Grejen med språk

Linda

Jag befinner mig just nu mitt i ett flertal språkliga projekt tillsammans med mina elever. Som svensklärare hyser jag självklart en kärlek till både språk och litteratur, men som den boknörd jag är känner jag mig ofta mer bekväm under litteraturavsnitten. När jag gick i skolan fick vi två betyg, ett i litteratur och ett i språk. Vi hade visserligen samma lärare och kanske användes de två betygen främst som utjämnare (även om min svensklärare på gymnasiet tyckte att det var okej att sätta 4 plusplusplusplusplus i båda ämnen, tills en arg elev, yours truly, argumenterade sig till en femma i litteraturkursen, men det är en helt annan historia) men jag har länge hävdat att vi borde ha olika kurser med olika inriktningar i svenska. Faktum är dock att jag börjat ändra mig, för hjälp vad kul det är med språk när eleverna gillar att grotta ner sig de också.

Idag har vi talat om brokabulär och olika språkliga domäner i ettan, läst och lyssnat till Den grimme ælling och Askeladden som kappåt med trollet. För varje lektion som går blir det klart att eleverna behöver ett språk att tala om språk på och ord, det gillar jag skarpt. Dagens nya ord i år 1 var kronolekt och i år 2 klusil. Tillsammans blir vi språknördar och det känns riktigt kul. Jag behöver inte läsa om språk ensam, utan kan faktiskt få dela mina läsupplevelse med ett gäng unga, som dessutom kan ge mig en massa nya perspektiv. Visst låter det fantastiskt?

Jag kan egentligen inte sätta ord på vad det är som skrämt mig när det kommer till undervisning om svenska språket. Att undervisa i engelska funkar utmärkt, att läsa grammatik och språkvetenskap själv på svenska går lika bra. När det handlar om att lära ut grammatik och språkvetenskap på svenska har jag dock haft en spärr. Kanske minns jag min egen skoltids oändligt tråkiga fyller-i-grammatik och hur jag höll på att somna av tristess. Det vill jag inte utsätta mina elever för och det jag insett är jag inte behöver det. Det går att undervisa om språk på så många olika sätt.

Språktidningen är en guldgruva för den som vill hitta intressanta texter om språk. För den som vill nörda loss totalt rekommenderar jag dock att läsa Sara Lövestams fantastiska bok Grejen med verb. Det är kanske inte en bok som jag kommer att låta mina elever läsa, i alla fall inte mer än delar, men det är en helt underbar bok som verkligen gör verb roligt. När jag presenterade boken för mina kollegor i höstas bläddrades det och fnissades sedan rejält. Sara Lövestam har lyckats göra det jag alltid har önskat göra själv – kombinera språk och humor. Precis som undertiteln lovar är det här en bok om grammatik som inte liknar något annat jag tidigare upplevt.

Redan från början gör Sara Lövestam klart att verb inte alls är saker som man gör. I alla fall inte bara och inte hela tiden. Det betyder att den enkla verklighet, som språklärare försöker lära oss, inte existerar. Och visst är det så. Senast idag gav jag en förklaring till varför ett visst ord stavas på ett visst sätt, för att någon minut senare få frågan “men varför gäller det inte i det här andra fallet?”. Språk är sannerligen mer komplext och långt mer intressant än vad det ofta tillåts bli i skolsammanhang. Som vanligt blir saker roligare, ju mer en lär sig.

För att uppskatta Grejen med verb behöver du behärska ett visst mått av grammatiskt vokabulär. Visst förklarar Lövestam en del, men långt ifrån allt. Så länge du har ett någorlunda stort intresse för grammatik tror jag att du kommer att uppskatta att läsa den. Du får till exempel läsa “Den sedelärande sagan om hur imperfekt blev preteritum”, om partikelverbets “fasta relationer och lösa förbindelser” och en helt underbar utläggning om “transvett”, som inte har någonting att göra med tranor som svettas och faktiskt inte heller så mycket med grammatik. Den som vill kan också sjunga “Grejen med verbfras” till melodin “Jag är en jävel på kärlek” med GES. Jag hoppade det just i klassrummet, då hade nog mina elever blivit lite oroliga, men idén är kul. Eller förresten, de kanske inte blir oroliga, de har för länge sedan insett att jag är sådär lite lagom galen.

Så vad vill jag egentligen med det här inlägget, mer än att tipsa om en rolig och lärorik bok? Kanske främst övertyga både er och mig själv om att det är riktigt kul med språk. För visst är det så, trots att jag ibland tycks glömma bort det. Grejen med språk är att de finns överallt och att vi alla använder ett eller flera varje dag.