Jag började fundera på fackbokens vara eller icke vara när jag läste den här artikeln i SvD för ett tag sedan. Det verkar ju finnas lite olika meningar kring ämnet facklitteratur och den minskade försäljningen, och lite optimism känner i alla fall jag när jag läser om vad Helena Landberg från Gamla stans bokhandel skriver. Nämligen att ja, det har varit en dipp men att förlagen har tänkt till och nu mer än tidigare kanske ger ut sakprosa som folk vill läsa. Som exempel nämner Helena Landberg Ligan av Fatima Bremmer som nämnts här på kollo flera ånger.
På förlaget Volante, som också driver Gamla stans bokhandel, säger grundaren, Tobias Nielsén, att det är inte fackboken som är i kris utan läsningen i stort. Fackboken är kanske inte lika lätt att lyssna på som vissa romaner, som passar väldigt bra i ljudformat. Då kanske man istället väljer att lyssna på en podd i ämnet.
Pelle Andersson som är vd för Ordfronts förlag varnar för att fackboken kommer att ha svårt att leva vidare i vårt digitaliserade samhälle. Man kan göra poddar, som är lättillgängliga och mer lättsmälta än böckerna de tar upp, om allt. Pelle Andersson har dock en lösning på en del av problemet:
”Ge biblioteken några hundra miljoner så skulle det lösas på fem sekunder. De skulle köpa in fler böcker, rekrytera mer personal, kunna ha längre öppettider. Det är en fantastisk inrättning som inte utnyttjas. Böckerna är gratis för folk, förlagen får betalt. Det är ju det absolut enklaste sättet”.
Som bibliotekarie kan jag ju inte annat än att hålla med till viss del, även om det kanske finns en del detaljer som behöver diskuteras. Till exempel hur olika våra förutsättningar är på våra folkbibliotek idag, bevarandeuppdrag, platsbrist mm. Jag håller helt med om att det på våra bibliotek finns så mycket fin sakprosa som bara väntar på att lånas ut och läsas redan idag. Jag kan tycka att det är lite sorgligt när vi köper in till exempel fina biografier, konstböcker och mycket annat som inte rör på sig alls.
Cecilia Düringer som är programledare för podden P3 Historia, menar att om det slutas skrivas biografier och böcker om historia så blir det heller inga poddar i ämnen.
Mattis Bergwall som driver den prisade Krigshistoriepodden, skriver egna fackböcker och som är aktuell med SVT-serien Krigsmaskinen Sverige menar att det nog skulle gå bra även utan en mängd nya exempelvis historieböcker. Bergwall anser att det har skrivits så otroligt många bra historieböcker redan att poddarna skulle klara sig med det material som finns tillgängligt, och att det inte alltid är det senast skrivna som är bäst.
Här funderade jag lite om det där med att historien ibland behöver kompletteras så att den bättre stämmer överens med vad som verkligen har hänt? Mycket av det som redan skrivits stämmer ju fakiskt inte alltid. En del av det som når oss i böcker och annan media har ju alltid en avsändare. Kanske det ändå behöver kompletteras med nytt för att få tydligare bilder av vad som hänt historiskt, och varför.
Det var många fler röster som kom till tals i den här mycket intressanta artikeln om fackbokens död av Ellinor Skagegård, och det här är ett ämne jag gärna gräver djupare i och diskuterar vid något annat tillfälle. Till sist så vill jag verkligen tipsa om att kolla in fackavdelningen på de bibliotek du besöker. De kan vara en riktig skattkista!
Bild: Pexels
