Berättarserien är ett fantastiskt projekt av bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen. Varje bok är en samling noveller från ett specifikt land och det finns allt från Finland och Frankrike berättar, till mer udda länder som Georgien och Kambodja berättar. Jag har dem allihop på en hedersplats i bokhyllan och jag har läst, kanske inte varje novell, men från samtliga verk. Lyckan var gjord när Iran berättar, som var slutsåld när jag började samla på böckerna, dök upp på Bokbörsen.
Jag tänkte i det här inlägget skriva om några fantastiska noveller från de olika samlingarna. Det var ett tag sedan jag läste dem, men några har verkligen fastnat. En av dem har överraskat mig många gånger för att jag den har dykt upp i min lässtatistik på ett iögonfallande sätt.
10 noveller och 10 skäl till att läsa Tranans berättarserie

Bara ett skämt av Yu Gu från Kina berättar: Solskenet i munnen: Novellen som folk tydligen googlar på. En man sprider ut att en kompis ar hiv, på skämt. Sprattet slår dock till baka när alla tjejer i hans omgivning, till och med hans egen flickvän, blir oroliga för egen del.
Professor Andrews i Warszawa av Olga Tokarczuk från Polen berättar: Navelsträngen i jorden: En fantastisk bra novell om hur kommunistdiktaturen i Polen fungerade och novellen utspelar sig 1981, när liberaliseringen efter upproret på varvet i Gdansk, brutalt upphörde. Det var mitt första möte med den då framtida nobelpristagaren.
Men var är grovköket? av Sinikka Nopola ur Finland berättar: Rådjurens himmel: En feministisk och mycket rolig novell om den finska hemmafrun i en tid då alla behövde ett grovkök i sitt hem.
Ljud av steg av Clarice Lispector ur Ljud av steg: Brasilien berättar: En fantastisk novell, bara två sidor lång, om en äldre kvinnas sexualitet och skammen av att ens ha en sådan.
Korrektur av Lasha Bughadze ur Georgien berättar: Goris fästning: Två berättelser i en. Dels en historia om en man som berättar om sitt havererade äktenskap och så anteckningar i marginalen där hustrun rättar honom och där en annan sida av saken växer fram.
Sitas eld av Oka Rusmini ur Indonesien berättar: Tusen gevärskulor, tusen fjärilar: Andra världskriget och en kvinna är konkubin åt den nederländska kolonisatören, samtidigt som hon är spion.
Bebbas förlovning av Soti Triantafillou ur Grekland berättar: Fikonträdets sång: En Mitt stora feta grekiska bröllop fast tvärt om. Bebba vill gifta sig, men hennes pappa vill att hon skaffar sig en universitetsutbildning. En rolig novell.
En pistasch, tack! av Anna Zonová ur Tjeckien berättar: I sammetens spår: Lite lik den georgiska novellen Korrektur, en man som är berättarjag och som berättar om sin svala och konstiga hustru. En annan bild, som förklarar hustruns beteende, växer så småningom fram.
Sommar i fäderneslandet av Tiia Toomet ur Estland berättar: Hur man dödar minnet: En kvinnas liv i slutet på den sovjetiska ockupationen av Estland, men samtidigt en berättelse om Estlands frigörlse.
Glaslandet av Vanda Juknaitė ur Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke: En novell om ensamhet där en mamma står centrum och runtomkring henne förändras Litauen medan hon tar hand oms ina barn och maken alltid är borta.
Foto av Kyle Glenn på Unsplash

Blir väldigt avundsjuk, jag har bara en enda.