Kategorier
Romankoll

Berättelser om grannar

Linda
Jag är rätt dålig på det här med grannar. Visst hälsar jag och visst har det hänt att jag umgåtts med grannar, där vi bodde förut umgicks vi i alla fall med de som bodde i huset mitt över, men jag har svårt för krystat kallprat. Det är klart att många jag bott granne med varit trevliga, men det finns också sådana som jag bara råkat bo nära, men egentligen inte har något gemensamt med alls. Vi bor nära en gata full av nybyggda hus, där grillfesterna är många och jag är så glad att vi inte bor där. Påtvingad social samvaro är inte min grej.

Däremot tycker jag mycket om böcker som utspelar sig i hus av olika slag, där vi får lära känna olika sorters grannar. I dagarna läste jag ut The House of new beginnings av Lucy Diamond, som snart ges ut på svenska med titeln En sommar i Brighton, där huvudpersonerna bor i samma hus nära stranden. De är grannar, men blir snart också vänner.

En annan charmig bok om grannar, som troligen aldrig hade träffats om de inte bott i samma hus är When we were watching Downton Abbey av Wendy Wax. Kanske krävs det att man, som jag, älskar Downton Abbey för att man ska uppskatta berättelsen om hur några grannar startar en tv-klubb där de gemensamt tittar på Downton Abbey. Själv tyckte jag att den var riktigt underhållande.

I The Woman next door av Yewande Omotoso får vi träffa två äldre sydafrikanska damer som är allt annat än goda grannar. Den ena bor nämligen i den andra kvinnans drömhus och det leder självklart till avundsjuka. Skildringen av deras minst sagt komplexa relation är väldigt bra. Det är dock inte bara en bok om grannar, utan också en skildring av det komplexa samhälle som Sydafrika är. Jag hoppas att något förlag kommer att ge ut den på svenska.

När Quebec drabbas av en isstorm 1988 lär grannarna i ett hus känna varandra bättre och en pojke gör allt för att hans föräldrar inte ska skiljas. Boken heter Fiskar ändrar riktning i kallt vatten och är skriven av Pierre Szalowski. Det är en av de charmigaste grannskildringar jag läst.

Med dessa böcker om grannar avslutar vi vår grannvecka. Imorgon är det som vanligt dags för något helt annat. Ett tema som både är väldigt aktuellt, men också väldigt gammalt.

 

 

Photo by Breno Assis on Unsplash

Kategorier
Kulturkoll

Och där står grannen!

Det är något visst det där med grannar i TV-serier. De finns liksom där för att sätta fart på berättelsen och tillföra energi, ifrågasätta huvudpersonernas val eller bara reflektera över handlingen. Grannen på balkongen i Beck-filmerna är en klassisk granne och min favoritgranne Kramer dyker ständigt upp som gubben i lådan hos Seinfeldt. Ingen kan göra entré som han!

En nyinflyttad granne kan förstås också tillföra romantik och mystik i grannskapet och det är ju precis det som händer på Wisteria Lane. Tänk som jag följde Desperate Housewives då de första åren, då innan det helt spårade ur med grannsämjan. I Liane Moriartys Stora små lögner är det grannarna Madeline och Celeste som får en ny granne, Jane och dynamiken i det lilla sömniga samhället förändras. Jag har fortfarande inte sett TV-serien som utspelar sig i Monterey, Kalifornien  men boken, den har jag läst.

Pratar man grannar på TV så går det ju inte att glömma bort Ove i Solsidan – den där grannen som bara är så förfärligt jobbig att man nästan, bara nästan älskar honom. Vad gör man egentligen när man får oväntat besök, mer än gilla läget och kanske sätter på kaffe? Ännu en granntyp alltså, har jag missat några typiska “grannkategorier”? Har ni fler förslag?

Kategorier
Romankoll

Träskkungen är ingen god granne

helena-top

Nackdelen med våra teman är att vi sällan är helt enade i vilka tema som ska synas här på Kulturkollo (ni vet the downside med demokrati), men fördelen är att vi är i stort sett helt fria att tolka dem som vi vill. Idag trycker jag på det senare. Den enda (något svaga) kopplingen mellan tema och inlägg är bristen på goda grannar. Jag har nämligen läst Träskkungen av Karen Dionne.

Helena lever ett rofyllt småstadsliv med man och två döttrar i Michigan. Nyheten om en förrymd fånge slår dock brutalt sönder Helenas stillsamma tillvaro. Mannen, som kallas Träskkungen av pressen, är nämligen Helenas far. En far som hon hållit hemlig för såväl man som barn. Ingen i hennes omgivning vet att hon har bytt namn, hårfärg och på alla vis försökt dölja varifrån hon kommer. I ett ögonblick färdas hon tillbaka femton år i tiden – till minnena från sin barndom. Hon förstår också snart att hennes familj är i fara och att hon är den enda som kan hitta fadern i de vidsträckta träskmarkerna. Hon är den enda som kan matcha faderns kunskap om landskapet och överlevnadsstrategier.

Kategorier
Barnbokskoll

Bullerbyn, och Bråkmakargatan, och…

carolina-top

När jag inför kollotemat den här veckan hade suttit en stund och funderat över vilka goda grannar jag ville skriva om så hade ett antal namn poppat upp i mitt huvud som – insåg jag – alla hade ett gemensamt: de var påhittade av Astrid Lindgren. Det är inte klokt vad det kryllar av goda grannar i hennes böcker! Klart det finns en eller annan argsint skomakare eller så, men oftast: trevliga grannar med tillhörande barn i lämplig ålder. Ofta med trädgård som angränsar, och med ett lämpligt hål i häcken eller staketet som de lämpliga barnen kan krypa igenom när det ska lekas, eller när det ska smygas ut i natten för diverse bus:

  • Kalle Blomkvist (ja, mästerdetektiven) har Eva-Lotta i trädgården intill. Det tycker han är alldeles förträffligt, och ett bra konkurrensmedel mot Anders, den tredje vita rosen som ju bor inne i stan.
  • Och i huset intill Madickens Junibacken bor Abbe. Abbe, som klär ut sig till spöke och skrämmer Madicken så att Alva blir arg, Abbe som får lunginflammation och nästan dör, Abbe som bakar världens godaste kringlor. Sedan har Abbe förstås ett par föräldrar, men den Gode Grannen är det han som är.
  • Riktigt, riktigt goda grannar får familjen Melkerson när de kommer till sitt hyrda sommarhus på Saltkråkan. Familjen Grankvist har barn i lämpliga åldrar, båtar, hund, matvaror och allmän trygghet. Och så kommer de med flyttgröt första kvällen.
  • Och så har vi välkammade och väluppfostrade Tommy och Annika som får en granne som är ett barn i lämplig ålder hela hon. Rik är hon, stark så att hon kan bära en häst är hon, uppkäftig är hon, och väldigt, väldigt berömd.
  • Ronja och Birk är väldigt mycket grannar. De har inte bara angränsande trädgårdar (eller, nja…) – de bor till och med i två halvor av samma ”hus”. Bara ett litet helvetesgap i mellan. Fast deras föräldrar, eller i alla fall papporna, anser nog att ”god granne” är helt fel benämning på arrangemanget.
  • Barnen på Bråkmakargatan har också en god granne: tant Berg. Fast hon har förstås inga barn i lämplig ålder att leka med. Men hon är ändå trevlig på många sätt.
  • Karlsson på taket…. tja, han kan väl också få vara med? Granne är han ju, det kan väl ingen förneka, när han har sitt lilla hus på taket till hyreshuset där Lillebror bor med sin familj? Fast god… han är ganska ohyfsad, det är han. Men rolig. Och Lillebrors bästa vän. Och lagom tjock, i sina bästa år och allt det där.
  • Och, ja, så har vi då Bullerbyn. Det är Bullerbyn som är uttrycket goda grannar, goda grannar made flesh, liksom. Med barn i lämpliga åldrar, syrener, hål i häckar, idylliska idyllfester, ständigt solsken, lortiga lyckliga ungar som aldrig någonsin är utan lekkompisar. Ja, ni vet.

Jag växte upp med alla de här grannarna och deras barn eftersom Lindgrens böcker var en viktig del av min barndom. Sedan blev jag vuxen, och med tiden allt mer cynisk och bitter eftersom verkligheten envisades med att vara så olik den värld fylld av syrenbersåer och barfotalekande jag fått mig till livs hos Astrid Lindgren. När jag sen så småningom själv tillsammans med oäkte maken köpte ett litet hus i en liten by på landet så väntade jag mig faktiskt ingen idyll alls. Men fatta detta: i denna lilla by bodde vi samtidigt tre barnfamiljer, med angränsande trädgårdar samt barn i väldigt lämpliga åldrar, födda samma år till och med. Gissa om det har lekts i denna by? (och görs fortfarande, även om de nu kallar det något annat, och själva tycker att de är vuxna) Tänk att verkligheten ibland kan bli som i böckerna, tänk: vi fick faktiskt på riktigt bo i en Bullerby!

 

Bild:  av Ilon Wikland, ur Jul i Bullerbyn av Astrid Lindgren

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Veckoutmaning: Bra och dåliga grannar

Linda
I veckan skriver vi om grannar på Kulturkollo. Fantastiska, trevliga grannar och sådana som gärna får flytta. I veckans utmaning vill jag att du presenterar en granne du väldigt gärna skulle vilja ha och en som du helst vill bo väldigt långt ifrån.

Själv hade jag gärna småpratat med någon trevlig författare som kulturkollofavoriterna Mhairi McFarlane och Kim Thúy, eller en fiktiv figur som Meredith Grey i Grey’s Anatomy. Däremot hade jag gärna sluppit vara i närheten av Robert Gustavsson (så sjukt intensiv och plump) och Newman i Seinfeld.

Vem är din favoritgranne? Vem slipper du helst småprata med vid brevlådan?

Svara i din blogg, på sociala medier eller varför inte i en kommentar till inlägget. För att vi ska kunna se ditt alster behöver du lämna en länk i en kommentar nedan och/eller tagga @kulturkollo Tagga också gärna veckans tema #godagrannar

 

 

Photo by Breno Assis on Unsplash

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Mina bästa nordiska grannar

linje-ulrica

Jag vidgar begreppet grannar lite och tar det här tillfället att tipsa om mina favoritförfattare från några av våra grannländer. Jag har flera favoritförfattare från Norge, Danmark, Finland och Island – och för några år sedan utforskade jag även författarskap från Grönland, Färöarna och Åland när jag övertog en nordisk läsutmaning från en annan bloggare där vi var ett stort gäng som läste oss genom norden under några månader.

Men denna gång nöjer jag mig med att tipsa om några författarskap från Norge, Danmark och Finland.

Jag börjar med Finland tror jag. Där har jag en storfavorit som jag tror att många känner till och kanske har läst någonting av. Trots detta vill jag ändå slå ett slag för Kjell Westös romaner så att ännu fler upptäcker honom. Han är en riktigt god berättare och skriver lågmälda men starka romaner med motiv ur Helsingfors och Finlands 1900-talshistoria. Hans böcker innehåller också intressanta och komplexa karaktärer. Hans senaste roman Den svavelgula himlen var en av de bästa jag läste förra året och jag rekommenderar den fortfarande till höger och vänster, men Hägring 38 och Vådan av att vara Skrake tillhör också favoriterna.

Kategorier
Kulturkoll

Goda grannar (och de du helst vill undvika)

Linda
Ny vecka och nytt tema på Kulturkollo. Ett tema där vi undersöker konceptet grannar. Fantastiska grannar och lite mer irriterande sådana. Nu är jag rätt asocial och tycker att de flesta grannar är rätt jobbiga, men det finns lysande undantag och en riktigt bra granne är verkligen guld värd.

Många tv-serier handlar om (mer eller mindre bra) grannar. Jag tänker till exempel på (snart) klassikern Melrose Place, där karaktärerna bor i ett litet bostadsområde runt en pool. Vissa av dem hade jag absolut kunnat tänka mig att bo bredvid, men de flesta är verkligen mer eller mindre galna.

I serien Vänner är visserligen caféet The Central Perk en central mötesplats, men flera av karaktärerna bor också i samma hus. Hade jag velat bo där också? Tja, kanske det. Jag blir i alla fall inte helt avskräckt.

Så finns det grannar som faktiskt bor i samma hus, som t.ex. i Downton Abbey. De rika på de övre våningarna och tjänstefolket längre ner. Generationsboende i all ära, men jag hade ALDRIG velat bo där. Varken som en del av familjen, eller som en del av stabet. För många människor på allt för liten yta för min smak.

Inte heller hade jag fixat att bo på en färja, som många gör i den svenska långköraren Rederiet. Jo, jag vet att de bara arbetade där, men det kändes som att de bodde till havs. Usch för ett sådant liv.

Sedan går det självklart inte att bortse ifrån andra svenska klassiker, som serien som delar namn med veckans tema, Goda grannar. En ärligt talat ganska kass serie om några riktigt udda typer som också råkar vara grannar. Serien finns på Svt:s Öppet arkiv om ni skulle sakna dem. Jag klarar mig utan.

En riktig långkörare är Neighbours från Australien, som jag följde under några år på 90-talet när Jason Donovan och Kylie Minougue var med. Serien som sänts sedan 1985 handlar om invånarna på Ramsey Street i en fiktiv förort. En ganska trevlig gata där problemen är förhållandevis små.

Som vanligt försöker vi under veckan bjuda på olika sorters inlägg om olika sorters grannar och  tänjer också på begreppet grannar och vänder oss till våra grannländer.

En trevlig vecka önskar jag er!

 

Photo by Breno Assis on Unsplash