Ibland, inte ofta men ibland, verkar tiden vara en rak linje, ett snöre att hålla sig i som börjar på en tidsplats och tar slut på en annan. Det är så enkelt när man låter det få kännas så. Men allt oftare tänker jag mig tiden som något annat, något som återkommer och beter sig.
När jag häromveckan läste Elin Boardys roman Tiden är inte än umgicks jag med många sådana tankar. Händelser som sker på platser där liknande, eller i alla fall besläktade händelser ska komma att inträffa. Sånt som känns som allt omkullkastande, men som egentligen redan hänt, kanske om och om igen.
Jag har tittat en del på Doctor who och läst tidsreseböcker av framförallt Connie Willis. Där är det vetenskapen som är viktig, uträknande av tidshopp så att inget viktigt ska förändras. Men det är, vilket blir väldigt tydligt, omöjligt att veta vad som är viktigt. Det är inte alltid de stora händelserna som man tror som är de avgörande punkterna i historien.
Vill du läsa sånt som är riktigt bra och tankeväckande om tid? Då föreslår jag: