Gubbvecka hela veckan!

Efter förra årets bokmässa fick jag en liten skämskuddeinsikt. Jag var helt uppslukad av gubbar.

Mina kollokompisar lyssnade på Ebba Witt-Brattström och jag lyssnade på Horace Engdahl. De njöt av Yvonne Hirdman, men jag spanade efter Leif GW. De blev starstruck av Marsha Gessen och jag blev knäsvag av Fredrik Reinfeldt. De lyssnade till poeten Lina Ekdahl som läste sina dikter medan jag lyssnade andäktigt när deckarförfattaren Arnaldur Indridason berättade om Erlendur Sveinsson. Och så där höll det på. Vi skojade lite om det efteråt och jag insåg att det är lika bra att omfamna min vurm för alla dessa gubbar. Så nu kör vi gubbvecka hela veckan lång på Kulturkollo.

Men vad är det för skillnad på gubbar och män egentligen? Jag tror det varierar. Det finns ingen bestämd ålder eller ett bestämt utseende som definierar en gubbe. När jag var 18 tyckte jag att alla som fyllt 30 var gubbar. Det tycker jag inte idag, och slutade nog tycka det när jag själv närmade mig 30. Nu är övergången från man till gubbe mer flytande.

Någonstans på vägen börjar männen tappa det. De börjar tappa håret. De tappar kraften. De blir lite mer kutryggiga och blicken blir lite mer urvattnad. De handlar mer och mer på Dressman. Kortärmade skjortor som de stoppar ner i sina byxor där midjan nästan når armhålorna. De hasar runt i tofflor inomhus. De blir lite trötta. Får kanske kort stubin eller tycker att de vet bäst för det är ju dom som byggt upp det här landet. Ibland har de käpp. De tycker om beige och marinblått. Ålder är inte relevant, det är snarare en kombination av olika faktorer som skapar en gubbe.  Det finns många 65-åringar jag skulle klassa som män, och många 45-åringar jag klassar som gubbe.

Men, det är inte bara jag som tycker om gubbar. Gubbar är det nya heta. Över en miljon svenskar har sett Ove på bio, och publiken fortsätter strömma till. Innan dess blev folk som galna efter hundraåringen Allan Svensson. Och många är de gubbar som tagit plats (frivilligt och ofrivilligt) i  våra liv. Nu ska vi bejaka gubbigheten hela veckan. Vi har alla en liten Ove inom oss, det är jag säker på.