Veckoutmaning: karaktärer i utkanten

helena-top

Vi pratar om människor – grupper och individer – och om karaktärer i periferin under denna vecka. Det är ett brett ämne då det både kan handla om frivillig och ofrivillig utanförskap. Kulturen vore extremt fattig utan dem kan vi nog vara ense om, eller gav jag mig hän om fördomar om den ensamma konstnären nu? Men också innehållsmässigt så är ju litteraturen och kulturen så mycket intressantare för att de här människorna finns. De som bryter mot normen. De som inte passar in. De som inte vill vara med.

Veckans utmaning går ut på att lista minnesvärda karaktärer som lever/har levt/levt fiktivt i utkanten. Du kan inkludera såväl verkliga som påhittade karaktärer. Det kan handla om såväl grupper som individer och det kan handla om såväl frivillig och ofrivillig utanförskap. 

Kommentera gärna med länk så vi hittar till din blogg, eller om du tipsar på Instagram eller Twitter – tagga med #kulturkollo.

Fanny

Boknörd som antingen läser hela tiden eller inte alls. Jag läser gärna om mörker och elände och såväl i roman- som novellform. Försöker emellanåt att utmana min litterära säkerhetszon, men lyckas inte alltid.

Visa alla inlägg av Fanny →

26 svar på “Veckoutmaning: karaktärer i utkanten

    1. Libby Day är en väldigt intressant karaktär och precis som du säger är hela boken fylld av människor som lever i utkanten.

    1. Starka och intressanta karaktärer och ja jag kan också önska att man ibland var mer lik dem.

    1. Harry Potter lever i en hel värld i utkanten – så självklart nu när du lyfter upp den som ett exempel. Odinsbarn har jag fortfarande inte läst, så den ser jag fram emot så småningom.

    1. Steglitsan ja, bra exempel (trots att vi tycker olika om längden hehe)

    1. Tack för ditt bidrag och visst kan man använda samma böcker på flera utmaningar. 🙂
      Jag har Det finns annan frukt än apelsiner på min oändliga läslista, men läsa ska jag… snart.

    1. Fina lästips du kommer med. Så är det nog – att många av ungdomslitteraturen handlar om utanförskap på ett eller annat sätt.

  1. Jag tänker på Heidis morfar. Mormodern i Cynthia Voights Den långa vägen hem. Barnen i Majgull Axelssons Rosario är död, där det påtvingade utanförskapet inte kan romantiseras. Och alla ömsint skildrade unikum i Johanna Nilssons De i utkanten älskande.

    1. Jag har inte läst någon av dem, än. Nej det mesta utanförskapet kan vi inte romantisera.

    1. Inte alls för sent, veckan är ju inte slut än. 😉
      Intressant val – hela Arkiv X skulle säkerligen kunna passa in här. Tack för ditt bidrag.

Kommentarer är stängda.