Tack och hej – Carolina

carolina-top

Sommaren 2014 plingade min telefon som besatt. Det var sommaren när vi skulle starta Kulturkollo i augusti, och vi filade på allt ifrån logga, profilbilder till devis (vi var länge inne på något i stil med “ett kollo med hybris”), typsnitt, inläggstäthet och framför allt innehåll. Det var såååå spännande, och såååå himla roligt! Söndagen 16 augusti fyllde svärfar 80 år, och firade med stort kalas med många gäster i trädgården. Och jag? Jag satt med mobilen i smyg och räknade hur många som läst våra inledningsinlägg sedan sist, hur många som kommenterat, likes och reaktioner och… vi hade ju satt igång! Kulturkollo hade startat, och det var klart att jag var tvungen att följa hur det gick. Svärmor, som anser att alla mobiler, appar och sociala media är av ondo redan vanliga dagar gav mig så klart onda ögat när hon såg att jag smusslade med mobilen på kalaset av alla ställen – men, som någon av mina kollokollegor påpekade: det var ju en födelse vi var med om!

Och gudars, så mycket kul vi har haft sedan dess, alla dessa sex år vi varit igång…! Våra redaktionsmöten, med uppslag till nya veckoteman, efter lagom intag av vin och gärna dessutom efter en heldag på bokmässegolvet…. ja, inte konstigt att vi månaderna efter satt och brottades med teman som “havet”, “Canada” (men vad vet jag om Canada mer än geografiskt läge, flagga och ishockey, liksom??) och, lågvattenmärket, “kroppsvätskor”. Mer än en gång har vi var för sig slitit våra hår och gnytt “hur tänkte vi när vi bestämde det här temat?”

Ändå har det skrivits inlägg om alla teman. Bra inlägg. Fullständigt lysande ibland, faktiskt. Vi är så olika, och bra på olika sätt, och tillsammans har vi varit dunder. Och många, många inlägg har det blivit – det är en kulturskatt vi har här på Kulturkollo, banne mig. Men det senaste året var det åtminstone för mig som att alla temaförslag istället för att sporra mig till nya stordåd och vinklingar i stället bara tryckte ner mig: kom på något nytt nu då! Roligt och smart och läsvärt! En gång till! Jodå, kom igen! Och min fantasi ba: “näää, jag har inte mer nu. Orkar inte. Har redan skrivit om allt tror jag”. De blev “måsten” i stället för roligt. Och då blir det inte jättebra längre.

Så det här är hejdå. Jag är oerhört stolt över allt vi tillsammans presterat på kollot – och ägnar gärna själv någon timme eller flera åt att surfa runt bland alla våra lysande inlägg – och det är sorgligt att vi nu slutar. Men samtidigt: en lättnad. Och jag kan orera vidare om favoriterna (ja, ni vet: Mary Balogh, Brandon Sanderson, Kulla-Gulla och vad det nu är jag brukar ta till hela tiden) på min egen blogg, i mitt eget tempo och utan att krysta till den där temavinklingen.

Även om det hade varit kul att få ihop en koppling Brandon Sanderson och kroppsvätskor.

(eller kanske inte)

Tack och hej!

Carolina

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.