Kategorier
Romankoll

Passion är lidande

Lotta

Nu för tiden ses passion som något positivt och säger någon att du är passionerad är det en komplimang. Men vad är det som är så himla bra med att vara passionerad? Egentligen?

Ordet passion kommer från latinets patio som betyder lida. Passion är alltså i grunden lidande. Inte så himla positivt. Och ändå sätter vi likhetstecken mellan passion och lycka. Vi vill ha en passionerad relation, ett jobb vi känner passion för och vara så där härligt passionerade och drivna och brinna för olika saker. Men vet ni vad som händer med saker som brinner? DE BLIR TILL KOL OCH ASKA! Lidande, kol, aska och utbrändhet. Vad är det för positivt med det? Glöd lite lagom istället.

Kategorier
Evenemangskoll

Ett pris som gör mig kluven

Linda

Trots att Baileys Women’s Prize for Fiction är ett av Storbritanniens mest prestigefyllda litteraturpriser är det ett ganska kontroversiellt sådant. Till exempel har författaren A S Byatt kallat det för ett sexistiskt pris. Frågan är om det är mer sexistiskt med ett pris som erkänner att det endast ges till ett kön, än andra som på pappret är öppet för alla, men i praktiken främst ges till män. Samtidigt har Byatt en stor poäng, visst är det dumt att lägga så stor vikt vid kön. Synd att det är så vanligt.

På många sätt är Baileys Women’s Prize for Fiction mitt litterära favoritpris, men samtidigt skaver det lite. Ska det verkligen behövas ett separat pris för att kvinnors litterära verk ska få den uppmärksamhet de förtjänar? Tyvärr blir svaret ja och det är därför jag aldrig missar att kika lite extra på vinnarna och inte de långa och korta listorna, till just Baileys Women’s Prize for Fiction. Kärt barn har många namn förresten, för mig kommer det ta ett bra tag att sluta kalla det Orange Prize for Fiction.

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v. 15

Veckans recensionsinlägg bjuder en blandad kompott. Överst i listan kommer ett gäng påskekrim och sedan är det som alltid en bredd på läsningen. Alltifrån Austen via en klassiker från Kenya till “vikingfantasy”. Klicka på titlarna så kommer ni direkt till våra texter!

Jakthundarna, Jörn Lier Horst (Lotta)

Alla kan se dig, Anna Jansson (Anna)

Sonen, Jo Nesbö (Lotta)

Kvinnan på tåget, Paula Hawkins (Anna)

Kvinnan på tåget, Paula Hawkins (Linda)

Half the World, Joe Abercrombie (Carolina)

Store bror, Lionel Shriver (Lotta)

Något så vackert, Christina Bergil (Helena)

Edies dagbok: Kyssar i Paris, Sarra Manning (Helena)

Lady Susan, Jane Austen (Carolina)

Stiftelsen och imperiet, Isaac Asimov (Carolina)

Floden mellan bergen, Ngugi Wa Thiong’o (Helena)

Linjen, Elise Karlsson (Lyran)

 

Kategorier
Kulturkoll

“Det är komplicerat”

Lotta
Romantiska och perfekta kärlekspar i all ära. Det är väl fint och bra, fast förfärligt tråkigt och händelselöst. De par som fascinerar mest är de där dysfunktionella paren som är så uppenbart fel för varandra på alla sätt och vis, men tillsammans blir de helt rätt. De förtjänar varandra som det brukar heta.

Här är min topplista med några väl valda favoriter som om de hade Facebook skulle ha valt relationsstatus “Det är komplicerat”.

Kategorier
Romankoll Ungdomsbokskoll

Döden och litteraturen

helena-top

[quote]Problemet är, vem skulle någonsin kunna vikariera för mig? Vem skulle kunna träda in i mitt ställe medan jag vilade upp mig på något sådant där standardsemesterställe av typisk rekreationsortskaraktär, antingen det nu är tropisk- eller skidresevarianten? Svaret måste givetvis bli att ingen skulle det, vilket har tvingat mig att fatta ett medvetet, noga övervägt beslut – att låta distraktionen bli min semester.[/quote]

Kan döden berätta en historia? I Markus Zusaks Boktjuven är Döden inte bara högst närvarande utan också berättare av historien om den nioåriga Liesel som bor hos en fosterfamilj då hennes familj tagits till ett koncentrationsläger och hennes lillebror dödats. Liesel är boktjuven, som tar böcker från nazisternas bokbål och från borgmästarens bibliotek och delar historierna med den judiske man som gömmer sig i hennes källare. Det är en originellt berättarperspektiv där Döden tar hjälp av färger för att beskriva det den ser och upplever. Döden som utan samvete och känslor tar människor till sig men som inte står ut med att titta på de kvarlämnade människorna, överlevarna:

[quote]jag bevittnar dem som har lämnats kvar, just när de faller samman bland pusselbitarna av insikt, förtvivlan och häpnad. De har punkterade hjärtan. De har sargade lungor.[/quote]

Döden är ett jobbigt ämne som författare genom alla tider har försökt att bearbeta. Inte minst 1600-talets poeter som vältrade sig i livets förgänglighet och tyngden av den insikten nästan begränsade livet. Jag känner mig ibland som en sådan. En sextonhundratalspoet som grämer mig över att allt en dag ska ta slut. “Men går den att bemästra?”, kan man fråga sig. Detta handlar bland annat Mary Shelleys Frankenstein eller den moderne Prometheus från 1818. Shelley som lär ha inspirerats av litteratursamtal med sin make Percy Bysshe Shelley och med Lord Byron och som blev en del av den period som vi idag kallar romantiken (som var en motreaktion mot Upplysningens vetenskapliga skrifter). Romanen väcker också frågor om människan verkligen bör försöka bemästra naturen, i detta fall liv och död. Frankensteins monster har sedan dess blivit odödlig då den omskrivits och filmatiserats flertalet gånger.

Kategorier
Romankoll

“Det där kan jag inte alls hålla med dig om.”

carolina-top

När jag är med på bokcirkel så gillar jag alltihop: att träffa folk jag tycker om, att äta god mat eller fina kakor, att få höra vad de andra i cirkeln läser just nu, diskutera boken vi allihop (eller, nja, förhoppningsvis…) har läst, avhandlandet av övriga viktiga saker i medlemmarnas liv… Men den allra bästa stunden för mig är när vi tillsammans ska bestämma oss för vilken bok vi ska läsa till nästa gång. Även om vi bara bestämmer oss för en enda bok, så innebär nästa-bok-diskussionen att jag får mängder av tips på bra böcker jag vill läsa någon annan gång.

Det är klart att det går att välja precis vilken bok som helst att läsa tillsammans i en bokcirkel – tänk så trist om det fanns regler och krav för sånt? Men det är ändå så att det är vissa böcker som passar bättre än andra.

En bok som alla är rörande överens om hur den var att läsa – den är faktiskt rätt tråkig att cirkla om. Även om alla tycker att det är en väldigt bra bok. Nä, de bästa bokcirkelböckerna är de som skapar diskussion.

Kategorier
Kulturkoll Lyrikkoll Romankoll

Fanny listar eländes elände

helena-top

Ja ni vet – sådana där böcker som är fyllda till bredden med eländes elände, men som ändå är så himla bra. Vill du läsa mer om boken så klicka dig vidare på respektive titel.

Ångest av Pär Lagerkvist: Andra sextonåringar fyllda med tonårsångest fann kanske Morrissey. Eller Kent. Jag fann Lagerkvist. Mer kött och blod och drypande ångest får knappast plats med mellan två pärmar. 

Vägen av Cormac McCarthyBoken handlar om kärleken mellan far och son och deras resa genom ett apokalyptiskt land. Det är svart. Det är tungt. Det är vemod. Men också kärleksfullt. Och ibland nästan hoppfullt.

Älskade av Toni Morrison: I Älskade förenar Morrison realism med övernaturliga inslag, men det är en historia som trots detta upplevs som trovärdig och kryper därför in under skinnet på läsaren. Historien om Sethe, Denver och Älskade är såväl tragisk som fängslande.

Vi kom över havet av Julie Otsuka: En kollektiv berättelse (utan ett berättar-jag) som skildrar de japanska kvinnorna, s.k. postorderbrudar, som under mellankrigstiden valde att lämna sitt hemland för att bosätta sig i Kalifornien. En liten bok som rymmer stor smärta.

Mississippi av Hillary Jordan: Boken som har hela sex berättarröster skildrar en gripande historia om fanatism, rasism och ”traditionens förkrossande makt” i den amerikanska södern mot slutet av andra världskriget. 

Glasslottet av Jeanette WallsDet är en förfärlig och emellanåt alldeles underbar historia som Walls berättar i sin självbiografiska bok. En bok som borde få lite extra uppmärksamhet. 

Han bara slog och slog av Éléonore MercierUnder sjutton år skriver Mercier ner den första meningen i varje samtal som hon tar emot som telefonist på en kvinnojour. Eländes elände är bara förnamnet. 

Våld – En historia om kärlek av Joyce Carol Oates: Våld är en kort, intensiv och omskakande berättelse. Du håller andan boken igenom och kommer troligen att ge dig ärr i lässjälen. En käftsmäll som känns länge.

Vi måste tala om Kevin av Lionel Shriver: I form av en brevroman ger Shriver röst åt den osympatiska och förbittrade Eva Khatchadourian, vars son har utfört en skolmassaker. En omskakande bok som väcker frågor kring utanförskap, ansvar och skuld.

Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson: Fortsättningen på Nilsson debutroman Hon går genom tavlan ut ur bliden. Det är få förunnat som kan beskriva psykisk ohälsa som Johanna Nilsson kan (och Lagerkvist).

Bild: “Dystopia” av Noah Bolton (CC BY-NC-ND 2.0)