Kategorier
Grafik- och seriekoll Kulturkoll Novellkoll Romankoll Sakprosakoll

Anna listar 2017

Två små tomtebloss lyser på min bild som får avsluta årets listfest här inne på Kulturkollo. Man får glädja sig åt, och träna sig på att uppskatta, de små gnistor av ljus som glimtar till i ett annars ganska kompakt mörker. Ljusglimtar har absolut läsandet stått för under året för mig och som alltid så är det litteraturen och litteraturevenemang som dominerar min lista. Som är låååång …

Kategorier
Barnbokskoll Novellkoll Romankoll Ungdomsbokskoll

Kulturkollo recenserar v 42 2017

Den här veckan pratar vi om hår på Kulturkollo. “Hår på knoppen och hår på kroppen och kanske även lite om päls.” På våra egna bloggar pratar vi sannolikt inte så himla mycket om hår, men det låter jag vara osagt i skrivande stund. Här länkar vi veckans recensioner på vad vi böcker vi har läst, tyckt till om och haft tankar kring.

Ada löser en tand av Malin Clausson (Ulrica)

Barnvagnsblues av Ester Roxberg (Anna)

Det var vi av Golnaz Hashemzadeh Bonde (Ulrica)

Ditt liv och mitt av Majgull Axelsson (Fanny)

En liten plats av Jamaica Kincaid (Helena)

Ewa Morenos fall av Håkan Nesser (Ulrica)

Gemina (The Illuminae Files 2) av Amy Kaufman & Jay Kristoff (Carolina)

Hej syster av Navid Modiri (Lotta)

Hemmet av Mats Strandberg (Fanny)

Queen of the Night (The Revanche Cycle 4) av Craig Schaefer (Carolina)

Sånger i skymningen av Camilla Davidsson (Lotta)

Swing Time av Zadie Smith (Anna)

Totalstopp av Torsten Nilsson mf.l (Ulrica)

Övergångarna av Andreas Kundler & Lisa Linder (Carolina)

 

Kategorier
Romankoll

Att skriva om historien?

Bild: Med handväskan som vapen av Susanna Arwin

Idag är det  datumet – det där då årets nobelpristagare i litteratur skall tillkännages, och väntan är spänd. Klockan 13 smäller det men måhända har någon tid att läsa blogg en stund innan alltsamman brakar lös?

Jag tänkte i mitt inlägg ge mig in på något som jag inte alls behärskar och vet särskilt mycket om men som jag reflekterade över i helgen som gick. På gatorna marscherades det och inne i mässhallarna samtalades det. När jag kikade ut så tänkte jag ett varv på det där med nationalistiska symboler (mässan flaggade med prideflaggan bredvid den svenska fanan i lördags) och att statyer och minnesmärken ges så stort symboliskt och politiskt värde. Vid den alternativa mässan på heden stod Damen med handväskan på plats och nazisternas mål var Gustavadolfs-statyn i hjärtat av stan.

Det hela började egentligen med att jag promenerade på torget i Uddevalla i slutet av sommaren och såg en av alla våra krigarkungar till häst, samtidigt så utbröt upplopp i Charlottesville. I centrum av den konflikten var en staty av Robert E Lee. Statyn där, liksom statyer av krigarkonungar i vårt eget land, används som samlingsplats för nationalistiska grupper och blir då förknippade med värderingar som inte hör till ett demokratiskt samhälle. Efter murens fall var t ex statyerna av de kommunistiska ledarna och rivandet av dem mycket viktiga symbolhandlingar. Idéhistorikern Patricia Lorenzoni säger i sin essä i P1  att “Både rivandet och resandet av statyer är del av ett minnesarbete, i vilket relationen mellan nuet och det förflutna förhandlas” och för mig framkallar rivandet av statyer dubbla känslor. De representerar ibland tankar och idégods som vi inte längre håller med om men samtidigt så påminner de oss påtagligt om vår historia.

Historielösheten är en av våra stora fiender och om vi tillsammans vill verka för ett ett öppet och demokratiskt samhälle kanske man kan låta de allra flesta stayer stå där de står? Om man kompletterar och vidgar bilden av människorna och händelserna som skildras av stayerna genom fakta, forskning och litteratur som ger nya perspektiv? Jag har läst ett stort gäng med riktigt bra romaner som utforskar historia, ras och identitet det senaste året och min tro är stark på att skönlitteratur kan på ett alldeles särskilt sätt påverka de som läser med ett öppet sinne. Alltså kommer här några högst personliga och aktuella tips:

Kategorier
Evenemangskoll

Ett pris som gör mig kluven

Linda

Trots att Baileys Women’s Prize for Fiction är ett av Storbritanniens mest prestigefyllda litteraturpriser är det ett ganska kontroversiellt sådant. Till exempel har författaren A S Byatt kallat det för ett sexistiskt pris. Frågan är om det är mer sexistiskt med ett pris som erkänner att det endast ges till ett kön, än andra som på pappret är öppet för alla, men i praktiken främst ges till män. Samtidigt har Byatt en stor poäng, visst är det dumt att lägga så stor vikt vid kön. Synd att det är så vanligt.

På många sätt är Baileys Women’s Prize for Fiction mitt litterära favoritpris, men samtidigt skaver det lite. Ska det verkligen behövas ett separat pris för att kvinnors litterära verk ska få den uppmärksamhet de förtjänar? Tyvärr blir svaret ja och det är därför jag aldrig missar att kika lite extra på vinnarna och inte de långa och korta listorna, till just Baileys Women’s Prize for Fiction. Kärt barn har många namn förresten, för mig kommer det ta ett bra tag att sluta kalla det Orange Prize for Fiction.