Kulturkollo konfererar Jo Nesbøs Harry Hole

I slutet av mars hade tv-serien Jo Nesbøs Harry Hole premiär på Netflix. En serie som baseras på Djävulsstjärnan, den femte boken i serien om den norske kommissarien och det är Jo Nesbø själv som skrivit manus. I rollerna syns en rad framstående skådespelare, bland annat Tobias Santelmann som Hole och Joel Kinnaman som hans nemesis Tom Waaler. Idag konfererar vi serien och som alltid utfärdas en rejäl spoilervarning, då vi pratar om allt möjligt som händer i serien inklusive viktiga detaljer.

Linda: Jag gillar ju böckerna om Harry Hole och även om Tobias Santelmann kanske inte liknar bokens Hole så mycket tycker jag att han funkar fint i rollen. Lite lagom bitter och nedsupen, men också fylld med en hel del värme. Dessutom lyckas han vara både ruskigt otrevlig och sympatisk samtidigt. Vad tycker ni om hur seriens huvudperson tolkas av Santelmann?

Ulrica: Jag har bara läst en bok om Harry Hole och det var för väldigt länge sedan, så jag hade inget minne av hur karaktären beskrevs och heller inga förutfattade meningar utan tyckte att Tobias Santelmann gjorde ett riktigt bra jobb.

Annette: Jag håller med. Jag har inte heller läst särskilt många Harry Hole och gillade absolut Santelmanns tolkning. Jag var lite tveksam innan jag började titta, men köpte sedan karaktären med en gång.

Linda: Över huvud taget är rollistan helt klart imponerande. Mest tyckte jag kanske om att få återse Anders Baasmo från Berit – en bättre man som Holes chef Bjarne och så tyckte jag att Simon J. Berger gjorde en fin rollprestation som Martin Amanov. Hade ni några favoriter?

Ulrica: Ja, jag håller med. Mycket bra rollista. Jag tyckte att det var lite kul att Henriette Steenstrup, som spelade Pörni, dök upp i en biroll.

Annette: Instämmer igen. Bra rollista, och väldigt roligt med Henriette Steenstrup!

Hanna: Simon J Berger är alltid en favorit! Tyckte han gjorde sig bra i rollen. Han är ju som bäst när han spelar roller från förr och en tillbakablick till 1999 var därför mycket välkommet. Jag tyckte också om Tobias Santelmann som Harry Hole. Jag minns dock inte mycket från böckerna, då jag bara läst en och det var väldigt längesedan. Däremot var jag lite tveksam till det ohämmade blandade av norska och svenska skådisar. Kan en svensk verkligen skriva för Aftenposten? Om ja, borde hon väl också prata norska?

Linda: Att den svenska journalisten var med kändes verkligen krystat! Om jag hade varit norsk skulle jag nog irriterat mig på flera svenska roller, men framför allt den. Det var å andra sidan den enda rollprestationen som kändes sådär. Förutom karaktärerna gillade jag också miljön, men jag har förstått att den inte är för alla. Oslo som mörk och sliten gangsterstad kändes först lite väl överdrivet, men jag började gilla den extrema miljön ju mer jag såg av serien. Det är ju inte realistiskt alls, men väldigt snyggt. De kritiker som inte gillar serien menar dock att miljöbeskrivningarna är för parodiska. Jag kan hålla med om att mycket inklusive miljön var på gränsen till parodisk, men fastnade helt efter ett par avsnitt. Däremot mådde jag väldigt illa av det ibland väl våldsamma innehållet.

Hanna: Definitivt parodiska, tycker jag. Norsk TV har utvecklats sedan 90-talet då alla serier jag såg då kändes spelade och överdrivna (titta där, en skådespelare som spelar uteliggare!), men även om inte den här serien alls är som forna fruktansvärt dåliga deckare från Norge, är just dessa scener en påminnelse om hur dåligt det än gång varit. Jag klarade knappt av det. Jag gillar deckare som har någon form av verklighetskänsla (behöver inte vara verklighetstroget, men jag ska vaggas in i en illusion om att det skulle kunna hända på riktigt). Seriemord med religiösa motiv känns så oerhört 90-tal och jag var inte alls imponerad av den biten. Mer intressant med en polis som är kriminell.

Ulrica: Jag kanske inte fattar parodin för jag tyckte att det var ganska uppfriskande att se ett Oslo som var så där mörkt, ruffigt och tvärtemot det Oslo jag själv har upplevt. Däremot håller jag med om att själva storyn med religiösa seriemord och hemliga sällskap kändes lite ”gjort”. Jag hade också svårt för att det var så våldsamt och blodigt – detta är inte riktigt den typ av serie jag brukar kolla på. Men spännande var det trots allt och jag fastnade ändå.

Annette: Jag håller med Ulrica om att jag gillade Oslo som mörkt och ruffigt, även om det inte alls kändes som Oslo egentligen. Jag tycker det är snyggt gjort även om allt kanske är skruvat ett halvt varv och kändes lite som en fiktiv stad. Det var en del riktigt våldsamma scener, som jag hade svårt för att titta på men i stort så gillade jag ändå serien. Jag fick av olika anledningar börja om några gånger så ett tag trodde jag att jag skulle skippa den helt, men när jag sedan fick möjlighet att titta i lugn och ro så fastnade jag ganska snabbt.

Hanna: Som helhet kan jag säga att det var spännande, men både alkoholiserad huvudperson och religiösa ritualmord kändes lite väl stereotypt. Dessutom så mycket blod? Jag behövde inte se kvinnan som sköts på banken för fem år sedan så många gånger. Dessutom kommer jag sent att glömma den uteblivna sexscenen på den sunkiga toaletten eller för den delen hiss-scenen. Det var kanske inte helt min serie, inser jag.

Linda: Jag var lite överraskad över att jag köpte både miljön och kanske ännu mer det våldsamma innehållet, då jag brukar ha väldigt svårt för överdrivet våld. Den scenen som fastnat mest i mitt minne är när vi får se innehållet i vattensängen. Då skrek jag högt innan det ens var klart vad som fanns i den.