Lotta
Author archives

  • Nej, jag är faktiskt inte bitter

    Lotta
    Inför den här veckans tema (vilket jäkla tema förresten, jag skyller allt på dig Fanny, det var säkert din idé), har jag verkligen fått klia mig i huvudet. Vad tusan ska jag skriva om? Jag är inte bitter, eller? Är jag?

    Nej, det är jag inte. Jag tog ett vetenskapligt test som visade att jag är 0% bitter. Så, då har vi klargjort det.

    Däremot kan jag vara både sur och elak och gnällig och irriterad och avundsjuk och missunnsam och skadeglad – men bitter, nej verkligen inte. Förutom i några fall.

    1. Jag blir lite bitter när folk tar mina idéer. Det kan vara på jobbet eller privat, jag har sagt eller gjort något bra, kommit på något, kläckt världens bästa idé – men ingen bryr sig. Förrän en månad senare eller ett år senare när NÅGON ANNAN säger eller gör eller kommer på PRECIS samma sak som jag redan gjort eller sagt eller upptäckt och så får DEN personen KREDD och alla tycker att DEN personen är så fantastiskt bra och innovativ och jag, jag muttrar mer eller mindre högt att det där har jag redan sagt eller gjort eller tänkt eller tyckt, men KUL att någon ÄNTLIGEN lyssnat. ÅH som jag hatar det.

    2. Jag blir lite bitter när alla roliga evenemang och händelser händer långt borta från där jag bor. Mässor och galor och konserter och bokreleaser och ditten och datten som jag skulle vilja gå på men inte kan för att jag inte har RÅD eller TID eller MÖJLIGHET att gå på allt jag vill gå på. Det är ORÄTTVIST. Och det gör mig aningen bitter.

    och… ja… det var väl det. Men om vi ska göra en lista på saker som jag stör ihjäl mig på då kan den nog bli hundra punkter lång. Jag är inte nog uthållig och har för dåligt minne för att min ilska och irritation ska gå över i permanent bitterhet, förutom i de båda punkterna ovan. Där har jag landat i min bitterhet.

    18 november, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 178

  • Mysigaste läshörnorna

    Lotta

    Tänk, åh tänk om jag ändå hade en av dessa läsplatser i mitt hem!

    5 november, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 270

  • Veckans utmaning – fixa höstmyset!

    Lotta

    I veckan handlar det om att höstmysa under filten, och veckans utmaning följer i samma fotspår.

    Vilka ingredienser krävs för den där perfekta stunden när trivselfaktorn går i taket? Vad läser du? Eller vad tittar du på? Lyssnar du på musik eller poddar? Ensam eller i sällskap? Högläsning kanske? Läsfåtöljen eller soffhörnet? Vad äter du? Chips eller choklad? Dricker du en balja te eller kanske en liten whiskey? Berätta om din bästa trivselstund! Det är fritt fram att fantisera fram det ultimata myset om man så vill.

    Svara här i kommentarerna eller på egen blogg, Insta eller Twitter. Glöm inte att länka till ditt inlägg här så att vi kan hitta till varandra.

    31 oktober, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 543

  • Under filten

    Lotta

    Den här veckan kryper vi ned under filten. Inte bara för att det är läslov, utan också för att det är höstruggigt, småkallt, mörkt och blåsigt. Inte ens våra husdjur tycker det är särskilt roligt att gå utanför dörren på morgnarna. Helst vill man bara stanna inne, dra en filt över sig och drömma sig bort.

    Det här är också den tiden på året då många hamnar under filten, ofrivilligt. Förkylningar och influensa (och snart även vinterkräksjukan) slår sina klor i många av oss och gör oss extra ynkliga.

    Men vad ägnar man sig åt då, där under filten? Här är några tips från mig:

    The Break – Marian Keyes nya bok. Även om jag varit besviken på Keyes senaste historier så är jag villig att ge henne en chans till. Keyes är alltid Keyes, trots allt. The Break handlar om medelålderskris, livskris och att hitta sig själv eller hitta tillbaka.

    Stranger Things 2 – andra säsongen av Netflixserien är ute nu och jag är så taggad på att få lite egentv-tid så jag kan sträcktitta i ett svep. Har du inte sett första säsongen så är det såklart också ett hett tips.

    Free Rein – När jag ändå är inne på Netflix så måste jag tipsa om den här pärlan till familjeserie! Det började med att jag och yngsta dottern kollade, sen anslöt äldsta dottern, sen anslöt pappan, och sen satt vi där och kunde inte slita oss från de tio avsnitten. Riktigt underhållande hästserie som passar hela familjen.

    Sköldpaddor hela vägen ner (Turtles all the way down) – John Greens nya bok. Äntligen! Den kommer på svenska nu i veckan, men jag föredrar att läsa honom på engelska. Psykisk ohälsa är ämnet denna gång.

    Allt är inget – Simona Ahrnstedt är också aktuell med ny bok. Jag gillade hennes historiska romance jättemycket, men när jag väl tog mig för att läsa hennes moderna så var det i princip lika bra. Och hennes nya bok låter väldigt lockande.

    30 oktober, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 266

  • Flykten valde oss

    Lotta
    Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke.
    Flykten valde oss. Därför är vi här.
    Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger,
    hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär!

    Bojan väljer foten. Vi valde att vandra.
    Natten var barmhärtig. Nu är vi här.
    Ni är för många, kanske den frie trygge säger.
    Kan vi bli för många som vet vad frihet är?

    Ingen väljer nöden. Vi valde den icke.
    Den valde oss på vägen. Nu är vi här.
    Ni som ej blev valda! Vi vet vad frihet väger!
    Hjälp oss att bära den frihet som vi bär!

    Flykten valde oss är namnet på den här dikten av Stig Dagerman. Lika aktuell idag som när den skrevs 1953. Kanske än mer aktuell.

    Kan vi bli för många som vet vad frihet är? Nej. Såklart inte. Men det finns uppenbarligen många i det här landet som tycker det. Både bland vanliga människor och bland våra politiker. Jag skulle önska att alla som vill stänga våra gränser och säger att det räcker nu, kunde tillbringa en dag tillsammans med en asylsökande. Möta deras trötta och uppgivna blickar när de fortfarande, efter två år i Sverige, väntar på en intervju eller ett beslut. Prata med dem om hur de mår. Hur deras dagar ser ut. Hur de sover på nätterna. Om de sover på nätterna. Ta del av deras framtidsdrömmar och ambitioner. Förstå den drivkraften som behövs för att orka hålla i, våga hoppas och se ljust på framtiden. Att ens se en framtid. Vissa blickar har tyvärr slocknat helt. Gnistan är borta. Jag förstår det. Efter två år i ett vakuum kan det inte vara lätt. Tänk att vara en ung vuxen med hela livet framför sig – och ändå inte kunna börja leva. Bara vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Jag skulle önska att du som ser de här människorna som en belastning fick möjlighet att se dem som den tillgång de faktiskt är eller kan vara.

    23 oktober, 2017 • Aktuellt, Lyrikkoll • Visningar: 362

  • Hårigt

    Lotta

    Ett av de vanligaste bokomslagsmotiven är kvinnohuvuden bakifrån, där håret är i fokus, men där man inte ser så mycket av ansikte eller kropp.

    Kanske är rött hår det allra vanligaste? Och ibland blir de förvillande lika varandra. Som här.

     

    Men alla håriga omslag är inte svepande hårsvall. Det kan vara mer stramt också.

    Eller skäggigt.

    Sen finns det omslag som är håriga på riktigt. Som den här pälsbeklädda utgåvan av Where The Wild Things Are.

    Bonustips till alla cat lovers. Crafting with cat hair: Cute handicrafts to make with your cat. Återanvänd katthåren till något skojsigt.

    18 oktober, 2017 • Kulturkoll • Visningar: 273

  • Den obehagliga ångestfyllda rymden

    Lotta

    Rymden har alltid skrämt mig. Jag kan inte för mitt liv förstå den dröm som många har – att bli astronaut, åka till månen eller iväg till främmande galaxer. När jag var liten var jag rädd för två saker – ryssen och svarta hål. Antingen kommer ryska soldater och invaderar mitt hem, eller så kommer jag att bli uppslukad av ett stort svart hål. Båda sakerna ter sig som tämligen osannolika nu i vuxen ålder, men den där ångesten inför den oändliga rymden den finns kvar.

    Min hjärna kan inte riktigt ta in oändligheten. Jag kan inte greppa hur stort allt är och hur liten jorden är (som ju är så FANTASTISKT stor!). Mina kulturella inspel om rymden är därför pinsamt få. Jag kan bara inte med rymdäventyr. Vilket kan tyckas lite konstigt när jag älskar att läsa om andra äventyr, pionjärer, upptäcksresande, människans kamp mot elementen och sig själv. Bara inte i rymden.

    Andelen böcker som jag inte läst klart kan man räkna på ena handens fingrar, jag läser i princip alltid ut den bok jag börjar läsa. Men en bok som jag faktiskt inte tog mig igenom är Liftarens guide till galaxen. Jag fattade inget. Och att se rymdfilmer med mig är som att se film med en treåring ”Varför gjorde han så där? Vad hände nu? Hur kan det bli så?” Som Interstellar, hallå vem fattar den? Inte jag.

    Så nä. Rymden är inte min grej. Men David Bowies Space Oddity är en av de bästa låtar som gjorts, ever, och defintivt den bästa rymdlåten. Rymdångest när den är som bäst.

    12 oktober, 2017 • Aktuellt, Kulturkoll • Visningar: 272