Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

Sequels och prequels och sånt

linje-ulrica

Jag började inte läsa fantasyböcker förrän ganska sent och jag har framförallt fastnat för barn- och ungdomsfantasy. Det är tack vare en kurs i barn- och ungdomslitteratur som jag läste för att skaffa mig lite bättre kunskaper i ämnet när jag började arbeta mer barnböcker. Så det var förhållandevis sent som jag upptäckte hur mycket bra som ges ut i den här genren för barn och unga. Numera har jag två barn som tycker om att läsa och bli lästa för och de väljer gärna fantasyberättelser av olika slag.

Fantasyböcker har en tendens att ges ut som trilogier (åtminstone de för barn-och ungdomar, för vuxna är det inte ovanligt med mycket längre serie än så). En av de första fantasytrilogierna jag läste var serien om Klanen Otori av Lian Hearn. De tre böckerna Över näktergalens golv, På kudde av gräs och Under lysande måne är en berättelse i en värld som liknar ett historiskt Japan, men som är magisk och spännande. Jag slukade de tre böckerna och kände mig helt nöjd med det. Men så kom det en fjärde bok (Vid hägerns skarpa skri). En som liksom var utöver trilogin och utspelades 16 år efter de andra böckerna, men ändå tillhörde den. Jo, men uppföljare – sequels – var ju inte helt obekant.

[A sequel is a work of literature, film, theatre, television, music or video game that continues the story of, or expands upon, some earlier work. In the common context of a narrative work of fiction, a sequel portrays events set in the same fictional universe as an earlier work, usually chronologically following the events of that work.]

Men när det någon tid senare också dök upp en prequel (Och himmelens vida väv) så var det obekant för mig. På något sätt tänker man ju ändå att författaren har valt att börja en bok när den börjar, och det som hände före det vävs in i berättelsen eller är inte relevant. Så varför en prequel då kan man undra?

[A prequel is a literary, dramatic, or cinematic work whose story precedes that of a previous work, by focusing on events that occur before the original narrative. A prequel is a work that forms part of a backstory to the preceding work.]

Den cyniske kanske tänker att det är ett sätt för författaren att suga ut mer ur en en lyckad bokserie som man från början inte tänkt skriva fler böcker i. Och ja, varför inte om det görs med finess och i samma anda. Då kan det faktiskt fungera och det kan rent utav vara intressant att få lite bakgrundshistoria eller lära känna personer (t.ex. föräldrarna) till huvudpersonerna i “originalböckerna”. Klanen Otori är en riktigt bra serie för övrigt – alla fem böcker – och jag ser fram emot att snart introducera dem för mina barn.

En av de serier jag fick upp ögonen för på ovan nämnda litteraturkurs var Philip Pullmans böcker Den mörka materien (Guldkompassen, Den skarpa eggen och Bärnstenskikaren). Det är berättelsen om flickan Lyra som bor i en värld som till synes inte är helt olik vår, men där människans själ tar form av ett djur, en daemon, som alltid finns vid sin människas sida. När Lyras bästa vän Roger försvinner får hon ge sig ut på ett hisnande äventyr där gränser mellan världar suddas ut och hon får träffa både märkliga vetenskapsmän, pansarbjörnar och häxor. Pullman har skapat en fantastisk värld som jag älskade när jag läste första gången och tyckte nästan lika mycket om när jag läste den för min dotter förra året. Den första boken – Guldkompassen – har filmatiserats också (2007), men tyvärr inte så särskilt lyckat. Däremot är TV-serien vars första säsong finns på HBO riktigt, riktigt fin. Och för inte alltför länge sedan dök det upp en prequel till Den mörka materien. I boken Lyras färd är huvudpersonen bara sex månader gammal, men redan nu vet några människor att hon kommer att ha stor betydelse och de gör allt de kan för att hålla henne trygg och säker. Den här boken har jag inte läst ännu, men den står här hemma i hyllan och väntar.

Jag var väl inte den enda som drog med i Hungerspelen-febern (Hungerspelen, Fatta eld, Revolt)när de böckerna kom. De var så hemska, så spännande och så otroligt bra. Sluk-läsning på högsta nivå. Och nusk har vi som älskade böckerna något att de fram emot – inom kort släpps nämligen Balladen om sångfåglar och ormar och det är – tada! – en prequel till Hungerspelen och den utspelas 64 år innan vi får lära känna Katniss, Gale och Peeta. Här är istället en 18-årig Coriolanus Snow huvudperson och frågan är om vi får en förklaring till hur han blev den kallhjärtade diktatorn som vi känner honom som.

 

 

Men vad kallas då en bok som inte utspelas före eller efter andra böcker i en serie utan samtidigt, men ur en annan persons synvinkel? Jo, det har jag tagit reda på, det kan kallas paraquel eller sidequel – parallellberättelse alltså – inte konstigare än så. Och en helt sprillans ny sådan är på gång i Twilight-serien. Nu är det inte alla som tycker att den serien är av bästa kvalitet, men hur som helst så var den omåttligt populär när den kom 2005 och skapade en vampyr-romantisering utan dess like. Och när sedan filmerna kom skapades olika läger där man höll på antingen Edward eller Jacob som den som Bella till slut skulle välja. Hursomhelst kommer Midnight sun att berätta hela historien ur Edwards perspektiv. Boken skulle egentligen ha kommit mycket tidigare, men runt 2008 när författaren höll på att skriva boken läckte stora delar av manuset ut på näten och hon tappade lusten att avsluta boken. Men nu är den alltså på gång och kommer på engelska i slutet av sommaren. Vad tror du – kommer du att läsa den?

Citat från wikipedia

Kategorier
Barnbokskoll Grafik- och seriekoll Kulturkoll

Om tecknade pansarbjörnar

Men alltså, varför har ingen berättat för mig att Pullmans “Den mörka materian” har blivit seriealbum??? Va? Eller det har ni säkert men varför lyssnade inte jag då? Jag inser att det inte är första gången jag tjatar om Pullmans trilogi men den förtjänar att uppmärksammas och jag är så glad att den har kommit i ropet igen i och med TV-serien som gick i julas. Den skrev jag om då men vad jag tydligen missat var att hela första boken kommit som serie dessutom. Eller ska komma rättare sagt, för del tre släpps i mitten av mars. Jag hoppas verkligen att de följande delarna i trilogin plockas upp också för det här är så himla bra.

Det är den franske författaren och illustratören Stephane Melchior som skapat serien och jag hittar tyvärr väldigt lite information om honom men det gör kanske inte så mycket. Det är slutprodukten som är det viktiga och detta är verkligen ett album som klarar att både förmedla Pullmans historia och samtidigt göra sin egen grej. Lyra ser inte alls ut som jaa tänkt mig men hon ser heller inte ut som hon gör i någon av filmatiseringarna.

Vad Melchior verkligen lyckas med, och på väldigt få sidor, är att förmedla hur viktig Roger är för Lyra trots att de är så totalt olika. Ingen av dem har någon familj och båda söker någon sorts samhörighet. Det samma gäller daimonerna som är lika mycket del av alla människors personlighet som de är någon sorts syskon/bästa vän. En förkroppsligad själ helt enkelt.

Historien gör sig bra som seriealbum och jag tror att man kan uppskatta dem även om man inte läst böckerna. Med det sagt så jo, naturligtvis är det svårt att helt fånga känslan i böckerna. De är trots allt så väldigt omfångsrika. Som nördigt extramaterial för den som inte riktigt får nog så är det här finfint däremot.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll Ungdomsbokskoll

His dark materials

För ungefär 100 år sedan, före bröllop, barn och hus, så läste jag en trilogi böcker som så totalt golvade mig att jag bara kan jämföra det med Harry Potter. Vilket var ungefär i samma veva faktiskt. Jag pratar om Philip Pullmans trilogi “Den mörka materian” som börjar med boken “Guldkompassen”. Jag älskade faktiskt de här böckerna bra mycket mer än Harry Potter i början. Så pass att jag och maken (då pojkvän) bokade en resa till Svalbard till största delen beroende på den. Jag tror att jag hoppades på att träffa isbjörnen Yorrik. Nu blev den resan inställd pga min bösta väns bröllop och sedan har tillfället aldrig uppstått igen, men drömmarna och planerna jag hade i huvudet då är lika tydliga idag som för 10 år sedan.

Nog svamlat om mig. Trilogin är minst lika bra som Harry Potter men har fallit lite i glömska de senaste åren. Första boken filmatiserades och jag minns hur spänd och upprymd jag var när jag följde produktionen. Nicole Kidman som Mrs Coulter? Absolut! Blev det så bra som det hade kunnat bli? Absolut inte. Filmen blev en riktig flopp faktiskt. Därför var det med svag skepsis jag läste för något år sedan att man tänkte göra ett nytt försök. En tv-serie borde dock passa böckerna bättre eftersom de är så detaljrika. Och har ni sett de två första avsnitten? Det var ju helt rätt! För DET HÄR mina damer och herrar, är en filmatisering som lovar mycket.

Sorgligt nog har jag inte handlingen så tydligt i huvudet, men det kommer tillbaka allt eftersom jag tittar. James McAvoy spelar lord Asriel och Ruth Wilson (The Affair) spelar Mrs Coulter. Lyra spalas av Dafne Keen, som av förklarliga själ inte hunnit göra så mycket än. HOn gör det med den äran dock. JAg hoppas verkligen att de tar sig an alla tre böckerna så att det blir ett ordentligt avslut. Än så länge är det så spännande att jag knappt kan vänta en hel vecka mellan avsnitten och känner att det kanske är dags för en omläsning.

Har ni sett? Är ni lite exalterade som jag?

Bildcred

Kategorier
Ungdomsbokskoll

10 böcker små och stora tonåringar inte får missa i vår

carolina-top

Tänk, så många bra ungdomsböcker det finns, och att det dessutom kommer fler hela tiden! Det är ju helt omöjligt att hinna läsa dem alla under sin tonårstid – så himla bra då att går alldeles utmärkt att läsa dem även sen när man råkar gå och bli vuxen? Här är några av vårens alla nya böcker som är tänkta för sisådär 12-19 åringar men som åtminstone den här 50-åringen tänker läsa, med stor glädje!

Finns det björkar i Sarajevo? av Christina Lindström
Författaren till Jack och Hälsningar från havets botten skriver ungdomsbok igen! Stora, stora förväntningar på den här!

Gökungen av Frances Hardinge
Åh, nu blir ännu en av Frances Hardinges böcker översatt till svenska! Tänk om den här är lika bra som Lögnernas träd?

Allt ska brinna av Sofia Nordin

Kategorier
Barnbokskoll Romankoll Ungdomsbokskoll

De fyrfota vännernas verbala förmågor

carolina-top

Jag har funderat mycket över det här med djur som talar. Nej, nu menar jag förstås inte de riktiga djuren (även om vår katt när han fortfarande fanns kvar kunde uttrycka sin åsikt mycket bestämt och precist med ett ”mjeh!” eller skryta långa poem med många verser om vilken duktig jägare han var när han mitt i natten kom insläpandes med något byte han sedan smaskade i sig: ”mjaaaaaoaaaooooaaaaaooooaa….”) Jag tänker förstås på djuren som inte finns på riktigt. De som myllrar i alla barnböcker och som är gulliga eller modiga på film.

Kategorier
Romankoll

Böckernas bok och de längsta dagarna

helena-top

Påskhelgen är en helg som har allt – lugn, godis, fluffiga kycklingar… Men det är också en helg som har sin grund i den mest fantastiska av alla berättelser. Passionsdramat har alla ingredienser som gör en berättelse oförglömlig – odödlig kärlek, svek, djupaste förtvivlan och ett hopp som övervinner allt. Oavsett om man är kristen eller inte så är berättelsen en av de mest klassiska och en av de mest spännande att gå på djupet med.

Jag har “alltid” fascinerats av Jesu Golgatavandring och allt som föregår och följer på den. Som barn såg jag den där tv-serien som visades varje påsk, och sen började jag läsa. Sen dess har jag fortsatt läsa.

Här följer en lista över riktigt bra tolkningar av passionsdramat och Jesu liv, för er som redan läst originalet eller som väljer att lämna bibeln därhän: