En samlares nostalgitripp

Lotta
Jag tror att 1980-talet lätt kan utses till samlandets årtionde. Inte bara för att jag var barn då och barn samlar på allt möjligt – utan för att alla samlade på någonting. Både stora och små. Jag ser inte alls samma samlarintresse i min omgivning nu för tiden. 

Jag samlade på allt. Klistermärken. Bokmärken. Frimärken. Sudd. Stenar. Snäckor. Gem. Tvålar. Servetter. Tändstickor. Såna där vanliga saker. Men jag samlade också på konstigare saker som urklippta roliga historier från veckotidningar och tidningsurklipp med Håkan Loob. Överhuvudtaget var det mycket klippa och klistra-projekt för mig hela 80-talet. Jag hade väldigt många pärmar med samlade bilder av olika slag i plastfickor.

Här är mina favoritsamlingar:

Luktisar. De där klistermärken som man skrapade och sniffade på. De kunde lukta gamla gympadojor, banan, choklad, apelsin, popcorn eller kanske skunk…Och så samlade man, bytte med varandra, och luktade. Och vet ni vad: MAN KAN FORTFARANDE KÖPA LUKTISAR!!  Äkta, original, obrutna luktisförpackningar med doften kvar. Jag blir nästan galen av habegär.

Klippdockor. Och det var inte såna här klippdockor man köpte färdiga utan jag klippte ut personer från Ellos och Haléns-katalogerna, skrev namn och ålder på baksidan, gjorde familjer, stora släktträd och lekte osunt mycket med mina papperspersoner. Lite grand som ett analogt The Sims.

Godispapper. Jag vet inte riktigt varför, men jag samlade på metalliga godispapper och hade en hel liten resväska full. Jag samlade också på andra godisrelaterade saker som tablettaskar och gåtorna från Päronsplitt.

Fluormuggar. De där genomskinliga muggarna i blått, rosa, gult eller grönt som fluortanten kom med. När samlingen inte fick plats i bänken så fortsatte samlandet hemma. Vete tusan vad jag egentligen gjorde med dem, men samlade gjorde jag. Och jag vet att många andra också gjorde det.

Men nu då? Nu har samlarintresset svalnat. Stenar från platser jag besöker samlar jag fortfarande – fast i mindre skala, i en enda skål. I övrigt hoardar jag allt möjligt i mina förråd, men dedikerade samlingar är det dåligt med. Det var bättre förr.

9 comments
  1. Haha du har så rätt! Jag samlade på luktisar, luktsuddgum, servetter, stenar, snäckor – you name it. Jag samlade dock INTE på flourmuggar. Skulle jag berätta för barnen att jag samlade lådvis med servetter så skulle de nog smått idiotförklara mig. Dagens barn samlar nog också, men på ett mer tillrättalagt (och dyrare) vis som alla dessa olika sorters samlarkort det finns. Inte så “hard core” som vi var och samlade på alla lösa föremål som fanns. 😀

  2. Själv samlade jag på luktsudd, studsbollar (de hade namn och jag och två kompisar tränade dem till att bli de perfekta studsarna, hyfsat knäppt), opera- och musikalprogram, prydnadsdockor från olika länder och så självklart böcker. Alltid böcker.

  3. Servetter – såklart! Och alla urklipp på mina idoler Carola och Herreys – de pärmarna finns nog fortfarande kvar någonstans. Sedan samlade jag på hundbilder och skrev om hundraserna. Nu för tiden försöker jag istället göra mig av med så mycket som möjligt, men samlargenen har ärvts vidare till min son …

  4. Åh jag minns det maniska samlandet som barn och på som du skriver de mest triviala sakerna. För egen del samlar jag nu i vuxen ålder på nagellack (det maniska kring dem kvarstå) 🙂

  5. Ååååh, vad nostalgisk jag blir!!! Jag samlade också på luktisar (sydde plastfack där jag förvarade dem och bar med mig dem till skolan där vi bytte). Jag samlade också på luktsuddisar, nyckelringar, klippdockor, bokmärken, frimärken………….

Comments are closed.