Kategorier
Kulturkoll

Vi tar oss upp på land igen …

Linda
Vi har rört oss i och vid havet i veckan som gått och på fotot ovan kan ni se “mitt” hav i Fuengirola. Några avstickare har det blivit för att uppmärksamma att Svetlana Aleksijevitj tilldelades Nobelpriset i litteratur. Något som Helena tippade.

Under veckan har ni kunnat läsa Helenas inlägg om fyrar i litteraturen. Fanny skrev om kärleken till havet och bjöd på en vacker havssång, medan Lotta skrev om ur havet faktiskt skrämmer henne lite. Själv drar jag mig helt klart för att dra ut på någon båttur, efter att ha läst och skrivit om Mats Strandbergs nya bok Färjan. Johanna kom ut som klassikerskeptiker mycket på grund av en bok där havet spelar en central roll. Vår egen konstvetare Carolina skrev om Turner och havet och Anna bjöd in oss till Marstrand. Vi lyckades också gemensamt lista 20 filmer där havet har en roll, samt en bubblare som har premiär i december.

Kategorier
Kulturkoll

Kulturkollo listar havsfilmer

linje-kulturkollo

Havet som huvudperson, jo så kan det se ut. Här listar vi några filmer där havet har stor betydelse, om inte i huvudroll, så i alla fall en rejäl biroll.

Det stora blå (1988) av Luc Besson handlar om dykare och om att kanske känna sig mer hemma i havet än på land.

Titanic (1997) av James Cameron, en klassisk kärlekshistoria på en båt i ett hav och sedan under ytan.

Den lilla sjöjungfrun (1989) av Ron Clements och John Musker, en klassisk Disneyfilm baserad på en klassisk saga.

Cast Away (2000) av Robert Zemeckis, en robinsonad där Tom Hanks är en modern postleverantörrobinson.

Kategorier
Romankoll

Marstrand – en plats för brott?

anna-top

När man befinner sig till havs så måste man förr eller senare gå i land och kanske hamnar man då på en ö. På min sommarö står jag och ser ut över Hakefjorden, i fjärran skymtar Carlstens fästning och visst är det så att Bohuslän är en av Sveriges vackraste platser? Att Marstrand är en av Sveriges vackraste städer, det har man bestämt sig för i England, ja, ja. Står det på internet så är det sant. Faktiskt!

Marstrand_Panorama

Just på Marstrand har författaren Ann Rosman valt att förlägga sina deckarhistorier med polisen Karin Adler i en av huvudrollerna. Rosman skriver snälla mysdeckare i skärgårdsmiljö som skulle kunna bli ganska ointressanta för mig om det inte vore för den historiska dimensionen. Den andra huvudrollen har just stadens, och öarna runt omkring, historia. Där finns mängder av spännande historia att hämta inspiration från. Marstrand ligger där längst ut mot västerhavet,  det har varit gränstrakt, frihandelsområde, sillmetropol, badort och så har ön en imponerande välbevarad fästning som använts som fängelse. Det var 1658, när Bohuslän blev svenskt, som den pampiga fästningen började att anläggas och den skyddar och vaktar den lilla trästaden som breder ut sig nedanför. Träbebyggelsen är huvudsakligen från 1800-talets badortsliv och en känsla av kunglig glans finns ännu kvar. Numer är det en seglarmetropol och många, många turister hittar dit. Sommar som vinter är det en ö som bedårar och fascinerar. Klart att den måste bli platsen för en deckarserie.

Kategorier
Sakprosakoll

Trygghetsknarkarens längtan till havet

Lotta
Jag älskar böcker om äventyrare och ensamseglare, om stora skepp som förliser, om överlevare i livbåtar. Om kampen för överlevnad, mot stormande hav, mot ensamheten, mot brännande sol och bristen på vatten trots att det finns ett helt hav runt omkring. Det stora, skrämmande havet och den lilla människan. Havet skrämmer och lockar, kittlar och tjusar.

Min stora dröm här i livet är att segla jorden runt. Att lämna allt bakom mig, sätta kurs mot Söderhavet och leva som en vagabond i flera år. Upptäcka nya platser och leva från dag till dag. Men det kommer aldrig att bli annat än en dröm.

För jag är ju lite sjörädd. Okej, ganska mycket sjörädd. Det får inte gå stora vågor, alls. Jag tycker väldigt mycket om mitt hem och jag är väldigt lat. Jag orkar inte jobba och slita och reva segel och hålla kurs och sånt. Jag pallar inte att leva på några få kvadratmeter där allt är fuktigt hela tiden. Men jag önskar att jag gjorde det. Jag beundrar de människor som bara kastar loss och ger sig av, ut i det okända. Och istället för att leva ut mina drömmar så läser jag om andra som gör det.

Kategorier
Kulturkoll

Turner och det dramatiska havet

carolina-top

När jag tänker på ”hav” och ”måleri” så är det första namnet som dyker upp i mitt huvud J.M.W. Turner. Det är egentligen inte hans havsmålningar som jag gillar mest eller som jag mest förknippar med honom – nej det är de senare målningarna. De där fluffiga som egentligen bara är tunn, tunn färg som ändå andas stämning och natur. Som att ha fäst färgad ånga på målarduk tror jag någon har sagt om dem (men hur mycket bibliotekarie jag än är vet jag inte källan…). Men vissa morgnar alldeles nu i oktober, när jag kör iväg över de böljande kullarna i landskapet jag bor i, och dimman ligger tät på vissa ställen. Och så går solen upp och liksom gör allt det där till något svävande rosaorange dis? Då är det Turner jag tänker på…

Kategorier
Kulturkoll Romankoll

Den gamle och havet

linje-johanna

Nu heter det här inlägget Den gamle och havet, men det hade lika gärna kunnat heta Därför läser inte jag klassiker. När jag gick på gymnasiet och läste Svenska B så var det i något av momenten obligatoriskt att läsa en klassiker. Jag vet att jag kände precis som jag fortfarande gör, att jag är för dum för att förstå mig på klassiker, därför valde jag en tunn bok. Valet föll på Den gamle och havet av Ernest Hemingway. Det är en läsupplevelse jag inte glömt och som format mitt läsande av klassiker än idag, sådär mer än 10 år senare.

Kategorier
Kulturkoll

Havet och jag

helena-top

Havet och jag. Jag och havet. Uppvuxen ett stenkast från Kattegatts skimrande och emellanåt rasande vatten har jag ett speciellt band till havet. Hur mycket det betyder förstod jag dock först när jag flyttat ifrån det, vilket jag tidigare har skrivit om här.

Havet är en så självklar sak för mig att jag faktiskt har svårt att finna ord och beskriva känslan. Jag låter det därför vara. Bara vara.

https://youtu.be/SuIiAVR53M0

Kategorier
Kulturkoll

En tisdagsutmaning om havet

Linda
Vi har dragit till havs den här veckan och självklart handlar tisdagsutmaning om just detta.

Du får två uppgifter:

  1. Beskriv ditt förhållande till havet. Dela med dig av någon erfarenhet eller något minne.
  2. Skriv om ett eller flera kulturella verk som handlar om havet på något sätt. Det kan vara en bok, en film, en tavla, en sång eller något annat.

Svara i egen blogg eller i en kommentar. Glöm inte att länka eller lämna en rad, så att vi kan hitta din text.

 

Photo by Joseph Barrientos on Unsplash

Kategorier
Romankoll

Mot fyren!

helena-top

“Ja, naturligtvis, om det är vackert imorgon”, sade mrs Ramsay. “Men du måste vara uppe med tuppen!” tillade hon.

I Virginia Woolfs klassiker, Mot fyren, är de smått besatta av den där byggnaden – att ta sig dit, att blicka ditåt, att tala om, planera och längta. Och de är inte ensamma, fyrar är fantasieggande.

Deckarförfattare som Ann Rosman och Camilla Läckberg har befolkat dem med mysterier, John Ajvide Lindkvist har gjort en fyr till tillflyktsplats och kanske en dödsfälla när de odöda kommer ur havet i Tjärven. En väldigt bra sak med fyrar ur fiktionssynpunkt är att de är så små, trånga, instängda och att de för det mesta ligger så avsides och bortom världen. Det är ingen slump att mrs Ramsay hela tiden skjuter upp den där utflykten, det är inte helt lätt att ta sig till fyren.

Förra sommaren började jag lyssna på Fyren mellan haven, en bok som fascinerade mycket på grund av omgivningen och fyren som skådeplats – det där utsatta och fasansfulla som samtidigt lockar. Min absoluta fyrfavorit är, vid sidan av Woolfs mästerverk men den handlar ju i ärlighetens namn mycket litet om själva fyren, är Jeanette Wintersons Fyrväktaren. När Silver och Pew skapar sig sitt liv där i mörker och enslighet och liksom är ett med det där ensliga och råa. Då blir jag alldeles kärleksvarm i hjärtat. Fyrväktaren är egentligen en bok som inte kan beskrivas, den måste upplevas. Och det är till stora delar fyren som gör det så bra, och hur Winterson verkligen besjälar det där ruckliga köldhålet.

Själv har jag, min höjdrädsla till trots, bestigit två fyrar, de båda på Ölands syd- respektive nordspets. Det var fasansfullt, och svindlande vackert. De är naturligtvis inte fyrar att bo i, men fyrar att bo vid och den där känslan av det karga, undanskymda och ensamma vilar också över dem. Jag fascineras och lockas, men skräms samtidigt bort av den där brutala utsattheten för naturens element. Jag är nog litegrann som sällskapet i Virginia Woolfs roman. En sån som gör bäst i att betrakta fyren på avstånd, låta mig behålla fantasin om hur det måste ha varit att leva däri eller strax intill. En sån som egentligen aldrig kommer fram och får drömmen krossad.

Kategorier
Kulturkoll

Havet, hafið, the sea, la mer, die See, il mare, meri

Linda

Havet utgör drygt 70% av jordens yta. Havet det vackra och ibland hotfulla. Havet som vi njuter av på sommaren. Havet som vi nu läser om nästan varje dag, då människor flyr över det. Havet som inte sällan tar någons liv. Havet som, om havsytan höjs, kanske kommer att ta ännu fler. Havet är ständigt närvarande, oavsett storm eller stiltje. Det finns så många böcker där havet är huvudperson, tavlor som porträtterat det och sånger som handlar om det.

Läs gärna Navid Modiris text, där han gör en parafras på Julie Otsukas Vi kom över havet, där de japanska kvinnorna är utbytta mot de som nu flyr över Medelhavet.

 

Vi kom över havet.
Vi gömde oss under högar av segelduk.
Vi kom i lastbilar, bussar och sotfärgade personbilar.
Vi kom i grupper, i familjer, i par och ensamma.
Vi gick försiktigt över sanddyner, vi smög över kullar.
Vi gick tålmodigt längs motorvägar.

 

Det är havet i kulturen vi kommer att skriva om i veckan. Som vanligt utifrån olika perspektiv.

Nu drar vi till havs!

 

Photo by Joseph Barrientos on Unsplash