Kategorier
Lyrikkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Rymdens vemod

helena-top

Jag har faktiskt redan skrivit om rymden här på Kulturkollo. Flera gånger, men främst den där gången när jag erkände att rymden med dess dystra tomma mörker skrämmer livet ur mig. Intressant värre att det då var jag som initierade det här temat…

När jag insåg detta så blev jag förstås tvungen att utföra viss självanalys. Vad är det som ändå drar i mig? För jag är ju faktiskt inte en av dem som gillar att bli skrämd. Men jag älskar Alien-filmerna, jag håller Battlestar galactica som en av de bästa serier jag sett och jag avgudar utomjordingar som The Doctor i Doctor Who. Det finns något annat där. Och när jag funderade över allt det där insåg jag att det finns en annan del av rymden också, den där ingen behöver höra dig skrika för att det ändå är rätt fint.

Eller fint och fint, men det är lugnt och stillsamt. Som i Solaris till exempel, det är skitläskigt med det övergivna men ändå bekant och vackert med det ödsligt ensamma, det sorgesamma. Och där tror jag vi har det. Det sorgesamma kan jag känna igen och i rymden är det den andra sidan av myntet. Vemod på jorden är sorg och glädje, i rymden verkar det vara sorg och skräck.

Kategorier
Kulturkoll

Allt jag kan om Star Wars har jag lärt mig genom att leka med Lego

linje-ulrica

Vi pratar om rymden den här veckan och det är faktiskt något jag tycker är riktigt trist. Ja, själva rymden i sig är det väl inget större fel på – planeter och stjärnor och sådant. De är helt okej.
Men böcker, film och TV-serier med rymdtema ger mig tråkslag, där är jag team Lotta. Sci fi som litterär genre är nog den som jag är allra minst intresserad av och minst benägen att omvärdera. Så vad sjutton ska jag skriva för inlägg idag. Jag som inte ens har sett Star Wars.

Det är för övrigt något som verkar vara galet provocerade på väldigt många människor:

Har du inte sett Star Wars!?!” 
Men de gamla filmerna i alla fall? Nähä?”

Nej, inte de gamla. Inte se nya. Inte alls.

Nej förresten, nu ljuger jag – jag har sett bitar av filmerna flimra förbi (jag har ju inte bott under en sten), men jag har aldrig satt mig ner och sett en hel film. Nu finns ändå en hel del Star Wars i mitt liv. Det går inte att undkomma med en 6-åring hemma. Så jag kan faktiskt ändå en hel del om Star Wars, men det har jag lärt mig genom att leka med Lego.

Men jag undrar varför så många anser att det är en sådan brist i min uppfostran? Är det en så viktig del av en nutida filmkulturkanon att alla måste ha sett? Jag får också känslan av att man inte bara borde ha sett, man måste också tokhylla. Eller åtminstone tycka att de är lite “kultiga”. Jag funderar på om det finns några andra motsvarande måsten? Vilka andra film-serier bjuds det in in till maraton-tittningar av i studentkorridorsköken? Varför blir ingen lika förvånad om man säger att man inte sett alla Kieślowskis Trois couleurs-filmer?

Bild: Flickr/zerobaek

Kategorier
Kulturkoll

Den obehagliga ångestfyllda rymden

Lotta

Rymden har alltid skrämt mig. Jag kan inte för mitt liv förstå den dröm som många har – att bli astronaut, åka till månen eller iväg till främmande galaxer. När jag var liten var jag rädd för två saker – ryssen och svarta hål. Antingen kommer ryska soldater och invaderar mitt hem, eller så kommer jag att bli uppslukad av ett stort svart hål. Båda sakerna ter sig som tämligen osannolika nu i vuxen ålder, men den där ångesten inför den oändliga rymden den finns kvar.

Min hjärna kan inte riktigt ta in oändligheten. Jag kan inte greppa hur stort allt är och hur liten jorden är (som ju är så FANTASTISKT stor!). Mina kulturella inspel om rymden är därför pinsamt få. Jag kan bara inte med rymdäventyr. Vilket kan tyckas lite konstigt när jag älskar att läsa om andra äventyr, pionjärer, upptäcksresande, människans kamp mot elementen och sig själv. Bara inte i rymden.

Andelen böcker som jag inte läst klart kan man räkna på ena handens fingrar, jag läser i princip alltid ut den bok jag börjar läsa. Men en bok som jag faktiskt inte tog mig igenom är Liftarens guide till galaxen. Jag fattade inget. Och att se rymdfilmer med mig är som att se film med en treåring “Varför gjorde han så där? Vad hände nu? Hur kan det bli så?” Som Interstellar, hallå vem fattar den? Inte jag.

Så nä. Rymden är inte min grej. Men David Bowies Space Oddity är en av de bästa låtar som gjorts, ever, och defintivt den bästa rymdlåten. Rymdångest när den är som bäst.

https://www.youtube.com/watch?v=cYMCLz5PQVw

Kategorier
Kulturkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

När rymdskeppen får säga sitt

carolina-top

Det jag älskar mest med science fiction är – precis som med fantasy – att vad som helst kan hända. Vad som helst, och allting, är möjligt. Teknologi, eller magi, som löser saker, eller komplicerar saker, eller som används som vapen, eller till bekvämligheter. Att allt kan ske i alla tider – tusentals år sedan, nu, tusentals år in i framtiden, eller i en egen tideräkning. Eller i en egen värld. Det finns inga gränser, inte för någonting. Jag älskar det. Och jag älskar när författare eller filmskapare använder sig av detta, överraskar, hittar på omöjligheter… Eller sätter omöjligheter och teknik som inte finns i kombination med det vi vet och känner till och låter det skapa spänning. Så som Ann Leckie och författarparet Amie Kaufman & Jay Kristoff gör när de låter rymdskeppen själva få vara viktiga karaktärer. Artificiell intelligens, avancerad teknologi parade med starka känslor och karaktärsutveckling – det blir grejer det!

Här får en viss Aidan presentera sig själv:

Kategorier
Kulturkoll

En rymdutmaning

helena-top
Veckans tema, Rymden, har både lockat och skrämt i alla tider. Vi skriver i ämnet hela veckan men jag vill gärna veta mer om era rymderfarenheter. Hur ser ditt förhållande till rymden ut och vilket är ditt bästa rymdäventyr? Har du kanske en favoritfilm eller en bok som fått dig att betrakta stjärnorna på ett nytt sätt. Kanske är det en tavla eller ett stycke musik. Kanske bryr du dig inte det minsta lilla om det som finns eller inte finns där ute. Berätta!

Svara i kommentarerna, på egen blogg eller någon helt annanstans, men glöm inte att lämna en länk eller tagga Kulturkollo på sociala medier så vi hittar ditt svar.

Kategorier
Barnbokskoll Kulturkoll

Ut i rymden med en fyraåring

När vi bestämde oss för att ha den här temaveckan om Rymden så tog jag ett litet glädjeskutt inombords och tänkte att det här kommer att bli toppen. Min 4-åring har varit intresserad av rymden ända sedan han började prata och vi såg TV-serien Roboten Rob på TV. Intresset har hållit i sig och vi har besökt observatorier och tittat i teleskop på stjärnorna. I början av terminen körde vi ute på ett stort fält mitt i natten och väckte honom (han sov naturligtvis i bilen, det var ju mitt i natten) och tittade på Perseiderna. Ett stort meteorregn som gjorde att vi såg säkert 20 stjärnfall på den lilla stund vi var ute. Sol- och månförmörkelserna missade vi, men stjärnfallen var tillräckligt för att trigga ett fortsatt intresse hos sonen.

När jag så kom tillbaka till jobbet blev jag naturligtvis ännu gladare då det visade sig att grundsärskolan skulle arbeta med Rymden hela den här terminen, vilket gav mig en ännu större sporre för att leta reda på böcker som på något sätt handlar om Rymden. Det blev den här listan, som jag även använt mig av hemma, och därför tänkte jag att jag kunde passa på att dela med mig av den här ocskå. Den är något redigerad då alla faktaböcker som jag lämnade ut i klasserna inte finns med, men ska vi säga att det här är det bästa av det bästa? Böcker som passar barn mellan 4-12. Slit den med hälsan.

Kategorier
Kulturkoll

Ut i det oändliga

helena-top
Och nu blir det något helt annat, och någon helt annanstans. Den här veckan ska vi färdas dit (nästan) ingen färdats förut förutom i fantasin. Vi drar ut i rymden!

Kanske kommer vi skriva om planeter och varelser som kanske eller kanske inte finns. Troligen kommer vi skriva om oändliga resor och det alldeles okända. Det finns en hel världsrymd där ute att upptäcka!

Bild från Pixabay [CC0]