Åsa Linderborg inleder (innan hon inleder) med att fråga om det är klassamhället som ska begravas idag, jag tror att hon syftar på blomarrangemangen på scen. Jag håller med om hennes ”I wish” och sen är det dags för ett fullsatt seminarium på temat Skrivande och klass där Linderborg modererar ett samtal med Annelie Jordahl (aktuell med Orm med två huvuden), Eric Rosén (aktuell med Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjorde) och Ingvild H. Rishøi (aktuell med Vinternoveller).
Ingvild H. Rishøi läser en bit ur Vinternoveller och jag inser att jag behöver läsa hela boken ungefär nu.
Ingvild H. Rishøi menar att hon inte har en plan om ett budskap när hon skriver, och att hon därför länge värjde sig när kritiker och läsare sa att hennes Vinternoveller handlade om klass. Efter ett tag kunde hon själv också se det och hon menar att det i efterhand inte känns konstigt då hon länge intresserat sig för klass och vad fattigdom gör med människor.
Eric Rosén menar att Ingvild H. Rishøis noveller är ovanliga just för att de beskriver fattiga, mångfasetterade människor. Annelie Jordahl tar upp hur brist på pengar tar över allt, man kan inte tänka på annat och handla. Hon menar att Vinternoveller är insiktsfull, särskilt som Ingvild H Rishøi inte har egen erfarenhet av fattigdom. Man måste ha skådespelartalang för att kunna leva sig in i det man inte har egen erfarenhet.
Samtalet rörde sig också kring hur man skriver och inte skriver om människor som är i livet, eller hur man undgår att omgivningen ska tro att man skriver om en verklig människa när det är en påhittad karaktär som tar form.
Den kvardröjande känslan efter seminariet är vetskapen om hur komplicerad det här med klasstillhörighet är och hur mycket det påverkar oss alla än idag trots att vi inte pratar särskilt mycket om det.
