer vad jag vill läsa tillsammans med barn.

En sådan bok är Min syster är ett spöke av Lena Sjöberg och jag blev både betagen och drabbad av hennes dikter för barn i mellanåldern. De är vackert illustrerade av författaren och både färgskalan och bildspråket är dämpade och tar upp det sorgsna i texterna. Ensamhet och sorg, utsatthet och en smula hopp är känslorna jag tar med mig efter att ha läst. Rädsla för mörker, oro för att sommarlovet är allt för långt och saknad av en älskad mormor, det är många scenarier som beskrivs i den här boken som barn i mellanåldern kan känna igen sig i och jag är säker på att några av dikterna kommer att finnas med i min undervisning redan under höstterminen.

Även om många av ämnena är tunga och svåra så finns där en uppfinningsrikedom och språkglädje som smittar, det är rimmad vers och ändå känns det aldrig en enda gång som nödrim. För att inte skrämma bort läsare så måste jag påminna mig själv om att trygghet, kärlek och tron på en fin framtid också ryms i den här samlingen. Vad sägs om en sprakande nyårsdikt:

Ring, klocka, ring

och tuta i trumpeter,

för hundar och för ungar,

för stjärnor och raketer.

För år som har passerat

och år som är på gång.

För järnnätter och rimfrost,

för vår och fågelsång.

För alla som ska födas

och för alla som levt klart.

Ge plats för allt det nya

som kommer till oss snart.

I våras firade vi nestorn av rimmad vers – Lennart Hellsing – här på bloggen, han skulle fyllt 100 i år och nästan som en hommage till hans diktning läser jag FOLK av Emma och Lisen Adbåge. Det är ytterligare en fantastiskt fin rimmad lyrikbok för yngre barn där text och bild liksom bara hör ihop, och man nynnar nästan när man läser. Språkglädjen är total. Som tur är så har Britta Persson tonsatt 12 av dikterna och en hel spellista finns att lyssna på. Missa heller inte inte att prenumerera på Youtube-kanalen FOLK där Emma och Lisen Adbåge gjort små musikvideos till de dikter som är tonsatta av Britta Persson. Så himla fint och så självklart att jag skall använda dem i min undervisning! Jag delar in en av dem så att ni ska bli riktigt sugna på att klicka på länken! Missa inte heller att följa folksamlingen på instagram. 

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll

När det enkla går rakt in i hjärtat

carolina-top

Jag hade en period i mitt liv när jag överallt klottrade vackra formuleringar jag läst och ville minnas men framför allt dela med mig av. Det var rader ur sångtexter jag gillade, strofer ur älsklingsdikter, aforismer jag hittat… Jag skrev dem i min kalender, i min dagbok, på mina underarmar, på bänken i skolan, i matteblocket där det borde handlat om derivata eller funktioner eller annat fyrkantigt… Jag minns särskilt när jag jobbade extra på sjukhuset och på ett konferensrums stora blädderblock skrev ner hela texten till Die Mauer av Ebba Grön bara för att…eh… jag var nitton? Jag tyckte världen behövde läsa en sångtext?

Det jag gillade allra mest var enkla, raka formuleringar som ändå gick rätt in i hjärtat och stannade där. Som den här:

säg inget
kom inte närmare

jag vill ha
min längtan kvar

Detta är en av dikterna ur Mårten Melins nya diktsamling som heter just Min längtan kvar. Jag tycker mycket, mycket om den. Och hon som var jag som 19-åring och 16-åring och 14-åring? Hon hade fullständigt älskat den! Hon hade skrivit ned varenda jämra dikt ur den samlingen på underarmarna, och skolbänken, och matteboken hade inte haft någon plats kvar för några uträkningar alls.

saker och ting kan
förändras

men det här
kan ingen ändra på

det spelar ingen roll
hur många
som kommer sedan

det här
kommer alltid att vara
min första kyss

Mårten Melin skriver alltid rakt och enkelt, och får allt det svåra och krångliga att kännas lite mer hanterligt på något sätt. Det är en konst, det där, att hitta just de orden och formuleringarna som utan krusiduller ändå hittar rakt in i en. I Min längtan kvar finns det så många! Jag har markerat, och strukit under, och följt med i det som trots att det är en diktsamling på något sätt ändå är en berättelse. För mig handlar det om hur längtan och drömmen efter något kan vara större än när man faktiskt har lyckan i sin hand (och är rädd att tappa den)

hand i hand
kan jag längta
tillbaka

till känslan av att
hoppas

Här finns denna längtan på pränt, och lyckan i ett nyblivet vi, och sorgen när detta vi går sönder, här finns vemod och hopp och pirr och gråt och alltihop. På bara 67 sidor! (och jag har vikt hundöron på väldigt många av dem)(det ÄR min egen bok) Perfekt.

Titel: Min längtan kvar : Dikter om kärlek – tappad och hittad
Författare: Mårten Melin
Utg: 2019-08-23
Förlag: Rabén & Sjögren

Kategorier
Lyrikkoll

Veckoutmaning: Presentera en favoritdikt eller favoritstrof

Linda
Jag älskar lyrik, men är alldeles för dålig på att ta mig tid att läsa diktsamlingar. Dikter jag älskar kan jag leta upp ibland, för att bara få njuta av orden och den känsla som de ger mig. Att ta till sig nya dikter kräver dock tid. Något som jag sällan ger dem. Idag ska det dock handla om favoritdikter eller kanske bara strofer ur favoritdikter. Jag har själv funderat över några av mina favoriter och tänkte dela dem med er. Mycket bläddrande har det blivit!

En antologi som jag tycker väldigt mycket om är Kärleksdikter i urval av Per Wästberg. Boken är utgiven 1995 och går numera bara att få tag på via antikvariat. Jag köpte just ett extra exemplar på Bokbörsen att ha på jobbet. Mitt privata stannar här hemma.

Just 1995 studerade jag till lärare och var mitt i mina svenskstudier. En uppgift vi fick var att ordna en diktläsningsstund, då vi läste dikter högt för varandra. Min grupp träffades hos den av oss som hade öppen spis och satt framför brasan, drack rödvin och deklamerade dikter. Många av dikterna i samlingen har därför en röst och faktiskt kan jag tycka att dikter gör sig bäst om de läses högt. Det var genom Kärleksdikter som jag hittade favoriter som Vizma Belševica och Eeva Kilpi.

En dikt i samlingen som jag tycker mycket om är Silverbröllop av Erik Lindorm. Den handlar om ett par som levt tillsammans i trettio år och inleds så här:

 

“De levat samman i trettio år,
dag efter dag,
tills båda fått samma gråa hår
och samma drag”

 

Jag ser framför mig ett par som blivit så lika att de nästan blivit som en person. En natt vaknar mannen och tittar på den som ligger bredvid honom och frågar sig till slut: “Vem är du som egentligen, som sover där?”

Det går visserligen att tolka frågan som något deprimerande, men för mig är den hoppfull. Den symboliserar det faktum att du aldrig helt kan känna en människa och att det är något fint och bra. Vi kan alltid lära oss något nytt om en annan människa, för det är precis som Tomas Tranströmer skriver i sin dikt Romanska bågar:

 

”Skäms inte för att du är människa, var stolt!
Inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt.
Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.”

 

Nu är det er tur. Vilka favoritpoeter har ni? Vilka dikter tycker ni extra mycket om? Har ni någon favoritstrof eller något favoritcitat som ni vill dela med er av?

Svara i er blogg, i en kommentar eller varför inte på Instagram. Tagga oss gärna så att vi kan få ta del av era lyriska inlägg.

 

Photo by yeongkyeong lee on Unsplash

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll Lyrikkoll

Rosor är röda, violer är blå…

Det går i vågor, mitt lyrikläsande. Förra året blev det en del då jag utmanade mig att läsa fler diktsamlingar eftersom jag kände att jag saknade det. I år har det i ärlighetens namn inte blivit mer än rim och ramsor av typen “Halsen rapar hjärtat slår: rim för 0-100 år!” av Emma och Lisen Adbåge. Visserligen rasande bra och roligt att upptäcka nya och gamla dikter och verser tillsammans med de små, men det ger ändå inte riktigt samma upplevelse som t ex “Sus” av Agnes Gerner gjorde förra året.

En bok som faktiskt lyckats med konststycket att röra både mig och barnen är dock “Du: dikter för nyfödingar” av Stina Wirsén. Vilke pärla! En stor och maffig bok med 19 korta dikter på ark som alla går att riva ut och hänga på väggen. Även den läste jag förra året och även om den i ärlighetens namn riktar sig till föräldrar så tyckte sonen om att lyssna på när jag läste ur den. Jag valde dock se som handlade om kärlek och inte såriga bröstvårtor t ex..

Kärlek är ju också ett ständigt återkommande tema. Faktum är att den allra första diktsamling jag läste som barn var en röd norpad bok ur mammas bokhylla som hette just Kärleksdikter. Där upptäckte mellanstadie-jag namn som Kristina Lugn, Sandro Key-Åberg och Nils Ferlin. Jag läste Edith Södergran och Karin Boye. Inte visste jag då att jag försansade mig min egen litterära kanon. De dikter som jag skulle komma att jämföra med. Förmodligen förstod jag inte ens hälften men tyckte att det lät vackert. Och det i kombnation med att jag började plöja igenom “The Golden Treasury of english verse” ett par år senare när engelskan kom ikapp gjorde förmodligen mig till den läsare jag sedan blev. Dikter, korta dikter, gärna med ett kärnfullt budskap, en känsla. Det måste ju vara ett av de bästa säten att språkträna på. Dessutom kan en enda liten kort text innehålla så mycket känslor och ge en sådan läsupplevelse. Därför är det ju extra roligt att det verkar satsas på lyrik för unga nu också. Jag tänker inte bara på “Berör och förstör -dikter för unga”, som ju Linda också skriver om utan även på “Min syster är ett spöke och andra dikter” av Lena Sjöberg som släpps i dagarna. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Och kanske att lyrik för yngre även blir min ingång för att hitta tillbaka till min egen lyrikläsning igen.

Kategorier
Lyrikkoll

Välkommen till en lyrisk vecka

Linda
Det finns vissa teman vi återkommer till här på Kulturkollo och till teman som ligger mig extra varmt om hjärtat hör de med anknytning till poesi eller lyrik. Kanske för att jag imponeras så av de författare som kan säga väldigt lite med få ord, för att dikter hör till de texter som berört mig mest, men också för att det är en texttyp som skrämmer många. “De ä bar å läs”, säger jag till er och påminner om Olivia Bergdahls fina Poesiskola från 2015.

En förutsättning för att kunna upptäcka bra lyrik är självklart att ens ha tillgång till densamma. År 1989, för 30 år sedan, gavs samlingen Kärlek och uppror ut. Den bestod av 210 dikter som passar unga och har sedan dess använts mycket i skolan. Jag fick tyvärr inte stifta bekantskap med den förrän under min lärarutbildning och minns fortfarande glädjen när jag läste förordet. Siv Widerberg och Anna Artén som stod för utvalet uppmanade oss läsare att läsa med pennan i handen. Att stryka under de formuleringar vi fastnade för, kommentera, kanske till och med stryka över. Poängen var att dikter ska beröra och att en liten del av en dikt kan vara nog om den säger något till dig precis nu. Så här står det:

Bläddra, läs och hoppa över. Lägg undan, ta fram igen. Skriv små stjärnor eller utropstecken. Stryk under, stryk över. Leta efter vad som passar just dej.

 

Nu kommer en ny antologi med dikter utvalda speciellt för unga läsare. Det är Rabén och Sjögren som ger ut och det är Athena Farrokhzad och Kristofer Folkhammar som gjort urvalet. Boken heter Berör och förstör och består av mer moderna dikter. Målet är att presentera ett brett urval av olika sorters poesi, allt från prosalyrik till dikter inspirerade av spoken word. Så här står det i förordet:

En antologi är i bästa fall ett samhälle i miniatyr. Olikheten är styrkan. Det tillåtande får stå bredvid det anspråksfulla. Det som rimmar bredvid det som krånglar.

 

Boken är indelad i sju kapitel eller teman, som alla fått poetiska titlar. Vad sägs till exempel om “Vi är som små nallar i helvetet”, “Det är enklare att älska orden” och “Att allt ändå till sist ska multna”. En fin inramning. Några av titlarna, som “Det är enklare att älska orden”, upptäcker jag i dikterna, andra kanske fortfarande är gömda och tittar fram i nästa läsning.

Några av mina gamla favoriter bland poeter finns representerade, som Aase Berg, Sara Hallström, Bodil Malmsten och Johannes Anyuru. Moderna, men också klassiska poeter som Tomas Tranströmer, Bruno K. Öijer och Ann Jäderlund finns också där, liksom ledamöter i Svenska Akademien som Kristina Lugn, Kjell Espmark, Jila Mossaed och nyinvalda Tua Forsström. Andra namn är för mig nya och okända, eller var i alla fall det innan jag upptäckte dem just här och nu. Jag är också glad över att fokus ligger på moderna dikter och att dikterna i urvalet inte ingår i standardantologin. En bra blandning skulle jag säga.

Jag måste få bjuda på några favoritcitat. Sådana som jag strukit under, gjort små stjärnor vid och sparat i mitt förråd av strofer som berör.

♣

Om jag inte växer upp
kommer havsnivån sluta höjas,
kommer oljan sluta brännas,
regnskogen kommer sova och andas tungt.
Det finns så mycket att fly från.

ur “Barndomar” av Yolanda Aurora Bohm Ramirez

♣

Den läsande och den skrivande
vrider sig i sina kroppar kring varandra
livräddningsaktion där man inte vet
vem som räddar vem

Helena Eriksson

♣

Någon gång ville jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
Jag kompromissar nuförtiden
Jag vill snarare dö namnlös
Var som helst

Jila Mossaed

♣

 

Till tonåringar i min närhet vill jag ge ett exemplar av Berör och förstör, tillsammans med en fin penna. Det här är en bok att läsa om och om igen och noga markera det som är extra viktigt att läsa och minnas. Dikter som läses om och om igen blir som vänner att ta fram vid alldeles speciella tillfällen. Låt våra unga samla ord som berör och förstör.

 

 

Foto: Kajsa Göransson

Kategorier
Kulturkoll

Längtansfilm

helena-top
När jag funderade kring vilken sorts nystart och längtan jag skulle skriva om idag så snuddade jag förstås vid höstens utgivning av böcker. Sen tänkte jag lite på vad som är riktigt mysigt en regnig höstsöndag och kom fram till att jag gärna vill göra ett biobesök med er. När jag sedan kollade vad som ligger i beredskap för oss den här säsongen så insåg jag att det nästan går att kombinera det där med bok och film. För visst kommer Downton Abbey som film, och visst är det dags för en ny Toy story, men de filmatiserade böckerna äger verkligen i höst. Kolla här bara vad som är på gång:

En komikers uppväxt
Egentligen borde jag inte ha blivit förvånad när jag hittade en filmatisering av Jonas Gardells roman i listan över höstpremiärer. Tv-serien med Björn Kjellman var förvisso fantastisk, men den har 27 år (!) på nacken, precis som förlagan, det kan vara dags för en nytolkning. Filmen har premiär i oktober.

Var blev du av Bernadette
Jag har inte läst Maria Sempers roman Var blev du av Bernadette (Lotta har gjort det och hon gillade), men kombinationen av Cate Blanchett och Richard Linklater bådar gott. Filmen har premiär i mitten av oktober.

Det kapitel 2
Mardrömmen och kampen mot ondskan sådan den ser ut i Stephen Kings fantasi fortsätter. I början av september är den här och den ska tydligen vara tre timmar lång…

The goldfinch
Denna filmatisering av Donna Tartts bok kan jag tänka mig att många längtat efter. Själv är jag kluven, jag gillade romanen samtidigt som jag ogillade den och tyckte att den var väldigt tung och jobbig. Jag har ju ingen anledning att tro att filmen ska bli annorlunda, och ändå lockar den mig, på samma sätt som jag ändå ville (och inte ville) läsa ut boken när det begav sig.

Jag tror inte att vi behöver oroa oss för att sakna anledningar att boa in oss i biomörkret när hösten kommer.

Kategorier
Kulturkoll

Kom, kom alla höstens böcker!

Lotta

Höst kan vara mörker och död – men det kan också vara nytt och fräscht. Något av det bästa med hösten är alla spännande boksläpp vi har att se fram emot. Här är något av det jag ser fram emot att läsa i höst.

En halv värld bort av Mike Gayle

I oktober kommer nytt och fräscht av Mike Gayle, en rutinerad och pålitlig ladlit/feelgood-författare. Det är hans trettonde roman. Norstedts skriver i sin katalog att En halv värld bort är den första romanen som publiceras i Sverige – vilket vi gamla Gayle-fans vet att inte stämmer.  Jag har läst honom på svenska flera gånger, då han publicerats både av B Wahlströms och Basil. Av beskrivningen låter En halv värld bort som mer allvar och mindre humor, inte som en ny Konsten att fylla 30 (eller 40), men jag tror det kan bli riktigt bra.

 

Berättelsen om Nahr av Susan Abulhawa

I oktober kommer också Susan Abulhawas nya bok. Hon har skrivit en av mina absoluta favoritböcker Morgon i Jenin, så jag ser mycket fram emot att läsa denna. Som i tidigare böcker så är det Palestina och ockupationen som är navet, och jag är säker på att Berättelsen om Nahr kommer att vara en poetisk, vacker och gripande historia, berättad av en stark och viktig röst.

 

 

Drömmarna av Karen Thompson Walker

Äntligen är Karen Thompson Walker tillbaka med en ny roman. Hennes undergångshistoria En tid för mirakel var en sån där bok som kramar om hjärtat lite extra när man läser, och jag hoppas att Drömmarna ska ge mig något av den känslan. Den här gången handlar det om en sömnepidemi.

 

 

 

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg

Jag älskar Emma Hamberg punkt. Jag älskar allt hon skrivit och är övertygad om att jag kommer älska även denna. Den här gången har hon utgått från sig själv och sitt liv för att skriva den här berättelsen om kärlek. Och det kommer att bli så bra, det är jag säker på.

 

 

 

Offer 2117 av Jussi Adler Olsen

Jussi är tillbaka! Med en ny Avdelning Q! Hurra! Den här gången får vi veta Assads historia. Åh vad jag ser fram emot att få läsa denna, men jag får hålla mig ända tills november.

 

 

 

Vilka titlar ser du fram emot? Tipsa i kommentarerna!

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Sakprosakoll

Kulturkollo recenserar v. 34 2019

Ja, hör ni. Då har vi verkligen sparkat igång höstterminen ordentligt. Vi ser fram emot allt nytt som ska komma samtidigt som vi har sommarens läsning färskt i minnet. Vissa drar ner på lästakten och andra ökar istället när semestern är slut och man kommer tillbaks till gamla rutiner. Om det märks i vår läsning kan ni kolla in i listan nedan. Kika gärna in på våra respektive bloggar och se vad vi har läst och skrivit om under veckan som gått.

Att skriva av Marguerite Duras (Helena)

Filix Wood – Bara den svagaste överlever av Petrus Dahlin (Carolina)

Goda omen av Neil Gaiman och Terry Pratchett (Helena)

Innan ni tog oss av Lisa Wingate (Fanny)

Jag ser dig av Mari Jungstedt (Anna)

Klättra så högt du vill för du är ju ändå redan död av Lina Schollin Ask (Anna)

Själarnas ö av Johanna Holmström (Fanny)

Someone to Care av Mary Balogh (Carolina)

Someone to Trust av Mary Balogh (Carolina)

The City of Brass av S.A. Chakraborty (Carolina)

Villa Havsbris av Caroline Säfstrand (Anna)