Fannys bästa 2015

Vad hände?! Året hann knappt börja innan det var slut. Är det ett tecken på min ålder eller på att det egentligen inte hände så mycket? Mellanmjölk kallade Lotta det och möjligen att jag får hålla med. Mitt opålitliga intag av kultur gör inte livet som bokbloggare lätt må jag säga. Tidvis en bokaholist som läser hela tiden och överallt och tidvis läser jag inte en stavelse. Tyvärr kan ”tidvis” vara flertalet veckor, t o m månader i jämförelse med vanliga läsdippar på några dagar. Må så vara. Här kommer listar jag 2015:

Årets mest oväntade:  Alice och flugan av James Rice – boken jag faktiskt inte tänkt läsa p g a för stort antal olästa, men på något sätt så hamnade den i påsarna hem från bokmässan. Och vilken käftsmäll?! Som tur var hade Lotta läst den, så jag fick i frustration kasta mig över diverse chattfunktioner för att snacka av mig boken (vilket faktiskt tog flertalet dagar). Jag blir lite upprörd bara av att skriva det här.

Årets klassiker: Att åka till Bokmässan, med den ärliga (faktiskt!) inställningen att jag i år inte ska köpa någonting, men när det är dags att åka hem får jag gå tre gånger mellan mässa och bil med tunga kassar.

Årets kvinnokamp: Den ökända historien om Frankie Landau-Banks, av E. Lockhart, som har ett tydligt feministiskt perspektiv, men utan att ta över historien eller peka med stora handen. Frankie vill förändra strukturerna och utmana gamla traditioner och gör så på sitt eget vis.

Årets gråtfest: Jandy Nelsons Jag ger dig solen och Himlen börjar här. 

Årets historiska: En av årets första stora läsupplevelser var Bea Uusmas Expeditionen – Min kärlekshistoria, som slukades under semestern. ”Solstolsjakt, barnskratt från poolen och en aldrig sinande all inclusive-buffé är en märklig kontrast mot Andréexpeditionens vedermödor. Plötsligt finner jag mig själv lusläsa tabeller över vad de åt, hur kallt det var, noterar diarréer och smak på isbjörnskött.”

Årets obehagligaste:  En bön för de stulna, av Jennifer Clement, som under tio års tid har intervjuat mexikanska kvinnor; stulna kvinnor, gömda kvinnor, fruar till kartellmedlemmar och fångar i kvinnofängelser. En bön för de stulna är en oerhört smärtsam läsning. Det är med stor sorg jag tar mig igenom sidorna och de tragiska kvinnoödena stannar kvar och skaver.

Årets nya bekantskap: Jag har flertalet nya bekantskaper detta år, men jag blev särskilt förtjust i Jennifer McMahon och hennes Vinterfolket – inte bara för att jag inte läst något av henne tidigare, utan också för att boken tog mig ur en av många jobbiga lässvackor och att jag utan minsta tvekan kunde svälja en bok med övernaturliga inslag.

Årets utmaning: Att balansera två jobb, två barn och två bloggar. Har gått så där.

Årets ögonöppnare: Carina Bergfeldts Sju dagar kvar att leva, vilket kanske inte varit en ögonöppnare för mig då jag redan är övertygad om dödsstraffets totala avskaffande, men kanske någon annan som är tveksam bör läsa denna och få klart för sig hur det påverkar inte bara den straffade utan alla runt omkring.

Årets återseende: Kulturkollo-gänget som alla samlades på Bokmässan.

Årets huvudperson: Jessica Jones i just Jessica Jones. En intressant, mångfacetterad och stark kvinnlig karaktär (serien innehåller faktiskt flertalet sådana).

Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan, eftersom jag där fick frossa i såväl litteratur, intressanta seminarier, krama på Kulturkollare som träffa distansvänner IRL (Hej Helena D!). Lägg därtill värdskapet i bokbloggarrummet med tillhörande mingel, så var det fyra näst intill magiska dagar.

Årets magplask: Veronica Roths Allegiant. Say no more.

Årets debut: Seinabo Sey och Sabina Ddumba (vilket inte per automatik betyder att jag lyssnar übermycket på just dem, men jag imponeras starkt av deras debut)

Årets citat: Jag är inte (längre) en citatsamlare, men ibland citerar jag i mina recensioner. ”All den framtid vi inte kommer att få tillsammans river och sliter i mig och jag lutar mig över papperskorgen och kräks ut den tills ingeting finns kvar, bara jag och det där fasansfulla, oranga rummet. Jag är ensam. Ensam som en snäcka i havet, med havets hela ensamhet brusande inom mig. Jag. Utan. Bailey. Alltid. Jag kastar mig ner i kudden och skriker som om min själ hade slitis itu, och det har den.” (ur Jandy Nelsons Himlen börjar här).

Årets förlag: Lavender Lit, som har gett oss såväl Vi är alla helt utom oss, Skärvor av minnen som Den ökända historien om Frankie Landau-Banks (och en av förra årets favoriter: Kanske är det allt du behöver veta)

Årets vändpunkt: Twisten i Joy Karen Fowlers Vi är alla helt utom oss, är svår att bortse ifrån i detta sammanhang.

Årets serie: 2015 är året då jag slutförde flertalet trilogier, men den mest välskrivna är helt klart Peter Mays serie om livet på Isle of Lewis i Yttre Hebridern.: Svarthuset, Lewismannen och  Lewispjäserna

Årets TV-serie: ”Ser allt, minns inget” brukar vara mitt standardsvar. För det är just detta jag sysselsätter mig med när jag går ner i mina lässvackor – jag tokstreamar och tokfrossar i serier. Om jag spontant ska nämna några som jag brukar säga om folk frågar råd, så är det (årets) The Affair (så jädrans bra), The Jinx (så jädrans bra), Fargo (så jädrans bra), True Detective (så jädrans bra) och kanske en mer oväntad Jessica Jones (som jag borde skriva om någon gång för den är så jädrans bra).

Årets titel: Livets outgrundliga mysterier av Benjamin Alire Sáenz (fast titeln på engelska är snäppet bättre: Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe).