Jag vet att Berlin är mer än andra världskriget, men efter att ha varit där i våras och inte riktigt fallit för staden, blir det mot historien jag lutar mig. Och historien i det här fallet stavas Hitler.
När filmen Undergången hade premiär 2004 kritiserades den för att visa en för mänsklig bild av Hitler. Tänk om människor började sympatisera med honom och började gilla honom? Jag förstå inte rädslan. Visst ger filmen en mer komplex bild av den tyske diktatorn än vi brukar få, kanske kan man kalla porträttet mänskligt, men knappast glorifierande. Den som blir nazist idag lär inte bli det för att hen sätt en tysk film om Hitlers sista dagar i livet, instängd i sin bunker i Berlin. Detta trots att filmen inte fokuserar på det hemska Hitler gjorde, utan mer på hans person och hur det tyska rikets undergång blir hans egen. Bruno Ganz är lysande i rollen som Hitler och visar att även grymma personer kan vara sårbara.