Moralfrågor som action

Linda

Någonstans tappade jag bort Ian McEwan, men när han nu är gäst på Bokmässan passar jag på att lyssna när han samtalar med Ingrid Elam om sin nya bok. Huvudpersonen är domare och McEwan berättar om en middag med ett gäng domare, där deras något cyniska humor märktes tydligt. Just familjejuridik fascinerar honom, då kärleken är slut och någon främmande person får lov att ansvara för hur en jobbig situation ska lösas.

Domaren i boken som heter just så arbetar med olika fall där lagen säger en sak, som kanske inte alltid är det känslosamt korrekta om än rationellt. I de bästa stunder kombineras det rationella och det känslomässiga, men inte alltid. Det skapar moderna dilemman. På engelska heter boken The Children act, som är en lagtext som handlar om att barnets intressen ska sättas främst då domstolen dömer. Inte föräldrarnas, eller föräldrarnas religion, vilket skapar konflikter i verkligheten och i boken. Konflikten mellan den mänskliga lagen och de religiösa är ett stort tema i Domaren och McEwan menar att den som lämnar över sitt liv i domstolens händer måste släppa den religiösa lagen. Varför just religion? frågar Ingrid Elam och McEwan påpekar att han själv inte har någon religion, att Bibeln egentligen är en dålig bok att använda som moral kompass och det är spännande att undersöka vad som händer då religionen används som lag, när den inte alltid stämmer överens med den sekulära lagen. Samtidigt är alternativet att bara handla rationellt inte heller bra. Vi måste ta oss in i andras hjärnor och använda vår förståelse och medkänsla.

Fiona Mays yrkesliv och privatliv krockar också i boken, då hennes man sedan 35 år tillbaka lämnar hemmet för att ha en affär. Mycket medvetet, nästan som en ålderskris, men att legitimera ett sådant beslut är svårt. Kan hon leva med honom om han har en affär, eller ska hon riskera att bli gammal ensam. I fallet med en pojke som måste få en blodtransfusion, men förvägras det då hans föräldrar är Jehovas vittnen, blir Fiona också väldigt inblandad. Just balansen mellan det privata och yrkesmässiga är centralt och så är det i livet utanför böckerna också.

Barnlöshet är också ett centralt tema och McEwan talar om hur många inte valt att inte skaffa barn, men inte heller aktivt valt att göra det. Plötsligt är det för sent, det finns varken tid eller plats för ett barn. Den sjuttonårige pojken fyller en lucka i Fionas liv, men kanske låter hon honom komma för nära.

Barnens rättigheter och barnkaraktärer är ganska nya i litteraturen menar McEwan. I alla fall är det en relativ kort tid som barnens röster verkligen varit närvaro. Frågan är också vilket språk de berättande barnen får, funderar McEwan och ger James Joyce och Henry James som exempel på två olika sätt att låta barnen berätta, inifrån sig själva. Joyce använder ett enklare språk i Dubliners medan What Masie knew är skriven på ett helt annat sätt.

Ian McEwan brukar ha många att tacka i sina böcker. Han tycker om att använda experter och låta dem berätta om sina jobb fär att böckerna ska få ett sannare innehåll. En konsertpianist kommer ofta hem till honom och spelar, så kanske är det dags för en bok om pianister och hur de minns musiken. Är det noterna, muskelminne (hur nu muskler kan ha ett minne)? Han har inte fått något svar, men måste nog skriva om det snart, säger han. All fakta han samlar används för att skapa skönlitteratur. Detaljerna är viktiga, menar han och de ska vara korrekta.

Jag blir definitivt nyfiken på boken Domaren. Det är dags för mig att återupptäcka Ian McEwan. Läs gärna Annas inlägg från tidigare i veckan och missa inte vår utlottning.

 

Linda

Storläsare som blandar friskt bland olika genrer. Föredrar dock ganska så svarta samtidsskildringar för gamla och unga, gärna skrivna av kvinnor och gärna från Sverige, Storbritannien eller Frankrike. Reser också ofta till avlägsna platser med hjälp av böcker.

Visa alla inlägg av Linda →

Ett svar på “Moralfrågor som action

  1. Nu har ni skrivit så bra om denna författare att nu vill jag bara vill vinna denna bok. Ofrivillig barnlöshet är en sorg och en stor sorg och bra att det tas upp i böcker också. Pratas på tok för lite om detta svåra ämne/ kram

Kommentarer är stängda.