Kategorier
Barnbokskoll Lyrikkoll

Min syster är ett spöke och andra dikter

Jag läser väldigt sällan lyrik, egentligen är det bara när jag är på jakt efter texter att arbeta med i skolan som jag närmar mig dikter. Senaste årens favorit-favorit är förstås Djur som ingen sett utom vi med text av Ulf Stark och bilder av Linda Bondestam. Tänk att jag lyckades få mitt exemplar signerat på bokmässan 2016! Jag har arbetat med dikterna i alla årskurser 1 – 6 och de är underbara att läsa också för vuxna. Det där att man tar barn på allvar och skriver texter som både barn och vuxna kan trösta sig med, underhållas av och växa tillsammans med är viktiga komponenter när jag  väljer vad jag vill läsa tillsammans med barn.

En sådan bok är Min syster är ett spöke av Lena Sjöberg och jag blev både betagen och drabbad av hennes dikter för barn i mellanåldern. De är vackert illustrerade av författaren och både färgskalan och bildspråket är dämpade och tar upp det sorgsna i texterna. Ensamhet och sorg, utsatthet och en smula hopp är känslorna jag tar med mig efter att ha läst. Rädsla för mörker, oro för att sommarlovet är allt för långt och saknad av en älskad mormor, det är många scenarier som beskrivs i den här boken som barn i mellanåldern kan känna igen sig i och jag är säker på att några av dikterna kommer att finnas med i min undervisning redan under höstterminen.

Även om många av ämnena är tunga och svåra så finns där en uppfinningsrikedom och språkglädje som smittar, det är rimmad vers och ändå känns det aldrig en enda gång som nödrim. För att inte skrämma bort läsare så måste jag påminna mig själv om att trygghet, kärlek och tron på en fin framtid också ryms i den här samlingen. Vad sägs om en sprakande nyårsdikt:

Ring, klocka, ring

och tuta i trumpeter,

för hundar och för ungar,

för stjärnor och raketer.

För år som har passerat

och år som är på gång.

För järnnätter och rimfrost,

för vår och fågelsång.

För alla som ska födas

och för alla som levt klart.

Ge plats för allt det nya

som kommer till oss snart.

I våras firade vi nestorn av rimmad vers – Lennart Hellsing – här på bloggen, han skulle fyllt 100 i år och nästan som en hommage till hans diktning läser jag FOLK av Emma och Lisen Adbåge. Det är ytterligare en fantastiskt fin rimmad lyrikbok för yngre barn där text och bild liksom bara hör ihop, och man nynnar nästan när man läser. Språkglädjen är total. Som tur är så har Britta Persson tonsatt 12 av dikterna och en hel spellista finns att lyssna på. Missa heller inte inte att prenumerera på Youtube-kanalen FOLK där Emma och Lisen Adbåge gjort små musikvideos till de dikter som är tonsatta av Britta Persson. Så himla fint och så självklart att jag skall använda dem i min undervisning! Jag delar in en av dem så att ni ska bli riktigt sugna på att klicka på länken! Missa inte heller att följa folksamlingen på instagram. 

Kategorier
Aktuellt Kulturkoll Lyrikkoll

Rosor är röda, violer är blå…

Det går i vågor, mitt lyrikläsande. Förra året blev det en del då jag utmanade mig att läsa fler diktsamlingar eftersom jag kände att jag saknade det. I år har det i ärlighetens namn inte blivit mer än rim och ramsor av typen “Halsen rapar hjärtat slår: rim för 0-100 år!” av Emma och Lisen Adbåge. Visserligen rasande bra och roligt att upptäcka nya och gamla dikter och verser tillsammans med de små, men det ger ändå inte riktigt samma upplevelse som t ex “Sus” av Agnes Gerner gjorde förra året.

En bok som faktiskt lyckats med konststycket att röra både mig och barnen är dock “Du: dikter för nyfödingar” av Stina Wirsén. Vilke pärla! En stor och maffig bok med 19 korta dikter på ark som alla går att riva ut och hänga på väggen. Även den läste jag förra året och även om den i ärlighetens namn riktar sig till föräldrar så tyckte sonen om att lyssna på när jag läste ur den. Jag valde dock se som handlade om kärlek och inte såriga bröstvårtor t ex..

Kärlek är ju också ett ständigt återkommande tema. Faktum är att den allra första diktsamling jag läste som barn var en röd norpad bok ur mammas bokhylla som hette just Kärleksdikter. Där upptäckte mellanstadie-jag namn som Kristina Lugn, Sandro Key-Åberg och Nils Ferlin. Jag läste Edith Södergran och Karin Boye. Inte visste jag då att jag försansade mig min egen litterära kanon. De dikter som jag skulle komma att jämföra med. Förmodligen förstod jag inte ens hälften men tyckte att det lät vackert. Och det i kombnation med att jag började plöja igenom “The Golden Treasury of english verse” ett par år senare när engelskan kom ikapp gjorde förmodligen mig till den läsare jag sedan blev. Dikter, korta dikter, gärna med ett kärnfullt budskap, en känsla. Det måste ju vara ett av de bästa säten att språkträna på. Dessutom kan en enda liten kort text innehålla så mycket känslor och ge en sådan läsupplevelse. Därför är det ju extra roligt att det verkar satsas på lyrik för unga nu också. Jag tänker inte bara på “Berör och förstör -dikter för unga”, som ju Linda också skriver om utan även på “Min syster är ett spöke och andra dikter” av Lena Sjöberg som släpps i dagarna. Den ser jag verkligen fram emot att läsa. Och kanske att lyrik för yngre även blir min ingång för att hitta tillbaka till min egen lyrikläsning igen.

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll

Kulturkollo recenserar v 47 2018

 

 

Det tar aldrig slut heter veckans tema, men det stämmer ju faktiskt inte: vardagarna denna vecka är snart slut. Om du vill läsa vad vi har recenserat under veckan kan du klicka dig vidare på länkarna nedan, kanske där finns början på en karriär (och förhoppningsvis inte slutet).

Dom som bestämmer av Lisen Adbåge (Linda)

Familjen i huset bredvid av Sally Hepworth (Linda)

Forging the Darksword av Margaret Weis & Tracy Hickman (Carolina)

Gropen av Emma Adbåge (Anna)

Hantverkaren av Sharon Bolton (Helena)

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg (Linda)

Isdrottningen av Mårten Melin (Carolina)

Jag hatar kaniner och blommor och barn av Per Nilsson och Lisen Adbåge (Linda)

Mörkret av Ragnar Jónasson (Anna)

Regn av Anders Holmer (Linda)

Skendöda av Louise Boije af Gennäs (Anna)

Strandcafeet av Lucy Diamond (Helena)

Vaggvisa av Leïla Slimani (Anna)

Kategorier
Barnbokskoll

Dagens kulturkollotips: Högläsning av Lisen Adbåge

Vi läser mycket högt här hemma året runt visserligen, men det är något visst med att ligga på en madrass i sommarstugan och läsa bilderböcker som man släpat med sig i en på toik för tung bokkasse. Två böcker som gått varma hittills i sommar är “Dom som bestämmer” och “Samtidigt som” av Lisen Adbåge. Båda är superfina men väldigt olika. Min Pocket leker mycket med äldre barn och det är oftast de som bestämmer hur saker ska gå till. Fullt så utstuderat som i den här är de oftast inte men jodå, visst händer det att det bestäms både det ena och andra som inte alltid är så snällt. Och denna mamma kan också relatera, både till vuxenlivet, men framför allt till hur det kunde vara att vara barn och liksom få finna sig i att man inte fick vara överallt eller leka vad man ville för att man blev bortskrämd. Här vinner dock de som inte bestämmer tillslut genom att det juär mycket roligare att säga “klart ni får vara med” och leka fler, än att sura och skrämma bort. Svårt spela fotboll själv liksom.

“Samtidigt som” är en filosofisk och sparsmakad berättelse som även passar min 2-åring faktiskt. Hon gillar bilderna och tillsammans pratar vi om allt möjligt som samtidigt händer någon annanstans än där vi är. Det är dessutom fina bilder med hög representation utan att det bli övertydligt. Toppenböcker båda två helt enkelt.

Kategorier
Barnbokskoll Ungdomsbokskoll

Pappor som inte är där

carolina-top

Här satt jag och skulle lite snabbt och lätt skriva ett blogginlägg om barn- och ungdomsböcker där papporna stod i centrum. Jag letade lite i min lista över alla barnböcker jag läst för att komma ihåg några bra pappaböcker. Men vet ni? Nu har det gått några timmar, och jag har skrivit upp så många titlar på böcker som handlar om pappor på något sätt så att jag fullständigt drunknar. Ett blogginlägg? Ett blogginlägg? Pah! Jag skulle kunna skriva en bok i ämnet. En avhandling! Men eftersom jag nu får begränsa mig, så väljer jag att skriva om några böcker där pappan inte är där – om frånvarande pappor: