Det osynliga templet – en vision om Hilma af Klint

2013 steg jag in i de stora salarna på Moderna museet och var helt såld. Konsten och historien kring Hilma af Klint var så fascinerande och såklart ville jag nu läsa Ida Theréns roman Det osynliga templet. I den har författaren skrivit det som hon kallar en vision om Hilma af Klint och hon har vinnlagt sig om att jag som läser skall kunna stiga in i af Klints värld. Boken börjar 1928 när konstnärinnan anländer till London. Nu skall hon visa upp de tavlor som började måla 1906 på uppdrag av de som hon kallar guiderna, ängeln Amaliel uppenbarade sig för af Klint och hon inledde snart därefter arbetet med målningarna till templet. Med sina goda kontsnärsvänner så bildade hon en grupp kvinnor som var mycket intresserade av den andliga dimensionen av livet och hon reste återkommande för att studera och ansluta sig till teosofin och senare antroposofins tankar.

Rudolf Steiner blev en ledstjärna för henne och i Det osynliga templet skildras hur af Klint levde ett liv inordnat efter hans tankar. Hon levde ett enkelt liv på Munsö och hade flera väninnor som stod henne nära och den konst som hon skapade var inte ämnad för att visa upp, undantag gjordes för antoprosofkonferensen i London 1928. Steiner menar att värIden troligen aldrig skulle vara redo för att se konsten och det påverkar af Klint starkt. I romanen får man följa af Klint under hennes liv och hur hon både tvekar på sin förmåga att leva upp till guidernas förväntningar och samtidigt med en trosvisshet om att det är meddelande från en högre makt som hon förmedlar. Särskilt fint tycker jag att Therén beskriver af Klints förhållande till naturen och naturens skiftningar och hur af Klint hela sitt liv har en väninnekör runt sig som stöttar och uppmuntrar henne att skapa vidare.

Jag har tidigare skrivit om Anna Laestadius Larssons roman Hilma här på Kulturkollo, de två böckerna skiljer sig ganska mycket åt. I Hilma sätter Laestadius Larsson in Hilma af Klint i en större samhällelig kontext och framförallt redogör hon för de villkor som rådde för kvinnor som ville utöva sin konst medan Therén mer skildrar af Klints tankar, tvivel och känslor kring sitt uppdrag. Jag tänker att de två romanerna på många sätt kompletterar varandra för att ge en bild av en av Sveriges största konstnärer genom tiderna.

Böckerna är just romaner och inga biografier men man kan ju inte undvika att se att författarna lagt ner omfattande tid på research, läst brev och dagböcker, besökt platser där Hilma af Klint vistats och också sökt upp de efterlevande för att samla in så många intryck som möjligt. Boken kommer ju nästan kusligt mitt i den oenighet som råder mellan de efterlevande och den stiftelse som är satta att förvalta den stora samling målningar som som af Klint lämnade efter sig. Kulturnytt hade ett reportage i onsdags som är väl värt att lyssna på, DN skrev också i veckan och utan att känna till allt som hänt så tänker jag bara att det vore en sådan förlust för oss som tycker om att uppleva konst om verken inte längre skulle visas för allmänheten.

Läsa böckerna tycker jag absolut att man skall göra!

Titel: Det osynliga templet
Författare: Ida Therén
Förlag: Natur & Kultur
Utgivningsår: 2025