Hallå Mats Wänblad – minns du din första läsebok?

    I dagarna är det många elever som börjar i skolan och kanske får de då sin första läsebok. För många generationers barn var just läseboken den första egna boken och många minns sin läsebok, både till utseende och innehåll. Nu har jag inte tänkt att grotta ned mig i läsebokens historia utan faktiskt samtala med en författare av en nutida läslära, men historian är riktigt spännande och på 1600-talet fanns t ex Comenius läslära i Sverige. För de allra flesta skedde dock läsinlärningen i katekesen och läskunnigheten förhördes vid husförhör. 1842 fick vi allmän folkskola i Sverige och bristen på lämpliga texter blev uppenbar och under den senare delen av 1800-talet förstärktes tanken om läseboken som ett sätt att fostra de unga. I Läsebok för folkskolan som kom 1868 var texterna specialskrivna och förutom faktainnehållet tjänade boken som underlag för träning av läskonsten och andra språkliga färdigheter. Den skulle även vara norm för moralisk, religiös, social och nationell fostran vilket var en tanke som påföljande läseböcker ända fram till 70-talet var starkt influerade av. För att bjuda en liten nostalgitripp så har jag samlat några omslag och bilder från tider som gått.

Minns du din första läsebok?

Hallå där Mats Wänblad, minns du din egen första läsebok?
Nej, faktiskt inte. Jag minns däremot min storasysters läslära. Hon gick väl i tvåan och jag var fem och ett halvt och hade precis lärt mig läsa. Eller, om jag ska vara noga minns jag inte själva boken, utan bara läsandet av den. Min syster var så ofattbart gammal att hon gick i skolan och hade riktiga skolböcker. Så stor ville jag också bli. Alltså tjuvläste jag hennes bok.
När jag själv började skolan kunde jag med andra ord redan läsa. Så när de andra tragglade med bokstäverna satt jag i grupprummet och arbetade med tvåans böcker. Jag kommer mest ihåg ”Vad var det jag läste?”. Där älskade jag berättelserna (jag älskade nog alla berättelser jag läste just då) och avskydde när man måste svara på en massa frågor efteråt.

Vem är du?
Jag är författare och översättare. Bokdebuterade 1996, och har sedan dess skrivit närmast oräkneliga mängder barn- och ungdomsböcker i alla möjliga genrer. I grunden är jag förskollärare, men det är många, många år sedan jag arbetade i barngrupp.
Jag är gift och har två vuxna barn, bor i Stockholm och tillbringar mycket av min fritid som målvaktstränare i fotboll. När jag inte läser, äter orimliga mängder digestivekex medan jag löser korsord eller umgås med familjen.

ABC-klubben heter den läsebok som du skrivit. Kan du berätta lite om den för de läsare som inte stött på den?
Det är egentligen fyra böcker, från förskoleklass till trean. Alla kretsar kring Asta, Bea och Cesar som utgör själva ABC-klubben. Bortsett från ”Lyckostjärnan” för förskoleklass, som är en samling noveller för högläsning, så är det långa sammanhängande berättelser, en för varje årskurs. Kapitelböcker, helt enkelt.
Min tanke är att de ska vara väldigt spännande och lite magiska. Sidvändare, helt enkelt, där lusten att få veta hur det går ska driva även svaga läsare framåt.

Jag själv lärde mig att läsa i Nu läser vi A på sjuttiotalet och ABC-klubben marknadsförs som en modern läslära. Vad är det som skiljer den mot de som funnits tidigare?
Det här är egentligen en fråga för förlaget. När de frågade mig om jag ville skriva böckerna funderade jag mycket på hur jag ville göra. Det jag kom fram till var att berättelsen skulle vara i centrum. Jag ville ha historien som motor (och motivation, se ovan) i materialet. Jag la alltså mycket mer tid på att bygga dramaturgin än på att lägga saker tillrätta pedagogiskt. Jag vet inte om det är så modernt, men det var så jag tänkte.

Sedan är arbetsböckerna och lärarhandledningarna fantastiska, men där har inte jag varit så delaktig. Jag har mest berättat historier. Och en bra historia går att använda till allt möjligt. Den är ju späckad med känslor som går att diskutera, och full med intressanta vändningar där det gäller att hänga med i läsningen.
Det moderna är nog annars kanske att det finns så mycket material för en massa olika plattformar. Förutom böckerna (som finns i digitala varianter av alla de slag) finns hemsidor och Facebookgrupper där lärarna själva är aktiva. Det är fantastiskt att se lärare lägga ut alltifrån lektionstips till hela årsplaneringar och sedan diskutera med varandra. Sedan finns stora bilder och appar och lärarrum på nätet och små filmer där jag resonerar kring någon del av texten osv, osv. Förutom att böckerna finns i olika nivåer, så att man kan arbeta kring samma kapitel men läsa själv på den nivå som passar. Det finns pratbubblor med versaler, bildstöd för vissa ord och en massa annat. Jag tror man kan säga att det är ett väldigt genomarbetat material, utifrån den forskning kring läsinlärning som finns nu, och modernt på just det sättet.
Men som sagt, det där är egentligen en fråga för förlaget.

För mig, som arbetar med de elever som har extra svårt att lära sig läsa, så vet jag att det är viktigt att tidigt befästa vanlig ord, ändelser och att bokstäverna introduceras i rätt ordning. Hur har formatet “läsebok” påverkat din text?
Inte särskilt mycket. Jag fick grupperade listor på den ordning bokstäverna ska presenteras och liknande. Så vissa kapitel är det extra mycket av någon särskild bokstav (som i Valles Verkstad där man lagar vevstaken till en Volvo osv). Sedan har jag givetvis tänkt på språket hela tiden och försökt hitta rätt nivå. Redaktören har också varit på mig och kommit med förslag och idéer.
Men i grunden har jag, som sagt, koncentrerat mig på att berätta riktigt bra och fängslande historier. Resten är det andra som kan mycket bättre.

I många skolor runt om i Sverige så lär sig många barn att läsa med hjälp av dina texter. Själva läsförmågan är ju viktig i sig men är det också annat som du vill att eleverna ska ha fått med sig när de läst dina texter?
Jag vill att de ska få läsglädje. Att de ska fatta hur fascinerande och spännande och fantasieggande det kan vara att läsa. Det är inte nyttigt att läsa, det är kul.

De senaste åren har barns läsning diskuterats i många olika sammanhang och svenska forskare som Barbro Westlund och Monica Reichenberg menar att skolan måste arbeta mer systematiskt med läsförståelse. Är det något som du funderat på när du skrev dina texter? Har du på något sätt anpassat ditt innehåll utifrån det perspektivet?
Egentligen tror jag att man kan säga att det är precis det en bra historia gör – den skapar genom tema och form en bild av verkligheten som man som läsare måste vara medskapande i. En text ska alltid ha ett sådant djup och en sådan kvalitet att den inbjuder till att läsa mellan raderna, och där ska det gå att hitta mer än det ögat först uppfattar.
Det handlar mycket om en berättelses inneboende logik. Som författare ställer jag hela tiden mina karaktärer inför problem, vägval och svåra beslut. Om personteckningen är bra gjord förstår vi hela tiden de val personerna gör, även om vi inte skulle handlat så själva. Då är vi medskapande, och för att kunna vara det måste vi förstå det vi läser, även känslomässigt. En fin gammal regel säger att det inte är skådespelaren som ska gråta, det är publiken. Precis den effekten har en bra skriven berättelse.
Om vi till det lägger ett rikt språk, med oväntade ordvändningar och lustfyllt utprovande av ljudkombinationer och halsbrytande tankesprång så har vi en bra grund för övning av läsförståelse.
Så sammanfattningsvis tror jag fullt och fast att en bra skriven historia alltid främjar läsförståelse helt enkelt för att barnet vill förstå den.

Du skriver ju också vanliga skönlitterära böcker för barn och ungdomar. Har arbetet med att skriva läslära påverkat ditt skrivande också i andra genrer?
Nej, det kan jag inte säga. Kanske att jag blivit mer uppmärksam på hur jag bygger meningar och vilka ord jag använder. Inte så att jag undviker svårigheter, men så att jag är mer noga med att det går att följa med igenom snårigheterna.

Vi brukar avsluta varje intervju med ett eller fler boktips. Har du någon bra bok att rekommendera för sensommarläsningen?
Om man är det minsta intresserad av skrivande (och läsande) tycker jag absolut att man ska leta fram ”Att skriva – en hantverkares memoarer” av Stephen King. Om hur man hittar en bra historia, känner igen den och sedan berättar den på bästa sätt.
Ally Kennen är en författare som kan just det här. Hon skriver för, tja, mellanstadiet och uppåt. Spännande, kusliga berättelser med stenhård social förankring. Läs till exempel ”Odjuret” eller ”Brevvännen”.

Mats Wänblad 2015-07-27

För alla er som inte kikat i en läslära på länge så tycker jag att ni ska  ska provläsa ABC-klubben, Den magiska kulan.