av 
Lite sent så här på kvällskvisten kommer dagens inlägg på temat vintertid. Jag blev sen med mitt inlägg idag, men jag är inte den enda. Faktum är att vintern också är sen – den inte ens ha kommit hit till Skåne!
Ja, i alla fall inte enligt meteorologisk standard – då har vi fortfarande höst. För att vinterns ankomst ska räknas måste medeltemperatur vara under 0 grader varje dygn i fem dagar och det har alltså inte inträffat ännu.
Men det känns egentligen inget vidare att tänka sig att vi skulle ha hela vintern framför oss, utan det känns bättre att sikta framåt. Jag tillhör inte dem som börjar prata om vår så fort det första mildvädret kommer utan anser att både januari och februari är vintermånader. Men när vintergäcken blommar och körsbärsträden i Botaniska trädgården här i Lund redan har fått knoppar är det svårt att inte hoppas lite.
Kanske var det så Skånesonen Vilhelm Ekelund tänkte när han tittade ut över Eslövsslätten den där vinterdagen 1901 då han skrev dikten Vintervärme:
Som det varma stänket
över nyplöjd mark
i en helgtyst våraftontimma
ser jag vinterkvällningen ljus
brunsvartgyllne glimma
utmed popplarnas frusna bark:
tycker mig förnimma
viskande
svagt och skyggt den
avlägsna vårens sus,
tycker mig se det varma stänket
som en darrande guldväg glimma
över nyplöjd mark
i en helgtyst våraftontimma.
