När du lever i en demokrati

Linda

Vi tar vår demokrati för given. Orkar inte engagera oss. Är trötta på att lyssna till tjatiga politiker. Vissa orkar inte ens rösta. I Tunisien startade den så kallade arabiska våren med att Mohammed Bouazizi brände sig själv till döds i staden Sidi Bouzid söder om Tunis. Under hashtagen #sidibouziz spreds uppgifter om hans död och protesterna började växa. De officiella medierna i landet skrev ingenting om händelsen. I Tunisian girl av Lina Ben Mhenni beskrivs revolutionen i Tunisien och den roll som sociala medier spelade för att de första stegen mot demokrati skulle vara möjliga. I ett land med cencur, där diktatorn ZABA, Zine al-Abidine Ben Ali, styrde med järnhand, behövdes nya sätt att mötas och att sprida sin kamp.

Tunisien är ingen diktatur längre, men vägen till en fungerande demokrati är lång. I Fanny Härgestams bok Det här är vår tid, får vi följa fyra kvinnors kamp i Tunisien efter den arabiska våren. Tre av dem sitter som representanter för tre olika partier i den konstituerande församlingen, vars uppgift det är att ta fram en ny grundlag. Den fjärde kvinnan Amira, förlorade sin man under revolutionen och är en så kallad martyrhustru. De är alla en del av en nyfödd demokrati, där synen på vad en fungerande demokrati är skiljer sig åt beroende på vilka du frågar.

Så är fallet självklart även i Sverige, även om det är demokrati som gäller, finns det krafer i samhället där en sådan självklarhet inte är självklar. Idag har du en chans att vara delaktig i det demokratiska samhälle vi lever i och senare ikväll vet vi förhoppningsvis vilka som fått förtroendet att leda vårt land. För mig är det en högtidsstund att få gå och rätta. Inte så att jag tar på mig finhatten och kappan, men det är en självklarhet att rösta på valdagen i sällskap med resten av familjen. Jag minns själv hur spännande det var att gå med mamma och pappa och rösta. Förhoppningsvis känner mina barn likadant.

 

One comment
  1. När jag själv gick i högstadiet tyckte jag att det där med politik inte rörde mig alls och jag vet att jag tänkte att jag inte kunde tillräckligt mycket om det där för att i framtiden kunna rösta. Det är tur att det hinner hända en hel del på ens resa mot vuxenlivet för nu är jag istället oerhört engagerad i vad som händer då det rör alla – mig och alla andra och vi tar absolut demokratin lite för given i Sverige vad jag kan se. Jag raljerar mycket som lärare över att ha ytterligare ett alternativ till att rösta på ett parti eller att skita i att rösta alls – man kan ju faktiskt rösta blankt i en demokrati och visa att man “inte vet”, är “osäker” eller helt enkelt “inte bryr sig”… Ibland blir jag faktiskt lite rädd för vart vi kanske är på väg (rädslan blev starkare sedan EU-valet och Europas mer “orättvisa” röster som faktiskt hördes!)…

Comments are closed.