av Kort kan vara svårt! Jag läser väldigt få noveller. Jag vet egentligen inte varför, för när jag väl läser noveller eller kortromaner för den delen, så märker jag att jag gillar det kortare formatet.
Nu när vi har Kort och Gott som tema på Kollo så bestämde jag mig med en gång för att skriva om Lise Tremblays kortromaner som jag tycker mycket om. Sedan kikade jag runt på gamla (och nya) inlägg här på bloggen och upptäckte såklart att det finns en del skrivet om Lise Tremblay tidigare. Inte så konstigt eftersom hennes böcker är riktigt bra. Jag gillar det kompakta formatet på själva böckerna också. Här hittar ni länk till Ramus förlag som ger ut Tremblay på svenska.
För att komma med någonting annat, som jag tror att ingen annan har nämnt, så vill jag också slå ett slag för en liten pärla till novell av Doris Lessing som heter Rufus, som jag blev helt betagen i när jag läste den första gången. Lessing skriver om katter hon haft under åren, och Rufus sticker ut. Det var mer som att han valde henne än tvärtom. Han är en egensinnig och mycket frihetstörstande katt som det inte gåt att stänga in. Han går sin egen väg även när det kostar på. Nu var det längesedan jag läste Rufus men jag tänker fortfarande på honom lite då och då, och på hur svårt det är att veta att man inte kan kunna skydda sin katt eftersom man också vet att den inte är lycklig om den inte får ströva fritt. Trots eventuella faror som lurar överallt. Jag kom också att tänka på Barbro Lindgrens dikt Mitt lilla barn och framförallt raderna nedan, som jag som något sorts mantra brukade säga till våra katter. Jag brukade också lägga till att de skulle akta sig för stridslystna katter i närområdet och för bilar.
”Akta dig för eld
och djupa vatten.
Spring aldrig aldrig bort ifrån mej
i den svarta natten.”
Bild: Pixabay
